Har längtat efter att våga mig ut i joggingspåret hela sommaren, men inte vågat pga smärtorna i högra knäleden. Helst hade jag velat att smärtan skulle vara helt försvunnen innan joggingen påbörjades…men jag kan bara inte hålla mig längre.

Så ikväll ringde jag en kompis som driver ett gym och tillika är personlig tränare. En klippa på motion och träning helt enkelt.

Rådslog lite med honom och han tyckte definitivt att jag skulle ut och jogga om jag var så sugen på det, men rådde mig att vara joggingrundan med promenerande. Dvs, jogga max 3-4 minuter, sen promenera någon minut och sen jogga 3-4 minuter osv.

Enligt honom skulle detta spara knälederna rejält men inte göra avkall på konditionsträningen. Tydligen hinner pulsen inte ner så långt att konditionsgträningen avstannar med så korta pauser. Så att varva med korta promenader under löprundan är uppenbarligen riktigt bra. Däremot förklarade han att när man är i form och kan träna på riktigt hög nivå, så måste man pressa kroppen rejält för att kunna nå fortsatta förbättrade resultat. Och till formen har jag lååångt kvar, så ska försöka ta mig ner till joggingspåret nu och med gott samvete gå delar av sträckan. Fast måste medge att det känns jobbigt. Att gå under en joggingrunda är helt emot mina inneboende principer. Man bara går inte i ett joggingspår…men, men…får helt enkelt ge avkall på dessa principer i syfte att på sikt återfå formen och bli av med skadorna.

Passerar just genom Värmland. Här har lövträden redan börjat slå om till gult och det kommer ånga ur munnen när man pratar. Hösten är inte långt borta nu.

Stannade till för en dagens lunch på Nyängens Rasta. Kl 19.21. Spaghetti och köttfärssås för 78 kr. Pastan var som väntat kraftig överkokt, nästan vitgenomskinlig som pasta kan bli när den legat i vatten allt för många timmar. Portionen var som en gröt eller röra av något slak. Nästan helt smaklös. Men vad genomlider man inte för att få i sig lite energi här ute i ödelandet.

Vaknade 2 timmar innan klockan ringde idag. Perfekt. Då hinner jag åka lite rullskidor tänkte jag. Men icke sa nicke. Bara någon timme efter frukost så dök det upp jobb. Och därefter fick jag ett samtal från en av de anställda som var tvungen att hoppa av helgens event pga plötslig sjukdom. Ok..sådant händer. Och så långt inga problem…men när jag då tar upp telefonen för att ringa till berörda parter (för att lösa detta dilemma som kan komma att kosta företaget stora pengar räknat i förlorade intäkter) visar det sig att ingen har sina mobiltelefoner på. Till slut kan jag inte ens ringa med min egen mobil. Går in på Telias hemsida och där visar det sig att just i detta område där jag befinner mig har det inträffat driftstörningar på mobilnätet, och dessa väntas åtgärdade först i morgon klockan 12. Vad är oddsen? Första riktigt akuta samtalet på ett helt år inträffar exakt samtidigt med att Telias nät lägger ner, i exakt det område där berörda parter befinner sig? Och samtliga utan tillgång till fast telefon.

Nu har jag dock lyckats arbeta fram en lösning genom att personer på väg dit, som befann sig i bil utanför det trasiga området, meddelar berörda personer genom att köra dit.

Dock tog detta en sådan tid att något träningspass nu inte blir av. Sitter och väntar på två ytterligare samtal innan jag själv kan lämna kontoret och klock 13.30 är det avresa mot Värmland.

Typiskt…och sen jobb hela dagen och kvällen, samt jobb imorgon hela dagen och kvällen…plus resa i bil. Kanske man hinner med ett träningspass på söndag istället. Får hålla tummarna för vädret.

Ni kommer säkert ihåg bilden på Daimförpackningen från i somras. Den där tillverkaren hade angivit vikten till 28 gram med stora synliga bokstäver, trots att den riktiga vikten var 56 gram. Den sanna siffran var dold i en liten, mörk text på kanten av förpackningen. Idag uppmärksammar media den stora kaloribluffen, även kallad GDA-bluffen.

Minns att vi diskuterade här i bloggen om just det oetiska perspektivet samt det sjuka i att exempelvis Coca-Cola ser ut att vara nyttig (om man tittar på GDA). Coca-Colan ser faktiskt ut att vara nyttigare än ett glas mjölk. Vilket ju givetvis inte är sant. Men genom att vinkla siffrorna och tex skriva att Coca-Cola innehåller 0% fett så kan man få produkten att verka nyttigare än vad den är. Smart, men etiskt?

Föreningen Sveriges Konsumenter har också reagerat på detta och i veckan skickades en stämningsansökan riktad mot några av de största och mest välkända företagen med GDA-märkning.  

