Ser en röd tråd. Kroppen börjar aktiveras efter många långa år av total träda. Det är fantastiskt. Lite som en bil man haft stående i 10 år på bakgården. Den haltar i början men sen kommer den igång igen.

Så här ser tråden ut:

1) Kunde börja promenera var tredje vecka. Det tog ungefär tre veckor innan smärtan la sig.

2) Kunde börja promenera varannan vecka.

3) Varje vecka

4) Var tredje dag

5) Var annan dag

6) Varje dag.

7) Började kunna promenera längre sträckor 1 gång i veckan

8) 2 gånger i veckan…

9) Varannan dag… osv. osv..

Nästa steg blev crosstrainer i små små steg…för varje nytt steg krävde kroppen vila i många dygn innan smärtorna gått över.

Crosstrainern gick sen över till skidor som sedan gick över till rullskidor….

Rullskidorna körde jag varannan vecka, sen varje vecka, sen var tredje dag, sen var annan dag..

Sen ökade jag på sträckan….mer än dubblade den…fick vila i nästan två veckor efter första rundan…sen 1 vecka, sen slutligen kunde jag köra sträckan varannan dag…

I tisdags spelade jag bandy för första gången på 10 år…livsfarligt för gamla och nya skador, men gick rätt bra ändå.

Har haft ömhet i högra knät och i höftlederna…lätt smärta i nedre delen av lårmusklerna också…fick vila ons och tors och kommer att vila hela helgen också innan jag tror känningarna är helt borta.

Men återhämtningsperioderna vid nya typer av ansträngningar går snabbare och snabbare. Och jag vet att den röda tråden rent teoretiskt borde hålla i sig även här, och med det resonemanget kommer jag vara fit for fight på bandyplanen nästa tisdag igen…och om ett tag kommer jag att kunna köra bandy var tredje dag, sen varannan dag…och så småningom kommer jag även att kunna kombinera olika aktiviteter…tex rullskidor på kvällen och promenader och bandy på dagen….det är då den verkliga förbränningen börjar komma igång…det är då man börjar närma sig det verkliga steget mot formen och målvikten.

Än är jag inte där…men kroppen aktiveras steg för steg, små bitar i taget. Gäller bara att hålla ut och ge det den tid det måste ta 🙂