Kroppen håller förvånansvärt bra trots ”normalfart” under dagarna. Har rört mig som en normal människa under en veckas tid och kroppen håller fint. Känner tendenser till överbelastning, men inte farligare än att det hinner återhämta över natten. När jag började träna igen efter skadorna kunde det ta 2-3 månader innan återhämtningen var avklarad. Tror inte ”normala” människor fattar vilken enorm kaloriförbränningsminskning du drabbas av som skadad. All den här motionen och förbränningen som sker omedvetet hos varje normal människa försvinner helt när du är skadad. Och den motionen tänker du inte på förrän du drabbas av en skada. Jag minns att jag själv inte ens tyckte att fotboll med grabbarna, eller en volleybollmatch eller  så var någon träning…det var ju bara något ”roligt”.  Och allt promenerande man gjorde mellan olika ställen, det tänkte man ju inte på, kroppen tålde att gå hur mycket som helst. Fanns inga begränsningar. Inga tendenser till smärta eller överansträngning. När man la sig så gjorde det inte ont någonstans och om man snubblade så sträckte man inte upp någon skada osv. Men det känns som att kaloriförbränningen kommer att accelerera enormt så fort rörelsemönstren är åter på det normala. Kommer behöva något år till, men redan nu funkar det alltså bekymmerfritt, även om vila krävs över natten.

Har tänkt på det flera gånger. Man kan nästan alltid se på en tjej om hon är mamma eller inte. Det är lite märkligt och jag har inga vetenskapliga belägg för detta, men slående ofta så går det att skönja en helt annan utstrålning och ett helt annat ansiktsuttryck på en tjej som är mamma än då hon inte var det. Kan inte sätt fingret på det, men en känsla av stabilitet och ansvar på något vis som inte funnits där på samma vis tidigare. Det stämmer inte i alla fall, men i förvånansvärt många. Ett ”äldre” uttryck på något vis även om det inte alls har att göra med rynkor eller sådana klassiska ålderstecken, utan snarare just något mer ogripbart slags form av ansvar och kanske nästan lite pondus.

Det är som att tjejen genom att bli mamma på riktigt släppt sin egen ”barnroll” och gått in i rollen som ”mor” på allvar.

Högst ovetenskapligt men ändå något jag reflekterar över ofta. Kanske fler som upplevt samma sak?

Tror jag börjar ana varför alla stockholmare är så smala jämfört med invånare i andra städer. Stockholm tvingar Dig att promenera i mängder. Känner det redan efter bara några dagar i huvudstaden hur det värker av överansträngning och ovana efter att faktiskt inte ha gjort någonting. Det enda jag gjort är faktiskt att gå och handla, gå till bilen, gå upp och ner för trapporna till lägenheten, gå upp och ner för trapporna på jobbet, gå till tunnelbanan, gå till gallerian, gå till ja…där ser man plötsligt ett mönster. Gå. Du går överallt här i Stockholm och utan att tänka på det. Jag märker det egentligen endast därför att kroppen är så ovan vid att gå efter alla år på landsbygden att det ger ansträngningsymptom av detta enkla promenerande. En riktigt stockholmare tänker nog inte ens på detta. Reflekterar nog inte ens över hur långa han/hon går varje dag. Men det är denna motion som ger resultat. Precis som gymnasieeleverna håller sig smala genom att ständigt vara i rörelse. Det har inte med ämnesomsättning, ålder och annat tjafsa att göra. Det är hur vi lever och hur vi rör oss. Jag är nästan säker på att antalet kcal jag bränt i dag bara på att promenera mellan olika saker blivit mer än vad en lätt runda på rullskidorna skulle ha blivit.

Kom precis tillbaka från premiärrundan i Hägersten. Riktigt kuperat och fick ta av mig rullskidorna i några av de värsta utförslöporna. En del av sträckan gick precis bredvid E4:an – tio filer! Avgaserna var inte att leka med, en upplevelse men inget jag rekommenderar någon att utsätta sig för frivilligt. Annat än då man susade fram längs med älvarna i Västerdalarna!

