Hade ju planerat detta så bra, tyckte jag. Middag klockan 19. Jobb till 17.25, därefter full gas till badhuset, simträna 17.45 – 18.45. Duscha byta om. Middag. Hem igen, jobba några timmar till och sen sovdags.

Men nope…det gick som sagt inte vägen. Badhusets enda bassäng visade sig ju vara ockuperad av andra som bokat in någon form av aktivitet. Tänkte att jag kanske skulle försöka mig på lite rullskidor efter middagen istället. Men den drog ut på tiden och jag kom inte hem förrän kl 22:40….känner fortfarande av lite i halsen, och fortfarande rejält mätt sedan middagen, så känner inte direkt motivationen att ta mig ut på rullskidor två timmar i kolmörker på dessa livsfarliga vägar. Dessutom fullt av tung trafik av någon anledning denna sena timme (se bifogad film).

Jag ger helt enkelt upp för undanflykterna ikväll. Det smärtar. Men samtidigt känns det bra att jag ändå försökt ta mig till simmningen och att mina knäna nu får vila en dag ytterligare. Det gör nog bara gott. Min filosofi är att man ska försöka träna varje dag som man kan….har det gått mer än 1 eller 2 dagar sedan senaste träningspasset så ökar kravet på träning parallellt med tiden. 

Ah…ser nu på nätet öppettiderna för badhuset. Så typiskt. Tänkte att jag kanske skulle kunna ta ett skönt morgonpass på torsdag, innan avfärd mot Värmland…men såklart…badhuset öppnar inte förrän klockan 14 på torsdag, och då har jag åkt för länge sedan. Olika tider varje dag. Svårt att tajma rätt. Detta är helt klart nackdelen med att bo på landet. Skulle även behöva åka till Mora på förmiddagen för att titta på bromsarna på bilen. Det är 10 mil enkel väg. Dvs, 20 mil tur och retur…hmm får nog glömma det med…landsbygden i all ära, men det finns saker som storstan helt enkelt överträffar. No doubt.