Tog en kvällspromenad runt Vänersborg. Mäktigt att gå nere vid strandkanten och höra vågorna från den kolsvarta jättesjön slå mot land. Dessvärre träffade jag knappt en enda människa längs promenaden. Inte ens inne i centrum kunde jag finna vare sig liv eller rörelse. Och då är klockan ändå över halv tolv en lönefredag i oktober. Totalt stendött. Om inte ens den stora staden Vänersborg har liv en kväll som denna, så förstår man plötsligt vilket enormt dilemma de norrländska inlandssamhällena står inför. Sverige är nog faktiskt inte så stort som vi vill tro ibland. I alla fall inte ur ett befolkningshänseende. Därmed borde dock tillväxtpotentialen vara minst lika stor som frånvaron av liv av rörelse. Inget ont som inte för något gott med sig. Godnatt! 🙂

Känner redan tendenser till träningsvärk i triceps efter dagens rullskidrunda. Träningsvärk har jag faktiskt inte varit med om att få på typ 8 år…..

Trots att jag tränat regelbundet sedan i vintras har jag faktiskt inte lyckats få träningsverk en enda gång…förutom lite lätta känningar i låren efter att jag joggade i 5 km spåret i Arvidsjaur….

Men i övrigt nej..inga känningar. Har grubblat lite över vad det kan bero på. För generellt säger man ju att den som är extremt vältränad får inte träningsverk. Det är liksom ett resultat av stenhård och långvarig träning under flera års tid….vilket jag ju som bekant inte har pysslat med.

Så min hypotes är att jag är så himla svag efter åren av förtvinande att jag helt enkelt inte klarar av att få upp kroppen i den nivå av ansträngning som krävs för att ge träningsvärk. Leder och muskelfästen säger helt enkelt ifrån långt innan.

Därför är det med stor lättnad jag ikväll känner mina första tendenser till träningsverk. Uppenbarligen måste kroppen ha nått ett stadium där musklerna och mjölksyretåligheten blivit så pass hög att man kan pressa dem över sin egen förmåga, och därmed trasa sönder muskelfibrer och därmed få träningsverk…och därmed….ja och därmed börja bygga muskler på riktigt! 

Tänk att det ska ta 8 månader av träning var och varannan dag för att nå hit…. att nå till en nivå som inte riktigt, men nästan, är att likna vid en normal person. Då fattar man vilken urusel form jag varit i den senaste tiden. Usch…hoppas verkligen jag aldrig behöver gå tillbaka dit igen.

Nu gäller det att fortsätta bita ihop och pressa vidare. Ha lite nya projekt på G också vilket innebär att jag högst sannolikt flyttar ner till Stockholm igen inom en snart framtid. Det i sin tur borgar för att man också blir mindre på resande fot, och därmed också ska kunna börja skaffa lite normala matvanor – och så syftar jag på möjligheten att laga mat själv, hemma, och följa alla härliga recept på www.viktklubb.se. Det kommer bli nästa naturliga fas i kampen mot målet!

Hade inte tränat på 2 dagar så kroppen var stark. Pressade mig ut på en runda och vid milen låg jag bara 1 minuter efter….pressade vidare men vägen var ömsom blöt ömsom torr och även delvis svag motvind…mellantiden såg bra ut också…så pressade på rejält för att kanske, kanske kunna slå personbästa igen. Men trots mycket hög puls gick det inte vägen. Kom in en minut efter förra rekordtiden. Kalorimätaren visade dock på 100 kcal mer och pulsmätaren visade också betydligt högre…96% av max…till skillnad mot förra gången då pulsen var bara uppe i som mest 91% av max. Hade varit intressant att veta vilken tid man fått om vägen varit torr och luften helt vindstilla….

En ung man skickade sms till sin nya dejt…det slutade i mordförsök. Tjejens ex-pojkvän fick syn på sms:et och blev så arg att han bestämde sig för att åka till avsändarens lägenhet. Där avlossades ett skott genom dörren, bara hårsmån från att träffa den nye killen. Rubriceras som mordförsök. Läs hela artikeln här

Man tänker på alla de som helt ovetandes skickar sms till sina internetdejter….utan att ha någon som helst aning om vilka de är, eller vilka de umgås med, eller vilka deras ”ex” eller nuvarande pojkvänner är. För det kan ju faktiskt vara så att tjejen du dejtar är upptagen – utan att berätta det för dig.

För några månader sedan var det en man som uppdaterade sin status på facebook till ”in a relationship” och så skrev han ut tjejens namn. Hennes ex blev då så förbannad att han åkte direkt hem till killen och sköt honom i huvudet. Begravningen var för ett par veckor sedan. Ingen kriminell bakgrund. Helt ostraffad.

Så det kan vara ett litet tips…tänk på vem Du skickar sms till.

Full fart på bygget. Experium med äventyrsbad, bastauland och restauranger till vänster. I mitten det gamla Snöcentret och längst till höger SkiLodge. En ny inomhuskorridor binder allt samman. Du kommer alltså kunna promenera i morgonrocken från hotellet och vidare in till badet. Kan bli en rejäl hit för Sälen och skapar suveräna träningsmöjligheter. Premiär i december!

