Ni normalviktiga har säkert undrat över detta. Hur är det egentligen att löpa som en tjockis? Jo, efter att själv ha drabbats av tjockheten kan jag nu berätta det med egna ord. Det är hemskt.

Tänk er att konditionen kanske är bra eller åtminstone okej, men när du springer så skakar och dallrar ett tungt lager av fläsk över hela kroppen. Det liksom trycker ner varje steg och belastar leder, knän, fötter till maximum. Med fläsket kommer ingen styrka. Bara dödvikt. Närmast att likna är känslan att springa med ett gäng tunga blöta gammeldags vaddtäcken hängandes över axlarna. Mycket otäckt.

Man har inte alls det där välbekanta ”klippet” eller stunsen i stegen som normalviktiga. Tänk om man kunde ta en kniv och bara skala bort allt. Fettsugning finns ju förvisso, men nej, det blir till att fortsätta följa http://www.viktklubb.se – enträgen vinner.

Undrar förresten om den som alltid varit överviktig och otränad förstår det motsatta, alltså hur lätt livet kan vara som tränad och normalviktig?

Har käkat flingor till frukost nu i några månaders tid. Brukar köpa paketen på lite olika ställen och med lite olika namn på förpackningarna.

Men jag kan inte sluta att förundras över den kraftiga inriktningen mot kvinnor i all kommunikation på paketen.  Det gäller alla jag provat hittils. Det har bara varit tjejer på paketen och texterna har känts tydligt kvinnligt inriktade på något vis.

Först reflekterade jag över detta. Sen började jag grubbla på om det kanske var jag som missat något, typ som när man använt en deodorant i många år och sen får höra att det är en ”tjejdeo”. Har jag nu käkat nåt som killar inte äter, något som bara är för tjejer?

Men så kan det väl inte vara, eller? Varför känns målgruppsinriktningen så extremt riktad till kvinnor på flingpaketen? Någon som vet? Borde det åtminstone inte vara 50/50 killar och tjejer? Nedana en skärmdump från Kellogg’s hemsida för Special K. Kan inte läsa i texten att den är framtagen för kvinnor enbart, men mellan raderna får jag en känsla av det. Eller har jag fel? Var är männen i så fall?

Kolla bilden nedan. Förpackningen väger 56 gram. Men ändå skriver den kända godistillverkaren tydligt att vikten är 28 gram. Man skriver även – och lika tydligt – att daimen innehåller 150 kcal. Men i verkligheten innehåller den dubbelt så många. Den korrekta viktangivelsen finns också där, men placerad i skymundan med mörk text och på kanten av förpackningen, nästan omöjlig att hitta vid första anblick.

Genom att förvandla traditionella måttbenämningar (per 100 gram) till kryptiska ”per servering” eller ”per portion” eller ”i procent av rekommenderat dagligt intag” lurar företagen oss att äta mer.

Se själv. Nästa gång Du går och handlar. Titta på förpackningarna och chockeras över hur tillverkarna vinklar de mest onyttiga produkter till att låta som rena hälsokuren.

EDIT: Drygt fem veckor senare, 2009-08-27, publicerade Sveriges Konsumenter samt DN en stor artikel på ekonomisidorna som tar upp just detta dilemma.

Läs även:

Media uppmärksammar kaloribluffen (GDA)

Efter att ha ätit dålig pizzeriamat i några dagar kommer sötsuget sakta smygande tillbaka. Efter middagen igår blev jag och mina kamrater väldigt sugna på något sött. Så vi beslutade oss för att gå till macken och köpa lite plockgodis. Ve och fasa. Den var stängd. Stängde för 7 minuter sedan. Hmm…vart går vi då? Gick runt och letade i en bra stund. Fick tips om en annan mack som visst skulle ha öppet till kl 24. Gick dit (två kilometer). Den visade sig vara nerlagd. Mackdöden i inlandet hade drabbat även denna lilla kommun. Frågar en ortsbo om det finns någon kiosk eller annat öppet. Nej, svarar han. Det finns ingenting här. Närmsta är 20 mil härifrån. Och så berättar han om grannkommunen som har 6 mil enkel väg till närmsta bensinstation. ”Men vi har ju i alla fall frisk luft” avslutar han.

Till slut gick sötsuget över. Skönt. Hade macken varit öppen hade det garanterat blivit onödigt smågodis. Glesbygden gör det helt enkelt lättare att stå emot sötsuget. Åtminstone kvällstid. Det finns nämligen ingenstans att få tag i något. Allt är ju antingen stängt, nerlagt eller på tok för långt bort.

Efter jobbet skyndade jag mig ut på rullskidorna. Blev ca 56 minuter i hyfsat tempo. Ca 400 kcal. Därefter tillbaka och duscha på badhuset (som saknar bassäng) och avslutande middag på lokala pizzerian. Av alla 5 olika alternativ på menyn valde jag till sist (vis efter gårdagen) schnitzel med pommesfrites. Alla frågade om jag verkligen skulle äta detta. Uppfattningen var att detta var galet onyttigt.

Men…valen jag ställdes inför var:

1) Äta pizza. Lägger sig som en klump i magen och du blir äckligt övermätt om du äter hela. Risk att bli lös i magen.

