Tog en runda på rullskidorna igår. Första rundan på 9 dagar, alltså sedan jag flyttade från Dalarna. Och jag måste säga att tre saker slog mig direkt:

(1) Vägarna är välskött, släta och fina som sammet. Inga gropar, räfflor, lera och dynga i vägen.

(2) Det är belysning och cykelvägar nästan över allt.

(3) Stockholmarna visar betydligt mer hänsyn i trafiken än lantortsborna. Trots nästan 3 meter breda vägrenar stannande nästan alla mötande bilar vid passering eller svängde ut rejält till andra sidan vägen. Många blinkade också med ljusen när de passerade. Det händer inte i på landet. Och på landet finns heller inga vägrenar. Eller ja…möjligtvis 10 cm smala sådana…och vägarna är gropiga och räffliga och mycket skit i vägen som riskerar att sätta rullskidorna ur balans…bilarna saktar oftast inte in och passerar mycket nära och i högre fart än hastighetsgränserna tillåter…fast å andra sidan kände jag mig nog nästan mer säker på Sälenvägen…får nämligen en vag känsla av att förarna jag möter har dålig koll på läget…och liksom stannar av panik…och panikslagna förare, eller rädda sådana är oftast de farligaste att möta. Hellre möter man då en säker förare i hög fart. Vet att man brukar märka denna skillnad också på vintern när Stockholmsborna och Göteborgarna kommer upp till Sälenfjällen….då går det sakta och ofta osäkert.