Har försökt lära mig förstå hur äkta hungerkänslor upplevs. I fredags kom jag på mig själv med att tröstäta. Sa till mig själv: är du verkligen hungrig? Och svaret blev, nej!

Har insett att jag får ett starkt behov av att käka något när jag blir uttråkad eller rastlös. Inte för att jag är hungrig eller behöver mat, utan snarare och helt enkelt bara för att ha något att göra när tiden går långsamt. 

Detta kan också vara förklaringen till att den enda gången i livet då jag varit i riktigt fin form tränade jag så mycket och så ofta att jag inte hann bli uttråkad eller rastlös. Därmed hann jag inte heller stoppa i mig mer mat eller godis än nödvändigt. Denna hårda träning ledde förvisso även till överbelastningsskador och är en del i att jag nu inte kunnat träna på typ 10 år….så kanske inte var värt det. Men just det här att kunna förstå skillnaden är guld värd. Och jag tror man måste pränta in den i huvudet, så att hjärnan instinktivt reagerar med en varningssignal så fort man blir sugen på något. Är det verkligen hunger? 

Hunger svider eller suger i magen. Tröstätarkänslorna gör inte det. Där kan man känna efter och inse att man faktiskt klarar sig utan mat ett tag till. Men är man hungrig på riktigt, då bara måste man äta något, då skriker kroppen efter mat. Tröstätning är lite mer som att man käkat halva godispåsen, börjat bli lätt illamående och ändå tar 2 bitar till efter några minuter…bara för att det finns kvar i påsen och för att man inte har något bättre för sig.

Ska försöka bli ännu bättre på att hålla koll på detta….och när suget sätter in gäller det att vara benhård och övervinna sig själv, vilket är tungt och svårt, men möjligt om man då i stunden kan visualisera sina mål – kanske helst ha dem nedskrivna på en lapp – och klarar man inte att övervinna suget så är steg två att bara ta lite och lagom. Alltså inte vräka i sig en hel förpackning, eller en hel påse eller vad det nu kan vara. Utan nöja sig med en liten bit eller två. Den normala vägen alltså. Sen gäller det även att ständigt tänka på vad godsaken motsvarar i fysisk aktivitet. Är det tex värt att betala 19 kronor för en 100 grams chokladkaka och sen bli tvungen att jogga minst 10 km för att bli av med överskottet av kalorier? Eller är det värt att dra ner kraftigt på maten resten av dagen för dessa 19 kronor chokladkaka? Tänker man så…insinkttivt så blir det lättare att skippa skiten. Och dagen efter har suget ofta gått över och det har då gjort varken från eller till om du käkat chokladen…psykiskt alltså..du märker ingen skillnad så tillvida, men däremot så kommer du märka skillnad på vågen och inom kroppen på längre sikt. 

Så jag tror att lära sig urskilja äkta hungerkänslor är av ganska stor betydelse för att hålla sig på en sund nivå viktmässigt utan allt för omfattande och hård träning.