En kompis berättade precis att han tagit första rullskidpasset för säsongeb idag. Mycket grus på cykelvägarna så gick tydligen riktigt trögt. Börjar bli lite sugen själv på att ta fram rullisarna men hoppas kunna köra några veckor till på riktig snö. I värsta fall får man väl åka upp till Sälen om snön töar bort allt för fort hör nere i söder 🙂

Vaknade med ett ryck när klockan ringde i morse. Borde vaknat utvilad men kände mig snarare som en klubbad säl. Stentung i huvudet och kroppen. Trots nästan 7 timmars sömn och en lugn helg. Långpasset i snö- och regnovädret tog verkligen hårt på kroppen. Men jag tror faktiskt att det var bastun efteråt som var grädden på moset. Efter bastun blev jag tung i huvudet. Sen åkte vi ju till Ballbreaker och hade trevligt framt till midnatt. Och så hem efter det. Hade man bastat kortare och åkt hem direkt till lägenheten hade nog huvudet inte blivit tungt. Kände mig dessutom onormalt varm under dagen men ändå klartänkt. Avslutade dagen med en italiensk middag på Primo Ciao Ciao. Riktigt gott men pizzor i 200-kronorsklassen kändes nästan värre än Sälen…har nog faktiskt inte varit med om att någon pizzeria fram till nu spöat Sälen och Åre i prisklass 🙂

Tyvärr blev vi pålurade efterrätt. Men fick ändå en positiv kommentar av min gamle vapendragare som varit i Chamonix i någon vecka…. ”Bengt, vad har hänt med den där?” Och så pekade han på magen. Ja…jag grubblade faktiskt över det också i morse. Såg nästan smal ut med den mörkblåa skjortan instoppad innanför byxorna. Hade en smal känsla hela dagen. Men vet ju att man inte blir smal över en vecka…förmodligen bara inbillning, men ändå kul att även han anmärkte. Kanske något med skjortan? Eller att helgens två längdpass givit resultat. Har även lagat mat hemma 3-4 gånger. Inget särskilt nyttigt, men ändå hemlagat. Jaja…bara att nöta vidare. Känner lätt träningsvärk i triceps samt ryggmusklerna. Det är bra. Då blir de starkare till nästa runda. Kanske kan bli en tur på onsdag…imorgon måste jag tvätta kläder. Sista chansen innan förrådet är helt slut.

Förresten så känns kroppen bättre nu, rassligheten i halsen nästan över och feberkänslorna borta, huvudet känns inte heller lika tungt längre. Gött…imorgon är man nog fit for fight igen!

Precis tillbaka efter ett hårt 2 timmarspass i Stockholms decimeterdjupa längdspår. Var nästan helt ensammen ute idag. Bakhalt, nästan obefintligt glid och blåst i kombination med snö och regn gjorde rundan kärv. Sista milen ångrade jag dessutom att jag inte tagit på mig långkalsongerna. Riktigt kyligt blev det när kläderna var genomblöta. Men efter en välförtjänt sauna så var ordningen återställd. Dessutom nästan 1000 kcal fattigare. Perfekt! 🙂

Att vara dubbelbengt har ibland sina fördelar 🙂

Kaklade väggar runt om. Efter en dag med i snitt 90 grader i bastun lutar man sig mot väggen på egen risk. Sist (första och sista) jag gjorde det av misstag, trött efter ett hårt längdpass, fräste det om ryggen. Vad hände med träväggarna?

Fick inte tag i något boende i Sälen i helgen. Tydligen var alla stugor fullbokade och inga avbokningar heller dessvärre. Så bestämde mig för att stanna hemma. Men eftersom Sälen var inplanerat hade jag avbokat alla andra aktiviteter i Stockholm denna helg. Nu känns det riktigt gött. Tog sovmorgon. Först till klockan 9. Sen ytterligare några timmars slappande i soffan fram till lunch. Riktigt fint väder dessutom så ska försöka mig ut på en tur i längdspåren också. Ska bli spännande att se om det funkar att åka skidor i Stockholm i slutet av mars!

