Märkligt det här i hur formen kan skifta i kroppen mellan olika dagar. I tisdags körde jag 26 km på rullskidor non-stop för första gången i mitt liv. Det var en riktig utmaning. Trodde aldrig turen skulle ta slut. 26 kilometer är långt kan jag säga, riktigt långt!

Idag bestämde jag mig för att prova att köra 26 km rundan igen. Nu satt dock jobbigheten kvar i psyket från förra gången. Fick verkligen jobba med motivationen för att få på mig rullskidorna. Nu visste jag ju vad som väntade. Det gjorde jag inte i tisdags.

Men döm om min förvåning när det rullar på fint. Känner mig stark. Dubbelstakar istället för att diagonala. Pulsen ligger på 130-140 slag/min. Och när jag körde i tisdags hade jag delvis kramp i ena ryggmuskeln, ont i höger arm och känningar i vänster armbågsled. Plus att jag då hade en puls på 160-170 slag per minut! Det är en väldigt stor skillnad. Men då hade jag inte vilat ut ordentligt (sovit få timmar) och varit på inflyttningsfest under helgen samt ätit dålig mat, missat någon middag samt ätit glass och druckit läsk.

Idag hade jag ätit rejäl frukost, druckit ordentligt och sen ätit två bananer innan avfärd. Kändes både lättare att åka och dessutom blev jag inte lika törstig som förra gången. Höll ett bra tempo ända till  15 km ungefär, då började stigningarna och längden ta ut sin rätt. Men fortfarande betydligt enklare än förra gången. Behövde inte bita ihop på samma sätt nu. Armbågen kändes bra, ryggen kändes bra och även knäna kändes förvånansvärt bra. Även om jag råkade sträcka högerknät något i en ovarsam rörelse.

I mål noterade jag att även tiden hade förbättrats mot i tisdags. 5 minuter snabbare denna gång, och då var det även motvind halva vägen. Perfekt att avsluta veckan med denna runda. Nu bär det av till Orust och träningsuppehåll i några dagar.

Äntligen säger jag bara. Imorgon bär det av till civilisationen och västkusten (eller bästkusten som en del väljer att kalla den). Närmare bestämt till en ö (tror jag) som heter Näsön och ska ligga på/vid Orust så att säga. Är inte så väl bevandrad i dessa trakter, men det enda jag vet är att det kommer att dyka upp en himla massa folk, och i ”rätt” ålder dessutom. Folk i ens egen ålder. Knappt så man tror det är sant. Så imorgon bär det alltså av mot civilisationen igen och sommarens första FEST! 🙂

Läste i Aftonbladet mfl tidningar idag att svenskarna ratar frukt och grönt. Vi äter tydligen betydligt mindre frukt och grönt än genomsnittet i Europa.

Knappt en av tio svenskar följer Livsmedelsverkets rekommendation om att äta 500 gram, eller minst fem portioner med frukt och grönsaker per dag enligt Freshfel/Aftonbaldet.

I topp ligger tydlgen Grekland medan hela Norden ligger under genomsnittet.

Någon orsak till detta anges dock inte, men för egen del tror jag det är ganska lättförklarat. Är det någon som sett en fräsch fruktdisk med goda och mogna frukter i Sverige? Någon gång? Och vardå i så fall? Nu har jag varit ute på resa i Sverige hela sommaren och ännu inte stött på en endaste bra fruktdisk….hur jag än letar. Frukten ser i bästa fall bra ut, men smakar inget, eller kemikalier eller bara surt…

Kolla gärna bilderna från den ruttna och mögliga fruktdisken hos en av våra större livsmedelskedjor, bifogar länk här: http://blogg.aftonbladet.se/bengt-bengt?kid=124963

Alla vi som sett och upplevt i detta i verkligheten förstår varför Sverige ligger i botten gällande frukt och grönt…..tyvärr!

