Det hårda livet i Stockholm har satt sina spår. I ärlighetens namn hade jag räknat med en nergång i vikt, eller åtminstone bibehållen vikt. Särskilt med tanke på allt promenerande i Stockholm, men nu i vinter har det faktiskt nästan inte blivit något promenerande alls. Och de långa dagarna har hindrat mig från att träna mer än 40-60 minuter per pass. Samtidigt har jag slarvat med maten. Varit förkyld och sovit alldeles för lite. Tillsammans har detta givit en viktökning. Dock måste jag säga att min kropp är betydligt starkare nu än tidigare. Jag känner mig även smidigare och till råga på allt så ser kroppen mer proportionerlig ut nu än tidigare. De jag möter och som jag inte träffat på ett tag blir uteslutande förvånade över hur smal jag blivit, och då har jag alltså ändå gått upp ca 8 kg sedan i november 2009. Så…det är lite skumt…men träningen går sin gilla gång och förhoppningsvis kommer jag in i lite bättre matvanor snart igen också. Märker att jag ledsnar på socker och onyttigheter om jag ätit för mycket sådant i rad. Förra året fanns det ju ingen hejd. Fick inte nog. Kunde äta hur mycket som helst. Nu blir jag mätt på drygt en halv pizza. Tycker det ok med en halv glass, en bulle eller bara några klunkar coca-cola. Har jag ätit för mycket sådant i rad säger kroppen själv stopp och jag tappar suget helt, kroppen nästan skriker efter nyttigheter istället. Väldigt intressant. Tror det är sockerberoendet som blivit botat samt att den psykologiska faktorn börjat verka efter så många månader av medvetenhet. Man börjar liksom glömma det man tidigare tyckte var normalt. Ett nytt normalt börjar uppstå. 

Har även tänkt på att viktnedgången går i perioder. Först går man ner, sen börjar man gå upp igen, sen går man ner igen, och sen går man upp igen, och så vidare, men mellan varje gång så blir kroppen starkare och bättre. Det är nästan som att fettet först minskar, sen börjar muskler att byggas upp och då försvinner ytterligare fett efter ett tag och då kan man träna ännu mer och så blir man ännu starkare och så vidare.. 🙂