Vi som varit observanta har kunnat notera en trendändring senaste året…de yngre människorna som nu börjar växa upp är livrädda för onyttigheter. Ett helt annat tänk än när man själv var liten. Vi har några årskullar i mitten som blivit riktigt smällfeta…men förhoppningsvis har nu medvetenheten blivit så pass stor och genomgående att kommande årskullar får normala kroppshyddor. Dagens nypublicerade undersökning ger kanske belägg för den hypotesen.

Idag avlöpte den för mig andra innebandymatchen på 10 år….härlig känsla! Men eftersom jag hade förkylningstendenser igår (kände mig dock stark i morse efter mycket vatten och 6-7 timmar sömn) samt lätt ont i högra knäleden pressade jag mig medvetet inte till det yttersta. Det är något jag lärt mig den hårda vägen under skadeperioden. Att bita ihop och verkligen strunta att gå över kroppens förmåga i strategiskt syfte…alltså för att på sikt upprätthålla möjligheterna att träna och ytterligare stärka kroppen. Många var dock halvskadade idag, eller lite halta och lytta kanske man skulle kunna säga. Hon som skulle köra core med oss hade fått kramp i ryggen och kunde knappt ta sig ur sin egen bil. Men provade ändå att vara med i bandymatchen i några minuter tills ryggen sa ifrån. Skador är ett elände. Kunde dock inte undvika att slås av tanken – har vi blivit gamla? 🙂

Aftonbladet har spårat upp killarna som filmade och kastade freesbet i huvudet på en oskyldig man. Originalfilmen har figurerat i många år på nätet och finns galet med spinnoffs på den….har alltid grubblat över vad som hände med de inblandade parterna. Man kan ju tänka sig att han som fick fatet över sig och sedan därpå fått se sig förnedrad på nätet i miljontals nedladdningar haft ett ont öga till grabbarna….länk till filmen med de som kastade nedan:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/tema/article6140216.ab

Kände att kroppen var seg idag. Hög temperatur. Lätt tendens till ont i halsen. Torr i munnen och halvseg. Köpte 2 stycken snickers….kaloribomber, men idag kändes det som ett sådant tillfälle då det verkligen var ok. Kroppen piggnade till lite. Tog en promand och sen varm mat till lunch (lasagne). Ändå kändes det som en förkylning kunde vara på gång framåt eftermiddagen….gick till Pressbyrån och köpte en stor flaska vatten. Drack upp den som om det var bara ett glas. Fyllde på och drack upp även den. Ok…troligtvis vätskebrist. Kroppen började därefter piggna till, halsen kändes bättre och kroppstemperaturen sjönk något. Skippar dock träningen ikväll. Ska försöka prioritera sömnen och förberedelse av ett möte imorgon. Blir bandy och core på lunchen imorgon….det får räcka.

Blev grymt sugen på choklad under dagen….men bet ihop och avstod inköpet. Motiverade mig själv med att choklad ju faktiskt har sjuka mängder energi…helt galet faktiskt….det är så fruktansvärt mycket energi i en liten chockladkaka att det motsvarar typ 2 mil rullskidor. Den insikten gör det lättare att avstå. Bättre att pressa sig. Hålla sig. Försöka få suget att gå över och därefter käka en rejäl middag/lunch istället. Förmodligen känner kroppen då ingen skillnad på om du ätit en chokladkaka eller inte…men energimässigt är det som natt och dag. Min filosofi är därför att hålla mig undan dessa kaloribomber så långt det är möjligt. Nu börjar jag även lägga märke till hur väldigt onyttigt mina vänner, kollegor och bekanta äter och dricker. Det har jag aldrig reflekterat över tidigare. Snarare har jag tänkt på hur lite de äter och hur galet nyttiga de är…..men allt är ju relativt som sagt. Ska se om jag hittar igen mitt gamla Statoil-kvitto från i vintras….då ska jag scanna in det och bjuda på en chock. Inköpslistan (före maten) på väg hem efter jobbet var galen…pucko, wienerbröd, glass, smågodis, juice, korv, m.m…

Körde ju min första innebandymatch sedan typ 10 år tillbaka i tisdags förra veckan. Det tog några dagar innan överbelastningen i högra knät gått över och höfterna slutat värka. Sen åkte jag ju till Estland på fredag morgon med flyget….späckat schema och 4-6 timmars sömn över helgen och så tillbaka till Sthlm sent sön kväll med flyget och så åter på jobbet lagom till frukost på måndag morgon.

Min ena stav gick sönder i måndags förra veckan. Och för att ordna en ny behöver jag lämna in den trasiga staven hos någon kunnig sportbutik, troligtvis över natten. Har inte tagit mig den tiden ännu.

Och att sticka ut och köra rullskidor med bara en stav är ingen höjdare…ger skev belastning och mer problem än nytta. Har provat tidigare.