En av mina facebookvänner skrev igår följande kommentar om att jag varit ute och tränat: ”ÖÖÖÖÖ Bengt nåt jävla fel gör du, ifall du inte ser ut som en biafra unge snart!!! så mycket som du skriver att du tränar. och vad du äter. ha ha”

Ja…vad svarar man på det? Uppenbarligen är det svårt för andra att förstå hur mycket träning och medvetenhet som krävs för att komma i form när man väl tappat den. En ”normal” person kanske har övervikt på 3-4 kg. Något man kan bli av med genom medvetenhet, bra kost och rätt träning, i säg…ja kanske 3-4 veckor. Men har du 30-40 kg övervikt…då försvinner den inte på 3-4 veckor. Det verkar vara det som folk har svårt att förstå. Det tar tid, galen tid, men det måste det göra. Små, små steg mot målet och en långsiktghet tror jag gör att man senare kan behålla sin rätta vikt.

Att gå ner 40 kg på en månad eller två tror jag är direkt ohälsosamt. Dessutom får du ju lös hud som hänger på kroppen och inte är vackert!

Nej, genom att uppdatera och visa hur mycket träning och medvetenhet som krävs dag och och dag in kanske även andra kan börja förstå situationen. Det finns ju faktiskt en anledning till att många som är tjocka fortfarande är tjocka, trots att man egentligen skulle vilja vara smal, smärt och smidig. Det är helt enkelt inte så enkelt 🙂

Får nog ta och gå till doktorn snart. Kollade vilopulsen för skojs skull häromkvällen. Och den pendlade mellan 41 och 48 slag per minut. 46-48 när jäg låg och tittade på klockan. 41-43 när jag slappnade av helt och nästan somnade.

När jag var hos läkaren och tog EKG i vintras låg pulsen på 55-57. Och innan dess mätte jag upp vilopulsen själv till 63-65 slag per minut (innan jag började träna och äta rätt).

Jag vet att pulsen förbättras av träning. Men jag är ju absolut inte i någon form nu, och vad jag vet har jag aldrig haft lägre puls än 48 ens när jag varit i min bästa form. Så rent teoretiskt borde ju pulsen vara betydligt högre nu!

Men som sagt..får ta och kolla upp det där. Har alltid haft låg puls jämfört med andra, så det kan ju bero på något sådant också.

Det är skumt det här med träningsvärk. På den tiden då jag var i form hade jag alltid ont i kroppen någonstans. Ständigt träningsvärk så att säga. Oftast var det ju i ben, armar och mage. Hade man varit ute och sprungit så kände man ju verkligen av det i kroppen, i många dagar efteråt. Smärtan efter armhävningarna brukade sitta i mellan 2-5 dagar innan den var helt borta. Men nu är det nog 8 år sedan jag gjorde en armhävning senast. Därför tycker man ju att jag borde få sjuk träningsvärk bara jag rör på mig lite. Men inte ens igår, efter 2,6 mil non-stop på rullskidor fick jag någon träningsvärk! Det är så skumt..men jag tror det beror på att jag ännu inte är tillräckligt stark i kroppen för att verkligen pressa. Lederna säger ifrån. Men ändå tycker man ju att lite ont i triceps borde man ju ha efter att ha stakat så långt….haft faktiskt inte haft träningsverk någon gång vad jag kan minnas (sedan jag började träna och röra på mig igen).

Nästan fyra dagar sedan jag tränade kroppen senast. Så idag var det dags för en rejäl utmaning. Har faktiskt vilat medvetet, dels för att tajma inflyttningsfesten i Åre och dels för att kroppen behöver lite längre sammanhållande vila ibland. Sen har jag även känt av lite i vänster armbågsled. Så den behövde få vila lite extra också. Det är vanligt med problem i axlar och armbågar när man kör mycket rullskidor. Stavisättningen mot asfalten är stenhård och långt ifrån skonsam.

Gick och la mig vid femtiden imorse. Så var rejält trött. Hann inte heller med att äta lunch, så fick bli en liten portion fil istället innan det så var dags att försöka sig på den hittills längsta utmaningen sedan jag började åka rullskidor. 2,6 mil längs med Sälenvägen. Livsfarligt.  

Det gick tungt. Pulsen var hög, började jag känna stelhet i höger sida av ryggmuskeln, och lätta hugg i vänster armbågsled samt en stel känsla i hela högerarmen.  

