Idag var ingen nyttig dag. Och inte igår heller. Igår avrundade jag kvällen med kinabuffé på Östermalm för 169 kr. Riktigt usel var den. Dåligt påfyllt, sunkigt, slö personal och en olustkänsla över hela stället. Men tvingade ändå i mig 4-5 portioner inkl sushibuffe och mongolisk buffe. Sen blev det bio och typ ett halvkilo godis till det. Morgonen inleddes med Verum Hälsofil, Start, vitt bröd med ost en blåbärsmuffin och sen kebab, coca-cola och två bullar till lunch samt 1 liter O’boy, fyra knäckebröd, en vit tunnbrödrulle med messmör och varmrökt laxt stekt tillsammans med potatis…sen blev jag till råga på allt bjuden på chokladtårta, men tackade nej. Sparar den tills imorgon.

Som synes ett galet dygn kalorimässigt, och ändå är detta ingenting mot mina vanliga matvanor från förra vintern. 

Har dock åkt en hel del längdskidor, även om det tyvärr inte blir några tvåtimmarspass…så blir det ändå minst en timme per gång och ofta flera dagar i veckan. Men föga hjälper det mot dessa extrema kaloriintag.

Nu blir det åter att granska menyerna på www.viktklubb.se….ta hårda tag och komma in på rätt spår igen efter en hård höst och intensivt jul och nyår.

Vrickade foten i Oxvreten igår. Kände av det på jobbet idag samtidigt som kroppen lider av långvarig sömnbrist. Valde därför att sätt kvällen som vilodag. Dessvärre blir det vilodag även imorgon. Men orsaken är i alla fall inte lathet utan skada i kombination med sömnbrist och bio med några kamrater efter jobbet. Försöker träna så ofta jag kan och så får naturliga hinder utgöra vilodagar. Var dock jobbigt i somras när det inte dök upp några sådana naturliga hinder på flera månader. 

Kom precis in efter ytterligare 11 km längdskidor. Nysnön i natt gjorde spåren mjuka och vingliga. Vrickade vänstra fotledeb lätt. Dessutom var det sända glidet hittills. Stod nästan stilla i nedförsbackarna och tejpen högg emot hela tiden. Upplyftande var dock att se kartan och exakta sträckan uppritad med rött i min egen Iphone. Laddade ner en gratisapplikation som gör detta möjligt. RunKeeper. Rekommenderas varmt! 🙂

Nu dags för kvällsmat och en bastu på det.

Det är härligt att notera att jag nu kan lite i smyg börja hänga på mina kamrater när de ska ut och träna. Det var många år sedan sist. De är förvisso inte i någon form över huvud taget, man skulle kunna säga att de är normalt tränade människor som inte hunnit komma in i formen ännu. Men i relation till mig är de trots sin egen upplevda dåliga form vassare än vad jag är efter nästan 12 månaders oavbruten och målmedveten träning. Det sätter lite perspektiv på hur dålig min form varit, hur förtvinad kroppen varit efter åren av skador och dålig kost och inaktivitet. Jag är fortfarande inte på normalnivå, men det börjar närma sig.

Tidigare har jag ju inte ens bemödat mig att följa med ut och träna. Trots mina ord har ingen förstått hur dålig min form varit. Jag tror en normal människa inte kan förstå eller sätta sig in i detta. Därför har jag konstant tackat nej. Nu kan jag hänga på. Dock på den nivån att jag själv pressar mig till bristningsgränsen och mina kamrater sänker sig till en nivå som känns väldigt lugn och behaglig.

Senaste rundan hade jag en puls på 173 slag per minut i medel. Just samtidigt hade min kompis 105 slag per minut. Han åkte i förväg och vände sedan tillbaka. Sa att han blev kall och hade svårt att hålla pulsen uppe. Då förstår man hur långt det är kvar. Men man förstår också hur långt bort jag en gång i tiden var….när jag är på denna mycket låga nivå idag efter så många månader av träning och medvetenhet.

