Läste precis Aftonbladet Wendelas artikel om svårigheten att komma till anställningsintervju. Daniel Pernikliskis flickvän sökte med stöd och hjälp av arbetsförmedlingens egen jobbcoach över 300 unika jobb. Av dessa blev hon kallad till endast 3 (tre) för intervju. Trots att hennes cv var ”jättebra och inte gick att förbättra” enligt coachen.

Och visst har även jag hört om kamrater och bekanta som sökt jobb i flera månader utan att få komma till en enda intervju. Så lätt är det inte, men något måste ändå vara fel. Något i cv:t gör att rekryterarna väljer att ta in andra kandidater. Något får dessa cv:n att försvinna i mängden. Men vad? Det är ju en sådan fråga man tycker coacherna skulle ha kompetens att svara på. Jämför det gärna med trixet att gå ner i vikt. Väldigt få som lyckas. Men väldigt många experter och förståsigpåare. Vem ska man lyssna på? Vilka tips är de rätta?

Mitt första tips till Daniel Pernikliskis flickvän är att ta cv:T och besöka ett par ytterligare rekryteringsföretag för att få ett ”second opinion”, ett andra utlåtande. Jag skulle nog även försöka kontakta respektive företag innan tiden gått allt för långt och ställa frågan varför ratades just detta cv? Hör med exempelvis AcademicWork.se, eller Kandidathuset.se – dessa båda har jag själv erfarenhet från och vet att de har skickliga och vana cv bedömare.

Därefter tror jag man närmar sig det riktiga problemet. Och nästa steg blir då att fokusera på den rätta lösningen. Tror det är lätt hänt att man fokuserar på fel problem och därmed också levererar fel lösning. Därför är det extra allvarligt när auktoriteter inte har täckning för den påstådda kompetensen. Mycket tid och kraft går till spillo i onödan.

Mitt andra tips är att fokusera på jobb som verkligen är intressanta och som man själv tror sig kunna leverera starkt på. Av hundra lediga jobb kanske bara 2-3 är riktigt intressanta. Fokusera då på dessa och skriv en unik och anpassad ansökan för varje enskilt jobb. Lyft fram de egenskaper som du är stark på och som rimmar med företagets önskemål. Är det ett säljjobb? Berätta då lite kort om din bakgrund som säljare, hur många år du jobbat med just försäljning och nämn kanske även ett par saker som du lyckats med och som du själv varit riktigt nöjd med som direkt skulle kunna kopplas till den sökta tjänsten. Ta bort sådant som inte har med tjänsten att göra. Att du är bra på att tvätta bilar tex, eller att du har högsta betyg i syslöjd. Få fram ett rent och tydligt cv och skriv en intressant och kort resumé. Ring även till företaget innan du skriver ansökan för att få klart för dig vad jobbet verkligen innebär. Var förberedd när du ringer. Ring gärna igen efter ansökan skickats in så att Du vet att allt kommit fram ordentligt. Det händer att ansökningar försvinner.

Mitt tredje tips är att gå igenom ditt eget nätverk. Vilka känner du som har liknande jobb? Sajten Linkedin.com är klockren för detta, men givetvis även Facebook. Finns det någon där du kan ringa och fråga om tjänsten? Kanske finns någon som känner någon på företaget i fråga och som kan lämna över din ansökan personligen tillsammans med ett gott ord? Det gäller att stå ut från mängden och det gäller att tydligt få fram vad man faktiskt är bra på och kan hjälpa till med.

Skulle faktiskt vara kul att se Daniels flickväns cv. Kanske man kunde komma med ytterligare några tips. Håller i vilket fall tummarna att det går bra framöver och att drömjobbet blir hennes inom kort 🙂

Läs mer -> Så vässar du ditt CV – experternas bästa tips

Har försökt lära mig förstå hur äkta hungerkänslor upplevs. I fredags kom jag på mig själv med att tröstäta. Sa till mig själv: är du verkligen hungrig? Och svaret blev, nej!

Har insett att jag får ett starkt behov av att käka något när jag blir uttråkad eller rastlös. Inte för att jag är hungrig eller behöver mat, utan snarare och helt enkelt bara för att ha något att göra när tiden går långsamt. 

Detta kan också vara förklaringen till att den enda gången i livet då jag varit i riktigt fin form tränade jag så mycket och så ofta att jag inte hann bli uttråkad eller rastlös. Därmed hann jag inte heller stoppa i mig mer mat eller godis än nödvändigt. Denna hårda träning ledde förvisso även till överbelastningsskador och är en del i att jag nu inte kunnat träna på typ 10 år….så kanske inte var värt det. Men just det här att kunna förstå skillnaden är guld värd. Och jag tror man måste pränta in den i huvudet, så att hjärnan instinktivt reagerar med en varningssignal så fort man blir sugen på något. Är det verkligen hunger? 

Hunger svider eller suger i magen. Tröstätarkänslorna gör inte det. Där kan man känna efter och inse att man faktiskt klarar sig utan mat ett tag till. Men är man hungrig på riktigt, då bara måste man äta något, då skriker kroppen efter mat. Tröstätning är lite mer som att man käkat halva godispåsen, börjat bli lätt illamående och ändå tar 2 bitar till efter några minuter…bara för att det finns kvar i påsen och för att man inte har något bättre för sig.

Ska försöka bli ännu bättre på att hålla koll på detta….och när suget sätter in gäller det att vara benhård och övervinna sig själv, vilket är tungt och svårt, men möjligt om man då i stunden kan visualisera sina mål – kanske helst ha dem nedskrivna på en lapp – och klarar man inte att övervinna suget så är steg två att bara ta lite och lagom. Alltså inte vräka i sig en hel förpackning, eller en hel påse eller vad det nu kan vara. Utan nöja sig med en liten bit eller två. Den normala vägen alltså. Sen gäller det även att ständigt tänka på vad godsaken motsvarar i fysisk aktivitet. Är det tex värt att betala 19 kronor för en 100 grams chokladkaka och sen bli tvungen att jogga minst 10 km för att bli av med överskottet av kalorier? Eller är det värt att dra ner kraftigt på maten resten av dagen för dessa 19 kronor chokladkaka? Tänker man så…insinkttivt så blir det lättare att skippa skiten. Och dagen efter har suget ofta gått över och det har då gjort varken från eller till om du käkat chokladen…psykiskt alltså..du märker ingen skillnad så tillvida, men däremot så kommer du märka skillnad på vågen och inom kroppen på längre sikt. 

Så jag tror att lära sig urskilja äkta hungerkänslor är av ganska stor betydelse för att hålla sig på en sund nivå viktmässigt utan allt för omfattande och hård träning.

Ska bli gott att komma in i stugvärmen!

Ingen folkbrist!

På plats i ett svalt men vackert Rättvik.