2) Äta sallad. Smakar bra (precis som pizzan). Lägger sig inte riktigt som en klump i magen, men vis från tidigare dagar så vet jag att den inte är riktigt hygiensikt tillfredsställande. Samtliga som ätit av maten på denna lokala pizzeria har idag haft magknip eller varit så att säga lösa i magen.

3) Köpa en schnitzel med pommesfrites. Strunta i salladen till dock. Den kan vara full av bakterier. Schnitzeln däremot är fryst. Sen direkt stekt på hög värme. Liten risk att den ska hinna bli kontaminerad. Och nyfriterade pommesfrites har jag aldrig hört någon bli dålig av.

Så det blev ganska enkelt att välja alternativ tre. Den visade sig sen även ge avsevärt mindre mättnadskänsla en tex en pizza. Till och med kändes det mindre än en klassisk jättesallad ala pizzeria.

Lejonparten av våra svenska pizzerior har visat sig vara underkända vid oanmälda inspektioner från miljö- och hälsoskyddskontoret. Ändå fortsätter man att gå till dessa pizzerior, kanske inte alltid för att man vill, utan kanske snarare för att man ibland måste. Det är pizzeriorna som håller öppet, alltid, jämt och ständigt. Och deras kvällsmat är ofta också prisvärd.

Ikväll var det så dags för middag igen. Lunchen blev sunkig färdigsallad från lokala butiken. Nästan alla sallader slutsålda (helg). De som finns kvar är på gränsen till att kunna kallas människoföda. Middagen såg jag därför fram mot att få käka på det enda vid den här tiden öppna matstället – den lokala pizzerian. Trevligt bemötande och ingen måltid på menyn över 100 kr. Beställer en sallad för att inte få allt för stort överskott på kcal. Har ju trots allt inte tränat idag. Salladen är givetvis full av svarta hårstrån, inte oväntat kanske, men mycket osmakligt. Om det ändå hade varit en brännhet pizza, bakad på högsta värme i en pizzaugn, men sallad….halvljummen, förmodligen legat i någon burk på bakbordet under hela dagen, fingrar som varit ner och rafsat, förmodligen smutsiga sådana, och så håret..usch….men, men…vad gör man inte för att komma i form? Bara att bita ihop, se glad ut och äta upp. Man lär väl aldrig lära sig?

 

Formen blir bättre och det med besked. Jag märker det hela tiden, dels på kroppen, dels på orken men kanske framför allt på träningspassen. Tog en tur på rullskidorna ikväll. Körde samma runda som förra året. Efter ca 10 minuter hade jag passerat förra årets vändplats. Skidorna bokstavligen flög fram över vägarna. Dubbelstakning och kraftiga tag. Inga problem. Puls runt 155 med toppar på 170. Och min maxpuls gissar jag ligger runt 195. Som mest har jag lyckats mäta upp 186 slag/min under en kort period ca 5 minuter. Så det finns en del kvar att ge. Gäller ju bara att synka med muskler och leder. Just nu känns det som att konditionen ligger lite före det andra. Hade inte heller någon kramp i ryggslutet idag. Kände av lite i vänster sida, men inte mer än att det gick att stretcha bort i farten. Äntligen! Har annars haft rejält ont där varenda pass i snart ett halvår nu.

Nåväl – baksidan då av allt detta? Jo. Nu kommer man plötsligt så mycket längre på den där timman än vad man gjorde tidigare. I början klarade jag ju dessutom bara av att åka 10-15 minuter innan man var helt slut. Detta innebär att de fina små asfaltsvägarna här uppe i norr börjar ta slut. Alltså, jag når slutet på dem och där övergår det till grus. Vilket knappt är åkbart med rullskidor. Händer mig hela tiden nu. Vilket innebär att jag antingen får bita ihop och köra på gruset så gott det går, eller vända tidigare. Och sen köra fram och tillbaka några gånger på en raksträcka för att komma upp i en timma. Eller så blir det till att åka ut på de stora ”riksvägarna”. Har dock inte vågat mig på detta ännu. Olycksrisken är allt för stor. Men snart blir jag nog tvungen om det fortsätter så här.

 

Lappland – så underbart! Just innan gränsen till Lappland passerade jag en sjö med omgivande berg. En stor rödgul sol låg precis över bergstopparna och speglade sig i sjön. Enormt vackert…bilden påminde faktiskt om Norrlands Guld. Tanken slog mig. Det kanske var här de fått inspirationen. 

Passerade tjärnar. Kolsvarta och helt spegelblanka. Med mysig urskog speglandes mot ytan. Härligt!

Bilden nedan tog jag ut mot en älv, strax efter att solen gått ner. Längtar efter att få komma ut i vildmarken igen, vandra och bära ryggsäck, strapatser…snart så!

Vilodag idag. Var dock grymt sugen på att träna. Så det fick bli en kompromiss. Simning i 30 minuter, och så lite bastu på det. Sen iväg och käka taco-tallrik och 2 kulor glass. Lustigt – direkt efter man käkat glassen så får man känslor av att äta mer sött. Det liksom aktiveras i kroppen. Så ett tips kan väl vara, om man har svårt att stå emot suget, att undvika sådana sötsaker in i det längsta..för när man väl provar igen, är det lättare att falla dit. Inne i min hjärna flög det precis chokladkakor och smågodis. Men, men…bara att bita ihop och övervinna. Enklare att stå emot när man vet vad det beror på 🙂