Dock känns det riktigt bra att ha två hela dagar med tid. Verkligen välbehövligt. Känns nästan lite overkligt. Kan faktiskt inte minnas att jag haft sådana här helger sedan någon gång under gymnasietiden eller högstadiet. 

Halsontet börjar försvinna också. Lite snuvig och så fortfarande men en lugn tur i spåren ska nog gå bra. Återkommer med rapport framåt kvällen 🙂

Otroligt hur lång tid det tar att återhämta kroppen efter halsont eller förkylning. Fick ont i halsen i måndags morse. Idag 5 dagar senare har jag fortfarande lätta känningar av halsont. Inte värt att utsätta sig för risken att få halsont. Det är inte i närheten värt de dagar av vila som krävs. Har missat träningen hela veckan pga detta. Till råga på allt var detta sista veckan med riktigt bra snö i Stockholm. Nu går töandet fort, spåren tunnar ut, fylls upp med barr, kvistar osv och barmark börjar titta fram. Tur Sälen inte ligger allt för långt bort 🙂

Livsfarligt att gå ut, och livsfarligt att slarva med sömnen. Ska man hålla länge utan svackor är det uppenbarligen viktigt att hålla sig hemma och sova regelbundet. Gick ut i helgen efter ett långpass på ca 2 mil. Käkade middag med influensasmittade personer och därefter utgång med ett gäng som alla hade snuva och halsont. Som dömt att bli smittad själv. Kände redan i måndags att halsen var ”tjock”. Även lätt temperaturhöjning och svettningar. Vilade därför måndag och även tisdag. Idag kändes kroppen starkare men lätt halsont fortfarande på ena sidan. INgen träning ikväll heller således. Har noterat att när man smittas av något så tar det ca 5 dagar att bli återställd. Så med lite flax är man fit for fight till helgen igen. Om man skippar utgången. Men förra helgens vådligheter orsakade således flera dygn av ofrivilligt träningsuppehåll. Och nu har man inte råd att förlora träningsdagar. Snöns är snart borta. Snösmältningen går fort när den väl börjar….

Det hårda livet i Stockholm har satt sina spår. I ärlighetens namn hade jag räknat med en nergång i vikt, eller åtminstone bibehållen vikt. Särskilt med tanke på allt promenerande i Stockholm, men nu i vinter har det faktiskt nästan inte blivit något promenerande alls. Och de långa dagarna har hindrat mig från att träna mer än 40-60 minuter per pass. Samtidigt har jag slarvat med maten. Varit förkyld och sovit alldeles för lite. Tillsammans har detta givit en viktökning. Dock måste jag säga att min kropp är betydligt starkare nu än tidigare. Jag känner mig även smidigare och till råga på allt så ser kroppen mer proportionerlig ut nu än tidigare. De jag möter och som jag inte träffat på ett tag blir uteslutande förvånade över hur smal jag blivit, och då har jag alltså ändå gått upp ca 8 kg sedan i november 2009. Så…det är lite skumt…men träningen går sin gilla gång och förhoppningsvis kommer jag in i lite bättre matvanor snart igen också. Märker att jag ledsnar på socker och onyttigheter om jag ätit för mycket sådant i rad. Förra året fanns det ju ingen hejd. Fick inte nog. Kunde äta hur mycket som helst. Nu blir jag mätt på drygt en halv pizza. Tycker det ok med en halv glass, en bulle eller bara några klunkar coca-cola. Har jag ätit för mycket sådant i rad säger kroppen själv stopp och jag tappar suget helt, kroppen nästan skriker efter nyttigheter istället. Väldigt intressant. Tror det är sockerberoendet som blivit botat samt att den psykologiska faktorn börjat verka efter så många månader av medvetenhet. Man börjar liksom glömma det man tidigare tyckte var normalt. Ett nytt normalt börjar uppstå. 

Har även tänkt på att viktnedgången går i perioder. Först går man ner, sen börjar man gå upp igen, sen går man ner igen, och sen går man upp igen, och så vidare, men mellan varje gång så blir kroppen starkare och bättre. Det är nästan som att fettet först minskar, sen börjar muskler att byggas upp och då försvinner ytterligare fett efter ett tag och då kan man träna ännu mer och så blir man ännu starkare och så vidare.. 🙂