Någonting håller på att hända. Plötsligt en dag så märker man det. Även om det dag ut och dag in känns som oövervinnerliga uppförsbackar. Förändringarna är nämligen så små och så långsamma att det tar flera veckor innan synglig skillnad görs. Och idag när jag satt och tittade på min vänstra underarm så upptäckte jag en kontur jag aldrig sett tidigare. En muskelkontur! Och några timmar senare upptäckte jag även att det kändes nästan lite som ben när jag petade på mitten av bröstkorgen. Fettet försvinner sakteliga med andra ord. Även brösten minskar. För något år sedan när jag provade att jogga kändes det som att det hängde 10 kg vikter i bröstvårtorna. Skumpade upp och ner. Hade behövt en BH! Förvisso skumpar det fortfarande, men det gör inte ont, och det är inte alls samma gigantiska volym som tidigare. Om jag känner med fingret på bröstkorgen så var det tidigare ett jättetjockt lager av fett. Gick inte att känna benet. Men nu börjar jag känna tendenser till ben. Och jag minns den gång i tiden då kroppen var i normalkondition, då fanns det inte en gnutta fett på varken rygg eller bröstkorg. Och vi får se…om något år, om allt går väl, kanske man är där igen. Ligger på runt 115 kg nu. Men lederna håller ihop bättre än någonsin och det gör att musklerna kan kämpa hårdare och träningen ger ännu snabbare effekt. Även ryggskadan börjar bli bättre, utan att jag gjort något åt det. Tror det är rullskidåkandet som tvingar kotorna rätt i ryggen. Och även marschfrakturerna i tårna börjar bli bättre. Gör inte längre ont varje steg jag tar, och ibland är det faktiskt helt symptomfritt i längre perioder. Även knäna känns bra. Detta är första året när jag nästan inte haft någon överansträngningssmärta alls i dessa leder. Synd att sommaren inte är längre bara. Den mörka hösten och vintern är förrädisk för form och figur.