Dagens runda började segt. Satt hemma och kände mig trött och lite småfrusen trots 8h sömn och bra mat. Men pressade mig ändå ut på rullskidorna.

 

Tog det lugnt och gladdes åt de för en gångs skull torra vägbanorna och nästan stiltje i luften.

 

Vid första milen upptäckte jag att tiden var ganska hyfsad trots allt. Bara 1 min och 30 sek senare än personbästa. Det sporrade mig att pressa på lite hårdare trots segheten.

 

Hoppades kunna komma i närheten av personbästa på nästa mellantid och blev därför rejält förvånad över att notera 1 min snabbare än någonsin tidigare.

 

Detta i sin tur fick mig att känna vittring av nytt personbästa även på sluttiden, så försökte hålla tempot uppe.

 

Trötthets- och läggasignerkänslor vällde över mig. Några korta ögonblick började jag även nyttja mitt gamla knep från tiden på K4 i Arvidsjaur, ett steg till, ett stavtag till, du lever fortfarande…

 

Pressandet gav resultat. I mål noterade jag en förbättrat personbästa med hela 2 minuter! Hade nästan börjat tvivla på att komma i närheten av dessa tider igen nu under hösten. I förrgår tog tex rundan 24 minuter längre tid.

 

Sitter nu och pustar ut. Känner även tendenser till blodsmak i munn och näsa. Det var så länge sen att jag nästan hade glömt bort hur det känns.

 

Ikväll kommer man sova gott! 🙂