På väg till midsommarstångsresandet. Folkdräkt på!  

Intressant….jag tror 1.5 års regelbunden träningen nu börjar visa andra positiva sidor, sådan jag inte räknat med tidigare. Verkar som om man äter dåligt och inte tränar så hamnar kroppen i en dålig cirkel. Du blir bara tjockare och svagare och tröttare. Men om du vänder på trenden så får du å andra sidan mycket gratis, ungefär som ett riktigt jobbigt hjul som snurrar…det är galet tungt första metrarna, men sen när det väl kommit i rullning så går det av bara farten, utan att du själv behöver anstränga dig.

Ungefär så känns det just nu. Även om jag vilat för länge (sedan vintern tog slut). Kroppen tycks förbränna trots att jag inte åker rullskidor varannan dag. Och trots att jag inte äter bara sallad. Visst har jag gått upp ett par kilon. Men då ska ändå tänkas på att jag varit snuvig och haft ont i halsen ända sedan snön försvann. Jag har ätit massor av glass, varit på resa och ätit MAX och McDonalds osv. Visst, jag har skippat colan och ätit morötter istället för friterad potatis…men ändå. 

Det känns som att kroppen bränner utan att jag gör något. Känns som att förbränningen startat igen efter år av träda. En riktigt härlig känsla. Märker det när jag träffar kamrater….trots att jag inte tränar längre så får jag nu positiva kommentarer om både form och vikt.  Det slog även mig själv härom kvällen att magen var ”borta”. Tittade ner på magen när jag satt och åt, hade skjorta och fleecetröja på mig. Magen syntes inte. Hade det varit för något år sedan hade det varit en jättemage ivägen. Men nu var det platt. Ok…platt…relativt platt. Jag är fortfarande fet som en gråsäl. Det går inte att sticka under stol med. Men börjar typ bli ”normalt fet” nu. 

Folk verkar inte uppfatta mig som en ”tjockis” på samma vis som för något år sedan. Med lite kläder, skymning och i rätt vinklar ser man faktiskt ganska normal ut just nu 🙂

Så nu verkar snuvan vara på väg att släppa och halsontet har gått över..och rullskidorna är lagade så ja…nu ska första passet för sommaren snart kunna dra igång.

Sen kan man väl även säga som så att jag rör mig i vardagen mycket mer än tidigare just för att skadorna blivit bättre och för att kroppen blivit smidigare och starkare. Det som främst orsakade den enorma viktuppgången var ju ett stort matintresse 🙂 i kombination med skador som gjorde att jag var tvungen att lägga ner all form av motion och rörelse. Inte ens promenader fungerade längre. Eller ens simning och cykel. Så…nu när jag kan gå obekymrat så ger ju det en hel del också, i kombination med att matvanorna har blivit bättre (om än ej perfekta ännu).

Trevlig kväll!

Imorgon bär det av till Dalarna.

På väg hem efter en underbar dag till havs

Otroligt men precis när jag började bli frisk och kry så slog förkylningen till igen. Kände att kroppen behövde vila men prioriterade en date med en trevlig tjej som jag träffade för ett tag sedan. Sådant måste ju gå före allt annat. Vet ju hur jag blivit retad av kamrater när jag gått hem för att vila istället att köra all – in. Men så här med facit i efterhand vet jag inte riktigt om det är värt det. Är mååånga år sedan jag var förkyld senast, hade nästan glömt bort hur det kändes. Anledningen till att jag klarat mig så länge beror kanske på att jag lyssnar på kroppen. Lärde mig det efter Lidingöloppets efterverkningar. Lyssnar man på kroppen missar man mycket, det blir färre timmar att göra saker på men å andra sidan blir Du aldrig sjuk. Jag tror faktiskt jag nästan föredrar att vara frisk och kry varje dag, än att få vara med om en eller två upplevelser extra. För under de dagar Du är sjuk så missar Du ju allt. En härlig dag eller två är ju sällan inte värda veckor av krasslighet och nedsatt funktionsförmåga. Får bli kombinerat återhämtnings- och träningsläger i sommar. Bra mat, regelbunden sömn, regelbundet jobb, regelbunden träning.

Men eloge till tunnelbanan som gick som en dans hela dagen trots allt folk och dessutom gratis!

Röda linjen mot Mörbylund just nu