Förenar nytta med nöje. Arvingarna på scen ikväll 🙂 

På väg hem från jobbet idag var jag nära att svimma av trötthet. Fick verkligen pressa mig för att hålla medvetandet vid liv. Drack lite vatten och åt några nötter sen tog jag bilen till längdspåret. Farligt att köra när man är så trött. Utmattad på något vis. Inte som när man varit uppe sent en natt, utan mer genomgående och djup svårkontrollerad trötthet. Var tvungen att verkligen anstränga mig till max för att ha sinnena på skaft.

Men efter 60 minuter i längdspåret kändes allt bättre. Även om rundan gick segt. Den gör tydligen det när man lider av sömnbrist. Nu väntar kokt kyckling med ris och curry och sen en liten sauna på det…det borde göra susen. Sedan dags att packa resväskorna för imorgon efter jobbet bär det sedan av upp mot Sälenfjällen igen.

Stressade hem. Käkade en yoghurt med musli på tåget. Drack lite vatten hemma. Bytte om och tog bilen till längdspåret i Oxvreten. Sen ut i spåret. Tredje passet på tre dagar nu. Var ett riktigt schysst glid inledningsvis. Föret har varit väldigt strävt och kärvt innan. Nu var det både fäste och kanske superglid, men i alla fall bästa hittills den här vintern. Inte alls att jämföra med då skidorna var nya för 12 år sedan…men å andra sidan vägde jag typ 20 kg mindre då också. Så skidorna är lite för mjuka nu och jag trycker ner dem lite för mycket. Men det gör å andra sidan att jag får fäste i uppförsbackarna vilket jag aldrig någonsin haft tidigare.

Temperaturen låg på 7 minus. Många jag mötte körde i skidmasker…kändes lite löjligt vid så här varma grader. Men kanske ovana eller känsliga luftrör.

Har för första gången på väg till jobbet i Stockholm sett människor med riktiga vinterkläder. Täckbyxor, rejäla mössor och ylletumvantar. Det tycks vara så att den långvariga kylan tvingat även stockholmarna att anpassa klädseln efter temperaturen. Även om självklart långt ifrån alla tagit sitt förnuft till fånga så är det ju trots allt ett steg i rätt riktning 🙂

Det blev ett pass ikväll med. Trots tågförseningar lyckades jag iaf byta om och starta kvällen längdpass lagom till klockan slog 21. Körde i Oxvreten utanför Nykvarn och spåren var riktigt fina. Kunde nästan ha varit Tandådalen i Sälen, att det även var -16 i luften gjorde inte heller känslan sämre.

Men det blir långa dagar. Brukar ställa klockan på 06:00 och hinner sällan i säng före midnatt. Middagen blir vid 23-tiden å sen nästan direkt i säng efter det. Vilket ju inte heller är bra. Min kollega säger att man ska inte äta mat efter klockan halv åtta på kvällen….det innebär att jag för att tajma jobb, tåg och byten skulle behöva ha med nån kall mat hemifrån alt köra dropp som cyklisterna (bekvämt) alt köpa dubbel mat (dyrt) på lunchen å äta kall på tåget hem, ståendes och trängandes bland allt folk. Eller så åker man hem direkt. Tar en macka, byter om, tränar, duschar, käkar, å lägger sig precis efter maten som vanligt 🙂

Jäktade för att hinna med tåget hem. Nästa går inte förrän om ytterligare en halv arbetsdag. Han precis med. Ska hem å träna, åka längdskidor. Men nu efter 20 minuter har tåget fortfarande inte lämnat perrongen. Tydligen något fastfruset  tåg framför oss. Det värsta som finns är att stressa till något, inte hinna med det man vill göra å sedan bli inlåst i ett utrymme för att vänta på en försenad avgång utan möjlighet att kunna göra något annat.  Finns inga platser lediga heller. Så det blir till att stå upp, precis som i morse.