Det är intressant att se hur vi människor reagerar på kyla. I morse strax utanför Stockholm var temperaturen nere på -12 grader vilket är väldigt kallt för att vara så långt söder ut. Här är man ovan vid kyla och klär sig ofta fel. Ingen mössa, inga vantar, för tunn jacka osv. Därför blir också den upplevda påfrestningen betydligt hårdare än vad själva gradantalet visar.

Nu stod folket och väntade på sitt tåg. Precis som vanligt. Men det var ändå något som skiljde från tidigare dagar. Det var som ett ovanligt lugn över perrongen och rörelserna obefintliga. Människor stod helt stilla, som levande statyer i någon upplevelsepark, och ingen sade något. Det var kroppens överlevnadsinstinkter som satt in. Stå still, undvik rörelser, behåll luftlagren som skapats, håll värmen. Människorna fick mig att bli påmind om pingviner. Såg ett program om dessa i julas. De står i stora klungor på isen i den smällkalla vintern. Orörliga. Myskoxarna gör också så. Det är intressant. Kylan gör oss uppenbarligen orörliga.