Kom precis tillbaka efter ännu ett härligt 26 km pass. Den här gången var det faktiskt skönt. Det är tredje rundan jag gör på denna distans som för bara drygt en vecka sedan var det längsta jag någonsin åkt på rullskidor i hela mitt liv.

Noterade att tiden var nära på identisk med den första rundan jag gjorde. Och den gången plågade jag mig runt. Även pulsen visade på tempot var behagligt. Av fyra ”pulszoner” hade jag legat till 95% i den behagliga zon 2. När jag jämförde historiken med första rundan, som hade nästan samma totaltid, hade pulsen till 95% legat i den högre och mer ansträngande zon 3. Märkligt hur man kan köra en exakt likadan runda bara någon vecka senare, i lugnt tempo, behaglig puls, och ändå få samma tid som då man plågade sig runt.

Kanske får tillägga att knäskålarna kändes som stelnad gröt vid målgång, men inte farligare än att de mjuknade till på en kvart, tjugo minuter. Den stelheten har nog med ovana att göra, och släpper säkert eftersom.

Och inför nästa runda har jag nu ett härligt skönt långpass i minnet, vilket kommer göra det psykiskt lättare att ta sig ut på skidorna (än om man hade pressat slut på kroppen). Tror det är ett smart drag!

Nu dags för en bastu och kyckling á la Jacob!