Bestämde mig för att åka upp till Sälen och hjälpa till med jättearrangemanget SkiFuntastic. En stor tävling i fjällen med alla alpina landslag på plats. Det resulterade i två långa dagar i backen promenerandes upp och ner. Hade glömt bort hur fruktansvärt fysiskt utmanande backträning är. Rent ut sagt fruktansvärt vad det tar hårt, och jag gissar att ju mer du väger desto tyngre blir det och ju mer otränad du är desto ännu värre blir det. Så jag hade ju en dubbel kombination av riktit stor vikt plus riktigt otränad. Ändå är jag i den bästa form nu än på många år. Kroppen orkar mer. Även om slarv med maten under hösten och missad träning ökat på kilona rejält så är kroppen ändå stark. Det var faktiskt länge sedan jag kände mig så här normal. Har kommit in i bra matvanor igen också. Det är sjukt att ett litet wienerbröd som man äter upp på fem röda sekunder ska ta 50 minuter att bränna bort i löpspåret. För den som är lätt nog att löpa. Annars är det typ 2 timmar promenad som gäller. Man förstår att kroppen är byggd för stenåldersförhållanden. Extremt lite mat ska räcka att driva kroppen extremt länge. Som en riktigt bensinsnål bil typ 🙂

Tog rullskidorna och begav mig ut på landet. Avgaserna, korsningarna och backarna i stan är för jäkliga minst ut sagt. Men på landet brukar det vara fint och lugnt och enkelt att åka.

Idag gick det dock inte så bra som jag hade hoppats på. Först böjde jag sönder båda aluminiumstavarna. Det har aldrig hänt förut. Men jag har blivit tyngre under vintern och starkare. Det i kombination gjorde att stavarna inte höll när jag la på tyngd och kraft. Tur det var aluminium så det gick att böja tillbaka.

Kände att den ökade vikten påverkar lederna något i armbågarna. Fästena ville inte riktigt vara med när styrkan lades på. Så jag höll igen lite med flit för att inte sabba kommande träning. Börja lungt är ju A och O.

Motvinden var kraftig och dammet från vägen som nyss sopats var brutalt. Ångrade varje meter att jag glömt min Camelback med vatten hemma. Kändes som en öken i munnen. 

Pulsen gick upp riktigt högt, men jag kände mig inte direkt utmattad. Däremot var det lite ringrostigt i uthålligheten. Inte samma flyt som senast jag var ute på rullskidorna. Men det kommer väl.

Gick i mål cirka 10 minuter senare än förra säsongen. Sträckan är ganska precis en mil. Vikten gör nog sitt till. Och får även en känsla av att rullskidor kan ge mer träning än vad vanliga skidor gör. Fast å andra sidan har jag aldrig lyckats komma ner i lika snabba tider på vanliga skidor som jag gjorde på rullskidorna förra året.

Bestämde mig för att försöka äta lite nyttigare igen. Är i mellanfas nu vad gäller träningen. Snön är borta men det är för mycket grus på vägarna för att rullskidorna ska fungera. Simhallen är för krånglig och tidskrävande att ta sig till och löpning fungerar inte med vikt över 100 kg.

Så då återstår som vanligt maten. Har stannat upp i vikt så varken ökar eller minskar just nu. Det är ganska trevligt. För det är lätt hänt att vikten bara skenar uppåt för de som tappat form och normala kostvanor. Ämnesomsättningen liksom pajjar på något vis.

Köpte därför en sallad på Shell. Den såg riktigt god och fräsh ut. Dessutom ingen sunkig pasta i botten som annars är standard. Det var en sallad med bönor, grönsallad, sockerärtor, körsbärstomater, räkor och melonbitar. Dock var det inte särskilt mycket. Var fortfarande hungrig efter lunchen. Titta på kcal innehållet och texten talade om att salladen hade fattiga 131 kcal totalt. En vanlig Statoil-sallad brukar ju ligga på åtminstone 140 kcal per 100 gram och väga typ 400-500 gram.

Redan efter någon halvtimme var jag superhungrig igen. Käkade därför en banan och en burk sardiner i tomatsås. Plus massa vatten.

Men kan tipsa den som vill leva på svältkost och slippa pulverdieter att köpa färdigsallad på Shell. Kostade dessutom bara 57 kronor. 131 kcal för 57 kr, det är inte fy skam. Viktminskningen får man på köpet 🙂