Den brinner. Sundsvall just nu. 

Jag trodde det var slut på undanflykter nu efter månader av ofrivilligt träningsuppehåll…allt var på plats, rullskidor, nya hjul, kläder, halsontet på väg bort, snuvan nästan över och ja…då upptäcker jag att min cykelhjälm är kvarglömd i Stockholm. Och jag är på väg upp mot Norrland för en 4 veckors turné. Min favorithjälm. Förvisso säkert inte något man klarar livhanken i, men ändå…jag fick den för 12 år sedan av min gode kamrat och äventyrare Stefan Tapper som tyvärr omkom tillsammans med hans bror i jakten på ett nytt världsrekord. Men den hjälmen…den har jag kvar..och det är med sorg jag nu kommer att behöva köpa en ny hjälm i veckan.

Två lastbilsolyckor inom 19 minuter

 Vad är oddsen för att detta ska hända? Den ena i Åstorp och den andra i Lund. Tragiskt.

Har efter en längre tids problem med halsont och förkylningar om vartannat insett att sömn och återhämtning måste prioriteras. Och det ger resultat. För varje minut över 4-5 timmars sömn känner jag hur kroppen vaknar upp ur dvalan och hur förkylningsviruset som bitit sig fast i omgångar sedan början av maj äntligen ger vika. En obeskrivlig känsla att lägga sig utan att vara täppt i näsan, och utan att vakna med ett rejält halsont på morgonen. Men det har kostat på. Månader utan träning har orsakt viktuppgång med ett par kilo. Inte farligt med tanke på omständigheterna. Hade det varit för några år sedan hade viktuppgången säkert varit det dubbla, eller ännu mer. Dock blir det nu till att starta om på nytt. Det är alltid den svåraste biten. Att vänja kroppen vid träning igen.

Men några dagar till ska jag vänta innan träningen tar vid. Vill ge kroppen chans att verkligen bygga upp immunförsvaret till 100% innan påfrestningarna börjar igen. Planen blir att promenera på morgonen och sedan varva med rullskidor. Får se om det fungerar. Förra året klarade jag inte av att göra två saker på samma dag. Då höll inte kroppen. Men ska den göra det…1,5 år av regelbunden träning har förberett lederna väl. Även om allt inte är i toppskick riktigt ännu.

De kommande veckorna får utvisa hur det går. Och ett tips förresten…en halstablett som heter Zyx. Galet effektiv. En tablett och sen bokstavligen känner Du hur halsontet dör ut. Åtminstone om det inte hunnit bli allt för allvarligt. Helt överlägsen Strepsil, Läkerol eller Bafucin. I alla fall i det här fallet.

På väg till midsommarstångsresandet. Folkdräkt på!  

Intressant….jag tror 1.5 års regelbunden träningen nu börjar visa andra positiva sidor, sådan jag inte räknat med tidigare. Verkar som om man äter dåligt och inte tränar så hamnar kroppen i en dålig cirkel. Du blir bara tjockare och svagare och tröttare. Men om du vänder på trenden så får du å andra sidan mycket gratis, ungefär som ett riktigt jobbigt hjul som snurrar…det är galet tungt första metrarna, men sen när det väl kommit i rullning så går det av bara farten, utan att du själv behöver anstränga dig.

Ungefär så känns det just nu. Även om jag vilat för länge (sedan vintern tog slut). Kroppen tycks förbränna trots att jag inte åker rullskidor varannan dag. Och trots att jag inte äter bara sallad. Visst har jag gått upp ett par kilon. Men då ska ändå tänkas på att jag varit snuvig och haft ont i halsen ända sedan snön försvann. Jag har ätit massor av glass, varit på resa och ätit MAX och McDonalds osv. Visst, jag har skippat colan och ätit morötter istället för friterad potatis…men ändå. 

Det känns som att kroppen bränner utan att jag gör något. Känns som att förbränningen startat igen efter år av träda. En riktigt härlig känsla. Märker det när jag träffar kamrater….trots att jag inte tränar längre så får jag nu positiva kommentarer om både form och vikt.  Det slog även mig själv härom kvällen att magen var ”borta”. Tittade ner på magen när jag satt och åt, hade skjorta och fleecetröja på mig. Magen syntes inte. Hade det varit för något år sedan hade det varit en jättemage ivägen. Men nu var det platt. Ok…platt…relativt platt. Jag är fortfarande fet som en gråsäl. Det går inte att sticka under stol med. Men börjar typ bli ”normalt fet” nu. 

Folk verkar inte uppfatta mig som en ”tjockis” på samma vis som för något år sedan. Med lite kläder, skymning och i rätt vinklar ser man faktiskt ganska normal ut just nu 🙂

Så nu verkar snuvan vara på väg att släppa och halsontet har gått över..och rullskidorna är lagade så ja…nu ska första passet för sommaren snart kunna dra igång.

Sen kan man väl även säga som så att jag rör mig i vardagen mycket mer än tidigare just för att skadorna blivit bättre och för att kroppen blivit smidigare och starkare. Det som främst orsakade den enorma viktuppgången var ju ett stort matintresse 🙂 i kombination med skador som gjorde att jag var tvungen att lägga ner all form av motion och rörelse. Inte ens promenader fungerade längre. Eller ens simning och cykel. Så…nu när jag kan gå obekymrat så ger ju det en hel del också, i kombination med att matvanorna har blivit bättre (om än ej perfekta ännu).

Trevlig kväll!

Imorgon bär det av till Dalarna.