Imorgon skulle vi köra bandy och core med jobbet på lunchen….men två möten före och efter satte stopp för de planerna. Nu har vi skjutit fram matchen till onsdag istället och jag borde därför verkligen ha åkt ut på rullskidorna inatt….min kamrat jobbade 7-21 idag, gymmade på lunchen och stack ut och löptränade nu strax efter kl 22… så undanflykter ska man inte ha. Allt är möjligt. Tråkigt bara när man inte är i normal form så att man kan tex springa som man vill, eller ta en snabb och lång promenad, utan att man hela tiden måste tänka på att variera rörelserna och inte belasta för mycket för länge och för monotont. Finskor och asfalt under dagarna är ingen höjdare heller.

Ska se om jag kan få med mig stavarna in till stan imorgon och byta ut spetsen som är trasig. Livsfarligt när man tappar träning så här..känner att jag tappar successivt hela tiden.

Men joggade lite lätt till tåget i morse, och även till det ikväll. Tog också en 30 min promenad på lunchen. Och i Estland blev det en hel del gående i trappor…tog alltid trapporna när de andra tog hissen. Förvånades själv över hur lätt det gick. Visst…man är nästan 110 kg tung men konditionen är verkligen sjukt mycket bättre nu än vad den var för ett år sedan…en astronomisk skillnad.

Segregation är egentligen inte konstigare än målgruppssegmentering. Men i Stockholm kan den vara så övertydlig ibland. Sitter just nu på pendeltåget från Upplands Väsby mot Södertälje. Noterade direkt en tydlig skillnad på folket som satt i vagnarna än mot tex folket som åker med InterCity-tåget. Alla är så väldigt annorlunda. Samma sak märker man om Du rör Dig mellan de olika stadsdelarna i Sthlm. Skillnaderna är så tydliga att man nästan kan ta på dem och ändå är det samma stad och i princip samma geografiska plats.

Tycks vara så att människor naturligt söker sig till likasinnade och efter ett tag får vissa mönster mer normbildande roller som sedan sugs upp både medvetet och omedvetet av folket. Det blir som en standard. Något normalt.  Avviker man märks det direkt. Själva är de ollka grupperingara kanske omedvetna om mallen de formats in i. Man kanske känner sig unik och  individuell men i det större perspektivet är man ändå bara en i kopia av de övriga i samma box.

Lämnar Arlanda med flyget klockan 8.40 – kommer bli en nice helg men klurar på hur tusan man får med handspriten? Tveksam att den säljs på plats….. och jag tänkte bara resa med handbagage. Just nu är det inte direkt optimalt läge att slarva med handhygienen….

Ser en röd tråd. Kroppen börjar aktiveras efter många långa år av total träda. Det är fantastiskt. Lite som en bil man haft stående i 10 år på bakgården. Den haltar i början men sen kommer den igång igen.

Så här ser tråden ut:

1) Kunde börja promenera var tredje vecka. Det tog ungefär tre veckor innan smärtan la sig.

2) Kunde börja promenera varannan vecka.

3) Varje vecka

4) Var tredje dag

5) Var annan dag

6) Varje dag.

7) Började kunna promenera längre sträckor 1 gång i veckan

8) 2 gånger i veckan…

9) Varannan dag… osv. osv..

Nästa steg blev crosstrainer i små små steg…för varje nytt steg krävde kroppen vila i många dygn innan smärtorna gått över.

Crosstrainern gick sen över till skidor som sedan gick över till rullskidor….

Rullskidorna körde jag varannan vecka, sen varje vecka, sen var tredje dag, sen var annan dag..

Sen ökade jag på sträckan….mer än dubblade den…fick vila i nästan två veckor efter första rundan…sen 1 vecka, sen slutligen kunde jag köra sträckan varannan dag…

I tisdags spelade jag bandy för första gången på 10 år…livsfarligt för gamla och nya skador, men gick rätt bra ändå.

Har haft ömhet i högra knät och i höftlederna…lätt smärta i nedre delen av lårmusklerna också…fick vila ons och tors och kommer att vila hela helgen också innan jag tror känningarna är helt borta.

Men återhämtningsperioderna vid nya typer av ansträngningar går snabbare och snabbare. Och jag vet att den röda tråden rent teoretiskt borde hålla i sig även här, och med det resonemanget kommer jag vara fit for fight på bandyplanen nästa tisdag igen…och om ett tag kommer jag att kunna köra bandy var tredje dag, sen varannan dag…och så småningom kommer jag även att kunna kombinera olika aktiviteter…tex rullskidor på kvällen och promenader och bandy på dagen….det är då den verkliga förbränningen börjar komma igång…det är då man börjar närma sig det verkliga steget mot formen och målvikten.

Än är jag inte där…men kroppen aktiveras steg för steg, små bitar i taget. Gäller bara att hålla ut och ge det den tid det måste ta 🙂