Körde ju min första innebandymatch sedan typ 10 år tillbaka i tisdags förra veckan. Det tog några dagar innan överbelastningen i högra knät gått över och höfterna slutat värka. Sen åkte jag ju till Estland på fredag morgon med flyget….späckat schema och 4-6 timmars sömn över helgen och så tillbaka till Sthlm sent sön kväll med flyget och så åter på jobbet lagom till frukost på måndag morgon.

Min ena stav gick sönder i måndags förra veckan. Och för att ordna en ny behöver jag lämna in den trasiga staven hos någon kunnig sportbutik, troligtvis över natten. Har inte tagit mig den tiden ännu.

Och att sticka ut och köra rullskidor med bara en stav är ingen höjdare…ger skev belastning och mer problem än nytta. Har provat tidigare.

Imorgon skulle vi köra bandy och core med jobbet på lunchen….men två möten före och efter satte stopp för de planerna. Nu har vi skjutit fram matchen till onsdag istället och jag borde därför verkligen ha åkt ut på rullskidorna inatt….min kamrat jobbade 7-21 idag, gymmade på lunchen och stack ut och löptränade nu strax efter kl 22… så undanflykter ska man inte ha. Allt är möjligt. Tråkigt bara när man inte är i normal form så att man kan tex springa som man vill, eller ta en snabb och lång promenad, utan att man hela tiden måste tänka på att variera rörelserna och inte belasta för mycket för länge och för monotont. Finskor och asfalt under dagarna är ingen höjdare heller.

Ska se om jag kan få med mig stavarna in till stan imorgon och byta ut spetsen som är trasig. Livsfarligt när man tappar träning så här..känner att jag tappar successivt hela tiden.

Men joggade lite lätt till tåget i morse, och även till det ikväll. Tog också en 30 min promenad på lunchen. Och i Estland blev det en hel del gående i trappor…tog alltid trapporna när de andra tog hissen. Förvånades själv över hur lätt det gick. Visst…man är nästan 110 kg tung men konditionen är verkligen sjukt mycket bättre nu än vad den var för ett år sedan…en astronomisk skillnad.