Länkar till nyhetsartiklar om GDA-stämningen:

• Råd & Rön
• Dagens Nyheter
• Sveriges Konsumenter
• Sveriges Television
• Livsmedelsföretagen
• Dagens Handel
• Packnyheter
• ICA-Nyheter

Och direktlänkt till blogginlägget från i sommras:

• Så lurar godisföretagen Dig

Blev ingen träning igår. Och ingen träning i förrgår. Har känt av lite i högra knäleden. Så skyller på att den behöver lite extra vila. Sen gick jag ju faktiskt en hel del under Sthlmsbesöket. Blev nog åtminstone en eller två timmars promenerande. Och det är mycket för att vara mig. Och igår jobbade jag fysiskt på gården. Men det känns att det börjar närma sig andra tider. Det är kolsvart när man kommer ut från kontoret på kvällen. Innan ögonen hunnit vänja sig ser man inte ens ner till fötterna pga mörkret. Plus hösregnet. Blöta vägar. Och så vidare. Det är nu agnarna skiljs från vetet. Gäller att orka bita ihop nu och klara den tunga höstperioden. Man får vara observant på undanflykterna tror jag. Får inte bli för många. Känns dock skönt att veta att kroppen bränner fett även när man inte rör sig, tack vare sommarens och vårens idoga träning. Så rör man sig regelbundet under en längre tid tror jag man har ”råd” att vila eller tappa motivationen några dagar. Ja, det kan till och med vara rent av bra kanske….man liksom återhämtar och bygger upp sug efter träning. Ungefär som man blir grymt sugen på nyttig mat efter att ha ätit dålig mat i för många dagar.

Snart bär det av mot sköna Värmland. Dags att packa väskan igen.

Under min uppväxt har jag alltid kunnat se revbenen på bröstkorgssidorna. Men sedan jag slutade träna och blev tjock har jag inte kunnat se dem längre. Fettlagret har varit allt för djupt. Därför blev det lite av en lätt chock ikväll efter bastun då jag – givetvis – i rätt ljus och i rätt vinkel av en händelse råkade skymta tendenser till revbenens siluetter igen!

Kroppen tycks sakta men säkert gå tillbaka mot mer normala proportioner. Det är en fantastisk känsla! Och det motiverar att fortsätta. Det händer ju uppenbarligen saker även om det bara sker gradvis och i små, små steg i taget.

Kom nyss hem till Dalarna igen. Det var mitt första besök till storstaden sedan någon gång i midsommras. Mitt första intryck av Sthlm idag var rörigt, bullrigt, stressigt, illaluktande och snörvligt. Fick nog samma chock som stadsbor annars brukar få när de kommer till fjällen för första gången, fast tvärt om, dvs man chockeras över den friska luften och lugnet.

Dock var det skönt att bara kunna kliva in i första bästa butik och köpa det jag behövde. I detta fall ett head-set till mobilen.

Minns att när jag var här senast åkte jag taxi, tunnelbana eller buss när jag skulle någonstans. Nu tog jag apostlahästarna. Mina nya joggingskor med specialgjutna fotbäddar gjorde susen på gatorna. Gick långt. Men inte alls jobbigt. Att få till naturliga promenader i Sthlm är lätt. Men hade nog inte varit så bra för kroppen att gå i finskor. Vilket man ju nästan måste ha om man ska jobba i stan. Men kanske finns fotriktiga finsksor också, vad vet jag? 

Blev iaf några snabba möten och sen hem igen. Det var kul att de jag träffade, som jag inte sett sedan början av sommaren, samtliga noterade att jag blivit smalare. Ett gott tecken! 🙂

Men nu är jag äntligen hemma i Dalarna igen….det fick räcka med några få timmar i Stockholm idag. Här uppe är allt sig likt. Några lätta regnstänk. En och annan trimmad Volvo 740 och lite skolungdomar på väg till Hemköp för att köpa kvällens ranson av snask och läsk.

Det känns lugnt, ja nästan skönt. Luften är frisk, ren och stilla. Tittade lite på folket och fick en känsla av att de flesta nog var ganska lyckligt ovetandes om tempot och stressen i huvudstaden.

Kontrasterna gör det. Det är kul att kunna resa runt och se olika miljöer, det gör att man kan uppskatta och njuta mer av den verklighet man själv för tillfället befinner sig i.

Appropå för- och nackdelar med landsbygden 🙂

Vaknade 1 minut innan klockan, dvs 04:24. Märkligt det där hur kroppen fungerar. Har man något viktigt att passa, och ställer in sig på att man måste upp, då vaknar man precis när det är dags eller strax innan.