Efter drygt 12 km började det kännas bättre i kroppen. Fick upp flytet och kunde pressa på lite. Men 2,6 mil. Det är långt. Kändes som att målet aldrig närmade sig. Det började till och med bli ledsamt där ute på vägarna. Men piggade upp mig själv med att tänka på hur sjukt mycket fett varje stavtag förmodligen brände bort.

Kom i mål rejält stel i knäna. Stretchade lite sen bilen ner till samhället för att köpa en sallad. Hade faktiskt tänkt käka först, men på landsbygden stänger allt klockan 22. Så missar man stängning är det 10 mil till närmsta öppna livsmedelsbutik (Statoil).

Vid middagsbordet infann sig en skön känsla. Förmodligen den här känslan som många idrottare pratar om att man får efter att man tränat. Har aldrig haft den förut. Har faktiskt aldrig tidigare tyckt att det varit skönt efter träningen.  

Kalorimätaren stannade på 1049 kcal. Första gången över 1000! Medelpulsen låg på 80% av max och det var ovanligt högt. Men kanske för att jag körde betydligt längre än vanligt….

Får se om man hinner med en till runda på fredag, innan avfärd mot helgens kräftskiva på Orust. Det vore gött! 🙂 

Fick minst sagt hjärtat i halsgropen på väg hem från Åre. Mitt i samhället hade någon placerat ut falska trafikpoliser.. Alltså dockor i syfte att luras. De falska poliserna stod utplacerade i båda riktningarna i ytterkanten av samhället. Och trots att jag höll rätt hastighet så fick jag en kall känsla i maggropen och bromsade instinktivt.

Dockorna var i naturlig storlek och gjorda av en affisch föreställande en man i arbetskläder och golvmopp. Över detta hade man dragit en riktig reflexväst. Och golvmoppen hade man målat svart så att den skulle se ut som en riktig laserpistol. Alltså den pistol med laserfunktion som polisen använder för att mäta hastigheten på förbipasserande trafikanter.

Haft en riktigt skön helg i Åre. Sol, värme och inte en mygga så långt örat kunde nå. Faktiskt inte ens knott! Satt ute på kvällen i tropisk värme och bara mådde gott, grillade och snackade med kompisarna. Har vilat från träningen sedan simpasset i fredags. Lurade på att ta en långtur med rullskidorna idag, men kände av lite i vänstra armbågsleden, så valde att vänta någon dag till. Imorgon ser det dock ut att ska regna upp mo 25 mm…om det nu stämmer så blir det nog inga rullskidor imorgon heller. Men ser dessa dagar av vila som positivt för kroppen. Återhämtning och uppstärkning. 

Åre var dock ett kapitel för sig. Det var som en annan värld. Visst, jättevackert och trevlig miljö och så där…men folket. Oj, vad hurtiga! Cyklister över allt. Både på MTB och på racer. Smala och långa killar och tjejer med färgglada sport- och äventyrskläder av senaste snitt. Lite högre medelålder än Sälenfjällen dessutom. Skulle gissa på 25-35 år snarare än Sälens 18-22 år. 

Det hurtiga genomsyrade allt. Såg bara en eller två tjockisar på hela helgen. Till och med barpersonalen var extremt vältränade och smala. Ja, nästan på gränsen till för smala. Man såg att detta var människor som levde aktivt och tänkte på vad de stoppade i sig. 

Antar att Åre är ett ganska bra ställe att bo på om man vill hålla sig i form. Dessutom var det mycket tjejer där, även fast det är off-season. Några ”locals” jag talade med sa att vad beträffar den biten så var detta den bästa sommarsäsongen någonsin…mycket ungdomar och framförallt, mycket tjejer. Kanske Åre hittat ett koncept som lockar folk även sommartid, och inte bara då den äldsta generationen. Åker Du till Sälen över sommaren så är medelåldern tvärt om mot vintern. Dvs inte 18-22 utan kanske snarare 55-85 🙂

Riktigt skönt och skonsamt för kroppen! Ingen hård elak asfalt, inga bilar, ingen stress…bara naturen, lite fåglar, fjärilar och ett och annat litet djur. Precis som det ska va. Nu bär det av upp mot Åre…en kompis ska ha inflyttningsfest där ikväll. Så får nog ta och skynda mig lite 🙂