Sista backen upp mot Hägerstensåsen var dock riktigt skönt konditionsmässigt krävande. Tror det här kan bli bra. Har längtat efter lite mer varierad terräng för att kunna pressa konditionen mer. Raksträckor är liksom svårt att få upp pulsen på. Uppförsbackar går det av sig själv 🙂

Bor på översta våningen. Massa trappsteg. Ingen hiss. Idag när jag trampade upp för alla trappsteg slog det mig att alla mina grannar har klistrat upp skyltar med texten ”REKLAM – NEJ TACK!”. Följdaktligen får ingen av mina grannar någon reklam. Och med tanke på att skylten sitter på samtliga dörrar från bottenvåning och ända upp till översta våningen borde ju ingen reklamutdelare göra sig mödan att gå hela vägen upp. Men icke sa nicke. Jag har inte klistrat på någon ”reklam nej tack” skylt. Och tro det eller ej, men innan för min dörr ligger det alltid högar med reklam. Jag är den enda i hela huset som inte har satt upp någon nej tack skylt och jag bor längst upp. 

Det betyder att reklamkillen måste ha med sig en väldig massa reklam. Och sannolikt springer han upp och ner i varje hus och ser hela tiden ”nej tack”. Tills han då hittar en dörr utan skylt. Och där kan han lägga ner reklamen. Det känns väldigt ineffektivt. Det känns som ett förlorat medie på något vis. Men eloge till reklamutdelaren som går alla trappstegen upp till min dörr varje dag för att dela ut reklamen till mig, som jag sedan ändå kastar. Får nog ta och sätta upp en sån där skylt jag med. Men undrar om han ändå fortsätter att springa upp alla våningar, eller om han sätter en not om att alla dörrar är spärrade?

Blev inga rullskidor ikväll. Drog till jobbet vid 6-tiden i morse och kom hem för bara någon timma sedan. Mycket kvällsaktiviteter på schemat dessutom. Imorgon middag med en gammal polare och på torsdag återträff på Media-Mecca med gänget i Stockholm och dessförinnan mässbesök i Jönköping. På lördag väntar kräftskiva i Gävle med kompisarna. Och ikväll passade jag på att flytta in i min nya lägenhet. Blev att hyra släp på Statoil som luktade koskit. Sen släpa upp sängar (tre stycken) och 32″ tjocktv med dubbla mottagare (läs astung) och några stolar, bord, husgeråd, lampor osv upp till översta våningen i huset dit jag flyttat. Hiss fanns inte. Så blev en hel del svettpärlor i pannan. Tyckte dock detta fick räcka bra som kvällens motion. Ska försöka styra upp något rullskidpass snart igen. Kanske får ställa in kräftskivan i Gävle. Har ju en hel del att ordna med lägenheten också samt ett prel möte inbokat lör eller söndag. Och med tanke på att det inte blivit något semester i år vore det skönt att softa en helg också 🙂

Flytta

Är på MAX i Sundsvall och kön växer meter för meter trots alla kassor öppna och ett femtontal människor bakom kassorna och vid stekborden. Som utomstående är det dock lätt att uppfatta vad som inte stämmer; personalen rör sig helt avslappnat, nästan som i slow-motion, trots stressen…deras ansikten uttrycker total avslappnad på gränsen till uttråkning och det vi kallar tempo existerar inte här. Kön håller sig ändå lugn. Bråttom. . .? Va ä dä?

Var ute och tränade igår, men eftersom det regnat hela natten och gården blivit uppluckrade bestämde jag mig för att snabbt raka grusgångarna och försöka få gruset fint, som annars är stenhårt när det är torrt ute. Passade även på att dra/släpa bort tre stora presenningar med blött gräs. Om det var tungt i torrt tillstånd så anar ingen hur enormt tungt det var i blött dito. Släpade lassen in i skogen cirka 300 meter. Kände mig nästan som Ola Skinnarmo för en kort stund!