Ursäkta om jag upprepar mig nu. Men på väg till tåget upptäckte jag ytterligare en fördel med landsbygden. Nämligen flexibiliteten. Ja, det kan låta konstigt, men faktum är att det finns utrymme för flexibilitet här. Anlände till tågstation ca 20 sekunder före avgång. Tog bilen hela vägen fram upp på perrongen, knackade på rutan där lokchauffören satt, hon öppnade, och jag frågade om det var ok att hon höll tåget medan jag parkerade bilen. Javisst, svarade hon. Inga problem. Men skynda dig!

Och visst skyndade jag mig. Nära på rivstart och sen till parkeringen 50 meter längre bort. Givetvis var nästan alla platser lediga och dessutom gratis. Bara att ställa sig. Låsa bilen och springa tillbaka till tåget.

Tänkte om det här hade varit i Stockholm, eller ens i någon av kommunerna i närheten av Stockholm, inget tåg hade väntat på mig. Minns hur det var senast jag åkte kommunalt i Stockholm. Dörrarna stängdes alltid på sekunden eller strax innan. Ingen anledning i världen kunde få tåget/bussen att vänta fem sekunder till. Inte ens om du vinkade och ropade till chauffören. Vilket förvisso är förståeligt med tanke på tidtabeller etc. Men just detta blir alltså till landsbygdens fördel. Här finns fortfarande utrymme att vara flexibel och smidig. Att anpassa sig efter den lilla människan, individen. Det saknas på något sätt i de större städerna.

Det här måste vara en av de just nu absolut största fördelarna med landsbygden.

Skulle ta ett simpass idag, i badhuset. Tog bilen och åkte de cirka 8 kilometrarna. Parkerade 2 meter utanför entrén. Nästan alla parkeringsplatser var lediga. Gratis dessutom.

Gick in, pratade lite med kassörskan som dessutom var trevlig, hon berättade att hon precis kommit tillbaka från semestern och varit på fjällvandring i Jämtland.

Betalade 30 kronor för en biljett. Bara att duscha i större städer brukar gå på runt 100 kronor. Så 30 kronor kändes nästan oförskämt billigt.

Fräscht på golven och bland hytterna. Hade varit ganska mycket folk under dagen enligt kassörskan men några spår av dessa såg jag inte.

Bastade. Helt själv i bastun. Kändes lite lyxigt. Kunde ha på precis så mycket vatten jag ville på de heta stenarna.

Gick ut i bassängen. Där var det bara jag. Fick hela 25 meters bassängen helt för mig själv. Dessutom var vattnet varmt. Det är nog första gången på flera år som jag träffar på en kommunal inomhusbassäng med varmt vatten. Annars brukar man få lätt kallchock när man kliver i, trots de ”26 grader” som ofta utlovas.

Simmade helt ensammen i denna jättebassäng i dryga timmen. Ingen som var i vägen, inte en massa ungar att kryssa emellan, inga pensionärer i lååååångsamt tempo och fina frisyrer som inte tål vattenstänk, det var bara att köra på.

Och det var då det slog mig. Detta måste ju vara den absolut största fördelen med landsbygden. Det finns inga köer. Inga människor i vägen. Ingen väntan. Det vill säga den optimala modellen för en stressad människa. 

Man kan bosätta sig på lagom pendlaravstånd från de större städerna och sedan bara njuta av lyxen att ha allt för sig själv. Jag minns tillbaka på Frösöbacken i Östersund. Det var nästan bara jag som åkte i den under vintern. Det kunde komma 2-3 dm nysnö när jag begav mig dit för att som vanligt se liftpersonalen öppna upp anläggningen bara för mig. Kan det bli lyxigare?

Det måste vara det svenska välfärdssystemet som gör detta möjligt. Hur skulle man annars kunna driva sådana här verksamheter utan folk?

Grubblar lite över vad som kommer hända i framtiden när de nya höghastighetstågen lanseras och det plötsligt tar 1 timma från Sälen istället för 5 timmar.

Kanske har vi sett en botten för lands- och glesbygd, kanske kommer den snart att ta fart igen?

I vilket fall är jag grymt nöjd över att man slipper detta eviga problem med folk i vägen när man ska träna. Tänk er gymmet…kö till maskinerna….här är det tomt. Du har hela gymmet för dig själv. Tänk er biltvätten. Här är det inte en människa före i kön. Tänk er banken. Det är bara att kliva in och uträtta det ni ska. Ta ut pengar? Inga problem. Finns inga köer till bankomaterna heller. Parkera? Lätt som en plätt. Gratis och platser i överflöd.

Ja helt klart tror jag mig ha hittat en av de riktigt stora fördelarna. Återstår att se om fler inser detta och vad vi då kan ha att vänta oss på några års sikt.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens resa till Sthlm. Tåget går redan 05:20 så egentligen borde man ha lagt sig för åtminstone en timma sedan.