Varje rund med is-spår är lika läskig. Men man måste ju ut och träna. Det är lätt att dra sig för att ta av sig skidorna och promenera nedför de brantaste backarna. Det är ju lika svårt att gå utan skidor som med. Ren is och pjäxor går inte ihop. Man kan ju pulsa vid sidan om och få in snö i skorna och så vidare. Så brukar jag göra när det är allt för isigt och brant. Men alla andra bara forsar förbi. Jag tänker ibland när man själv chansar att ’usch…ett felskär här och man kommer skada sig allvarligt” det går fruktansvärt fort och man kör bara någon meter från stenar, telefonstolpar och tjocka granar. Men så igår hände det oundvikliga en kvinna kör samma runda som jag med flera och i en av kurvorna så går skidorna rakt fram pga för hög fart. Hon skadar sig allvarligt i höften och får åka ambulans därifrån. Det tog över en timma innan ambulansen kunde hämta henne längst ut i spåret.
Detta får mig att tänka på de kvällar man kört helt själv i ödemarken…då ska man inte chansa, inte ta några risker, det är inte värt det. En krasch ute i skogen en sen kväll mitt i veckan och det kan ta timmar eller dagar innan någon hittar dig så här i slutet av säsongen.
Här är artikeln om Elisabeth Höglund, noterade att den var mest läst på Aftonbladet idag och även löpsedel.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab
 |
| Elisabeth Höglund i skidolycka |
