Idag avlöpte den för mig andra innebandymatchen på 10 år….härlig känsla! Men eftersom jag hade förkylningstendenser igår (kände mig dock stark i morse efter mycket vatten och 6-7 timmar sömn) samt lätt ont i högra knäleden pressade jag mig medvetet inte till det yttersta. Det är något jag lärt mig den hårda vägen under skadeperioden. Att bita ihop och verkligen strunta att gå över kroppens förmåga i strategiskt syfte…alltså för att på sikt upprätthålla möjligheterna att träna och ytterligare stärka kroppen. Många var dock halvskadade idag, eller lite halta och lytta kanske man skulle kunna säga. Hon som skulle köra core med oss hade fått kramp i ryggen och kunde knappt ta sig ur sin egen bil. Men provade ändå att vara med i bandymatchen i några minuter tills ryggen sa ifrån. Skador är ett elände. Kunde dock inte undvika att slås av tanken – har vi blivit gamla? 🙂