Hammarby Sjöstad just nu

Väntar på röda linjen mot Norsborg. Inget ställe man vill sitta på med laptop och mobil denna arla timme. Fast vad vore livet utan lite spänning i vardagen 🙂

After Work med jobbet. 

Slut på vintern?

Mediamecca, Café Opera, just nu. 

Helt galet. Men idag när jag stod i ett konditori och skulle köpa fikabröd till mina kollegor så visade det sig att butiken inte tog kort under 100 kr. Summan blev totalt 46 kronor för det jag stoppat i påsen. Typiskt. Frågade om de kunde göra ett undantag, för jag hade verkligen inga kontanter på mig. Nej, svarade biträdet bestämt. Vi gör inga undantag.

Då kliver en tjej fram som också står i kön och säger ”Du…det är lugnt, var det 46 kronor? Jag kan betala det!”.

Eh..svarar jag…fattar knappt vad hon menar, men säger att det behövs verkligen inte. Jag kan lämna tillbaka dem. Men tjejen insisterar. Jag vill verkligen bjuda Dig på detta. Jag vet själv hur det är när man är sugen på något och så har man inga kontanter. Jag tar det. Och så sträcker hon fram en hundralapp till kassörskan och medans hon väntar på växeln tar jag påsen med konditoribitar.

Kändes verkligen konstigt. Fast jag tänkte att jag själv skulle nog göra samma sak, och det har nog hänt några gånger också när jag tänker tillbaka. Men att själv stå där och bli erbjuden av någon främmande människa att få varorna betalda kändes verkligen konstigt. Erbjöd mig henne mitt visitkort och sa att vi kan lösa detta sen. Men hon vägrade att ta emot. Insisterade verkligen på att få bjuda på detta. Och vi snackar ju inte 1 eller 2 kronor…utan 46 kr….en hel del pengar att bara slänga ut på någon man inte känner eller aldrig har träffat.

I vilket fall så tackade jag och tog emot. Tanken slog mig även efteråt att det är något speciellt över Östermalm. Undrar om detta skulle ha kunnat hända någon annanstans än just här? Östermalm har ju blivit lite, nästan, ökänt just för sitt sätt att just spendera pengar lite hur som. 46 kronor för en lantis som jag det är mycket pengar. Men för en östermalmsbo kanske det bara är som en 50-öring.

Kakorna var goda i alla fall 🙂

Helt galet. Vaknar upp och noterar nästan 30 minusgrader på termometern, 70 cm snö och strålande sol och blå himmel. För skojs skull går jag in på www.temperatur.nu och kikar vad övriga Sverige har för grader. Jag menar…är det nästan 30 minus här i söder så måste det ju nästan vara 100 minus i norrland….men icke….rena tövädret i Abisko exempelvis som bara har futtiga 16 minus.

Nykvarn ligger 28,5 minus och lika så Uppsala samt Södertälje. Brrr…. och i Åre är det bara 22 minus och futtiga 68 cm snö, dvs nästan 2 cm mindre än i sörmländska Nykvarn. Ur led är vädret! 🙂

Blir det fler sådana här vintrar i Stockholm behöver man snart längre inte bo i fjällen för att kunna åka skidor på vintern. Fast sannolikheten att det blir en repris på denna vinter är väl typ obefintlig. Men man ska aldrig säga aldrig. Håller tummarna för repris! (Klippet från Nykvarn utanför Stockholm, 21 februari 2010)

Lyckades för första gånge på över tre veckor ta mig ut i längdspåret igår. Det blev en sväng till Lida Friluftsgård. Snön yrde och temperaturen låg runt -13 grader. Planen var att åka 17,6 km rundan. Men pga av lite missöden längs med vägen och ett pressat tidsschema hann jag inte valla skidorna och blev även avrådd från de dåliga 17,6 spåren. I alla fall om man hade bråttom.

Så valde att köra 10 km istället. Gick fruktansvärt tungt. Tänkte hålla ett lugnt ”vasaloppstempo” men var nära maxpuls ett par gånger och trots att jag åkte försiktigt ville pulsen inte gå under 170 slag per minut.. i somras när jag körde rullskidor låg pulsen vanligtvis runt 145-155 slag per minut vid lugn körning. Kände även att det började krampa lätt i ryggmusklerna. Förkylningen var nog inte heller helt ur kroppen.

I mål på en dålig tid strax under timmen. Sista 2,5 km gick dock lättare än de första 7-8 kilometrarna. Tog en bastu och sen iväg för att köra go-cart med några bekanta.

Idag har jag träningsvärk i ryggen samt lätta känningar i ljumskarna. Typiska ovanhetstecken. Har även blåmärken på låren efter go-carten (ratten) och rejält ont i armarna.

Vasaloppet känns långt borta just nu. Typiskt att tappa formen precis inför loppet. 2-3 veckor till träning efter denna förkylning och träningsuppehåll skulle göra susen. Men vet inte om jag vågar nu med dåliga skidor, trött kropp och lätta krampkänslor redan efter första milen. Särskilt som skidorna är dåliga och nästan utan glid. Är det värt att chansa? Anmälningsavgift om ca 1 000 kr, bilresa upp till Dalarna, kanske en dag ledigt från jobbet, kanske inte klarar maxtiden? Formen kunde ha varit bättre. Många orosmoment…vi får se. Har inte sagt definitivt nej ännu. Men det lutar åt det.