På väg hem från jobbet efter ännu en lång arbetsdag. Passerade just en Burger King som var så sunkig att jag avstod köp trots kraftig hunger och långt till nästa matställe. Kanske lika bra. Men väl här nere i tunnelbanans gråmörka kulvertar inser jag att Sälenfjällen denna weekend kunde vara riktigt nice. Alla ska dit dessutom. Stockholmsveckan som den kallas. Alla utom jag. Får bli ett längdpass imorgon i Tyresö istället. Vad är väl ett spår på fjället? 

Vacker utsikt från kontoret just nu. Men medger ändå att jag saknar fjällen. Verkar som hela Sverige ska till Sälen denna helg. 

Belönas med en fräsch Statoilsallad. De har tydligen sin bästa säsong under vintern. Hoppas hinna med en dusch innan midnatt också. Nackdelen med lägenhet är att grannarna inte gillar när man duschar sent.

T-centralen just nu. En person som hamnat framför tåget, kanske knuffad, ambulanser, poliser och brandbilar över allt.

Själv var jag på väg hem efter att ha köpt längdskidglasögon på rea hos Stadium. Snöoväder ute och tänkte ta ett lugnt pass i Ågesta. Men man vet uppenbarligen aldrig vad som hända skall. Blir ingen träning ikväll. 

Var väldigt skönt att komma ut i spåret igen efter så många veckor av nästan total stiljte på träningsfronten. Direkt träningen upphörde blev också kosten automatiskt sämre. Mer godis, mer glass, mer pizza, mer hamburgare, mer mat, osv…. kroppen fungerar konstigt. Det borde ju vara tvärtom. Men verkar som det är ganska vanligt att man äter sämre när man inte tränar och bättre när man tränar.

Å andra sidan är det nog över 2 år sedan jag var förkyld senast. Så när förkylningen väl tog så tog den rejält. Hade nog klarat mig om jag inte slarvat med mat, träning och sömn. Men galna veckor på jobbet och ett lika galet späckat privat schema på helger och kvällar gjorde sitt till.

Bara att fortsätta nöta på. Snön ligger ju inte kvar för evigt och snart blir det isiga snabba spår. Börjar skönja mina gamla former i ansiktet och folk tar mig på allvar när jag säger att jag tränar. De som inte sett mig sedan förra vintern blir också lite chockade över hur smal jag blivit. Fast jag är inte smal just nu. Jag är riktigt fläskig. Men i förhållande till hur jag var förra vintern är det en rejäl skillnad, och ändå har jag gått upp kanske 7-8 kg sedan jag flyttade ner till Sthlm i november förra året. Men det är både muskler och fett.

När jag ligger ner så spänner inte magen upp över bröstkorgen som den gjorde förra året. Det känns bra. Och det känns också bra att det numer sällan värker i knäna. Det har annars värkt i knälederna varje dag senaste typ 10 åren…känner lite domningar i fötter och armar pga ryggskadan, men även den tror jag är på väg att bli bra. Bar lite för tungt i november när vi flyttade på nya kontoret och det sitter i fortfarande…

Tror rullskidträningen i sommar kan bli riktigt bra och givande…ser fram mot den redan nu. Nästa år tror jag kan bli året då jag kommer i form. Kanske gör mina första armhävningar, sit-ups, cykelturer och fjällturer med ryggsäck. 

Kom precis i mål efter 12 härliga kilometrar i Ågesta Friluftsområde. För första gången på hela säsongen hade jag glid under skidorna och lätt bakhalt i uppförsbackarna. 

Kroppen kändes dessutom stark igen efter veckor av prestationsnedsättande förkylningsvirus i blodet.

Tog två varv pä 6 km spåret. Kuperat å bra. Temperatur mellan 0 och +2 grader.

Ser nu fram mot nästa pass inom kort.

En rejäl vargavinter har allt sina fördelar!

Är nog två år sedan jag vallade mina skidor, eller kanske mer. Minns inte riktigt. Har ju tejp på dem. Men glidvallan har jag inte gjort något åt. Har liksom inte behövts när jag varit i så dålig form. Men nu känner jag att det skulle bli roligare att träna med lite glid under skidorna. Största anledningen till det dåliga glidet är dock min kraftiga övervikt. Men också att skidorna är för mjuka för tejpen, som är så tjock att den tar i underlaget trots att man står med jämnvikt.

Polarn körde 9 mil idag på dryga 7 timmar. Själv tror jag det får bli 10 km någonstans…på under timman 🙂

Har bestämt mig för att inte köra Öppet Spår i morgon. Har verkligen lyckats tajma in en rejäl formsvacka till loppet. Främst pga en stuka fot, men också därför att det känns som att förkylningen sitter kvar i kroppen och tillråga på allt har även vikten ökat rejält sedan november vilket i sin tur gör att skidandet går riktigt segt. Har testat några rundor senaste dagarna men pulsen går upp högt trots långsamt tempo och krampkänslorna i ryggen kommer efter redan 2-3 km. Galet mycket på jobbet dessutom så att plocka ut en dag ledigt är inte heller att tänka på. Stavarna är dessutom för långa och har inte hunnit lämna in dem för korrigering ännu. Trist, hade varit kul att köra, men själva Vasaloppet är inte ett mål i sig för min del, utan snarare har det fungerat som morot för att hålla träningsmotivationen uppe. Min främsta målsättning är fortfarande att komma i form efter skadorna och viktuppgången och nå målvikt. Det målet tror jag att jag uppnår snabbare och bättre genom att inte ställa upp i morgon. Sannolikheten att jag kommer att kunna åka skidor varannan dag kommande veckor är större än om jag pressar igenom ett vasalopp och tvingas vila en längre tid efter loppet för att återhämta kroppen. Verkar dock bli behagliga förhållanden under morgondagens tävling. 4-8 grader kallt. Måste vara nära på optimalt för ett långlopp? Man vill ju inte ha 20-24 minus som det varit i flera veckor nu, eller plusgrader och regn som varit vanligt under tidigare år.