Var upp på fjället igår – Sälenfjället – solen sken och det var inte ett moln på himlen. En riktigt härlig dag helt enkelt.

Tänkte riva av några möten och även försöka träffa några gamla bekanta eftersom jag inte varit upp på fjället sedan i våras.

Därför var det en smula förvånande att notera att mina gamla vänner och kollegor först inte kände igen mig. Jag har aldrig varit med om den känslan tidigare. Det har liksom aldrig hänt att någon inte känt igen mig. Men nu såg jag på blickarna att de var frånvarande. De mötte någon person de inte sett tidigare – det syntes i blickarna och kontakten liksom skapades inte.

När jag då själv tog initiativet och sa hej blev mina gamla bekanta förvånade först, lite tomma i blicken och sen tittade de ner på magen och sen upp mot ansiktet igen, och sen svarade de ”nämen hej!!!”. Och sen direkt ”eh…oj…men var har resten av Dig tagit vägen?”.

Jo…så farligt mycket har jag ju inte gått ner. Men visst märker jag av det själv och visst börjar även folk runt omkring mig att skönja förändringar. Särskilt om man jämför med kort från förra året och idag. Men de jag träffade nu hade i flera fall inte sett mig sedan jag var på toppen, alltså 130 kg ungefär…. och ej heller har de Facebook eller andra sociala medier som gör det möjligt att hålla kontakten på distans. Så i deras värld var jag fortfarande den extremt överviktiga och degiga Bengt…vilket jag nu då måste medge – av deras bemötande att döma – har förändrats.

Noterar ju även att folk tar mig på allvar nu till skillnad mot då jag var riktigt fet. Människor som jag inte träffat tidigare. De lyssnar liksom mer nu. Jag tänkte inte på det innan, men märker det tydligt nu. Man blir helt enkelt tagen för att vara en ”normal” person. Lite lönnfet såklart…men inte värre än att kläderna kan dölja det bra. Ett annat liv börjar ta vid! Känns bra!

Och det skall erkännas att jag också missat att känna igen gamla vänner som ändrat vikten rejält sedan vi sågs senast….man har ju liksom en bild i huvudet…och om den bilden är långt ifrån vad man ser framför sig så blir det lätt att man kanske först inte fattar vem man har där. En 20 kg tyngre kollega…eller som i mitt fall då… en 21 kg lättare kollega 🙂

Ställde mig på vågen i morse och noterade som vanligt ingen förändring. Varken upp eller ner. Har legat totalt stilla senaste månaden. Sjukt kan man tycka med tanke på återhållsamt kostintag samt regelbunden långdistansträning på rullskidor och helt avsaknande av fest, läskedrycker etc.

Nåväl. Imorse när jag drog åt skärpet på byxorna så tyckte jag det satt lite tight. Tänkte att fasen..det är typiskt…inte nog med att vikten står helt stilla, nu börjar jag bli tjockare igen också…men när jag tittade närmre på skärpet så upptäckte jag att jag dragit åt till innersta hålet…hål nummer fem…det är första gången som jag omedvetet drar skärpet till detta hål. Släppte upp och satte in hål fyra istället…men det kändes löst…nästan som att byxorna skulle kunna glida ner. Tusan i gatan…kan det vara en liten, minimal omfångsminskning månntro? Det vore ju riktigt gott i så fall! Har legat på hål fyra sedan i sommras nämligen….och började ju resan på hål ett i vintras….

Dagens runda började segt. Satt hemma och kände mig trött och lite småfrusen trots 8h sömn och bra mat. Men pressade mig ändå ut på rullskidorna.

Tog det lugnt och gladdes åt de för en gångs skull torra vägbanorna och nästan stiltje i luften.

Vid första milen upptäckte jag att tiden var ganska hyfsad trots allt. Bara 1 min och 30 sek senare än personbästa. Det sporrade mig att pressa på lite hårdare trots segheten.

Hoppades kunna komma i närheten av personbästa på nästa mellantid och blev därför rejält förvånad över att notera 1 min snabbare än någonsin tidigare.

Detta i sin tur fick mig att känna vittring av nytt personbästa även på sluttiden, så försökte hålla tempot uppe.

Trötthets- och läggasignerkänslor vällde över mig. Några korta ögonblick började jag även nyttja mitt gamla knep från tiden på K4 i Arvidsjaur, ett steg till, ett stavtag till, du lever fortfarande…

Pressandet gav resultat. I mål noterade jag en förbättrat personbästa med hela 2 minuter! Hade nästan börjat tvivla på att komma i närheten av dessa tider igen nu under hösten. I förrgår tog tex rundan 24 minuter längre tid.

Sitter nu och pustar ut. Känner även tendenser till blodsmak i munn och näsa. Det var så länge sen att jag nästan hade glömt bort hur det känns.

Ikväll kommer man sova gott! 🙂