Jag trodde det var slut på undanflykter nu efter månader av ofrivilligt träningsuppehåll…allt var på plats, rullskidor, nya hjul, kläder, halsontet på väg bort, snuvan nästan över och ja…då upptäcker jag att min cykelhjälm är kvarglömd i Stockholm. Och jag är på väg upp mot Norrland för en 4 veckors turné. Min favorithjälm. Förvisso säkert inte något man klarar livhanken i, men ändå…jag fick den för 12 år sedan av min gode kamrat och äventyrare Stefan Tapper som tyvärr omkom tillsammans med hans bror i jakten på ett nytt världsrekord. Men den hjälmen…den har jag kvar..och det är med sorg jag nu kommer att behöva köpa en ny hjälm i veckan.