Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 37 av 56

Jofahuset fick stadssiluett

av Bengt

Pressade mig ut på ännu en runda ikväll. Käkade en bit kycklingsallad innan men kroppen kändes ändå trött på något vis. Dessutom så hade jag som vanligt motvind och riktigt blöta spår….mellantiden visade på 13 minuter senare än personbästa. Den sämsta mellantiden någonsin! Men pressade på, trots krampkänningar i ryggen och blåsor i händerna som blev större och större pga fuktigheten. Kalorimätaren stannade dock på hela 991 kcal…mer än vanligt…perfekt!

Och kvällssolen var väldigt vacker. När jag passerade Jofa-huset i Malung fick jag se något jag aldrig sett förut. En äkta stadssiluett. Ni vet den där klassiska siluetten som man alltid ser i filmer, på tv och i tidningar och på reklamblad etc…men som man av någon anledning aldrig eller sällan får uppleva i verkligheten. 

Riktigt vackert var det. Bifogar bilden nedan.

Därefter en vacker solnedgång, skymning och påfallande kolmörker. Men det känns inte lika läskigt längre att vara ute på riksvägen. Trots att det inte finns någon vägren, cykelbana eller något direkt utrymme för två bilar och en rullskidåkare att mötas..så känns det ändå lite tryggare nu.

Märkte det när jag åkte med en kompis i Stockholm i helgen….vi körde ute på landet…breda fina vägar och nästan ingen trafik. Men han var livrädd….bad mig åka först….man har blivit härdad. Men det är viktigt att ha kvar respekten. Man får inte slappna av för en sekund. Det kommer givetvis en dag då mötande eller omkörande bilist inte har ögonen med sig…

 

Stadssiluett mot Jofahuset Malung

Älgkalvinnanlår och potatisgratäng

av Bengt

Kvällens middag blev älgkalvinnanlår och hemlagad potatisgratäng. Och ja, man kan säga så här, åt på tok för mycket!

Men vad gör man inte, en jaktvecka som denna?

Inga knäproblem – trots långträning och kyla

av Bengt

 

Förvånades idag över att jag inte hade några smärtor i knäna, trots att jag körde 2 timmar rullskidor igår, och trots att det nu är minusgrader på dagarna….kombinationen borde vara förödande för knäna, men icke….kroppen blir uppenbarligen starkare och starkare och så även leder och muskelfästen. 

Min strategi har varit att försöka nöta på långdistans (i mina mått mätt) tills kroppen börjat vänja sig…låta det ta den tid det tar. Och det har resulterat i att jag inte kunnat träna lika ofta och regelbundet som tidigare, vilket givetvis har haft negativa effekter på kaloriförbrukningen, men å andra sidan tycks detta envetna gnatande nu börjat ge resultat. Det tycks vara som så att kroppen håller för att köra långrundan varannan dag, och i så fall vore det fantastiskt. Då har man plötsligt dryga 900 kcal som ryker varje träningspass, istället för futtiga 400  som brukar bli resultatet av normallånga rundor…och det är ju uthålligheten man vill åt!

Ska testa rundan imorgon så får vi se hur det går – ska tydligen bli ruskväder, men bara att bita ihop.

Knä

 

Kvällsrunda längs vackra västerdalälven

av Bengt
dsc01355.jpg

Tog en liten rullskidrunda i kvällssol längs med västerdalälven. Helt vindstilla, ett par minusgrader och inte en krusning på ytan. Fantastiska vyer!

Förvånansvärt nog blev det en hyfsad tid också, trots fotopausen. 930 kcal fattigare. Och dagen till ära (fyller år idag) ska jag faktiskt ta å fira rundan med en bit tårta och god lasagne. Men först en snabb bastu! :-p

Första långa bilfärden utan knäsmärtor!

av Bengt

Upptäckte nyss ännu ett framsteg. Avslutade fyra timmar i bil utan att få varken värk eller spänningar i knälederna. Det har inte hänt sedan den dagen då jag skadade mig. Ikväll kände jag mig mjuk och rörlig i knäna, en helt normal känsla alltså. Mycket befriande och känns skönt att vara på rätt väg.

Slarvade dock med maten. Blev både pizza och en påse godis samt en avocado och en grillad Statoil-ciabatta samt multivitamin juice. Men brödet var ingen höjdare och blir således inte fler gånger. Och godiset gjorde att jag fick en däst känsla i kroppen och ökad trötthet samt minskad koncentrationsförmåga. Ganska onödigt intag alltså. Skall försöka memorera det.

Ännu ett överraskande bevis på den bättre formen!

av Bengt

Kom på mig själv idag med att springa uppför trapporna där mamma bor. Förvisso inte mer än ett tvåvåningshus, men det roliga var att jag gjorde det helt omedvetet. Alltså bara utav rena farten och helt utan tanke…. och det kändes lätt…inget motstånd, stuns i kliven. Riktigt skön känsla! Får hoppas det håller i sig. Vikten har legat stilla nu i några veckor….men känner förbättringar i leder och muskelfästen.

 

 

Nu är det vetenskapligt bevisat: Stadsbor är smalare och lantisar är tjockare

av Bengt

Har hävdat detta i många år. Reser ju som bekant runt en hel del i vårt avlånga land och träffar därför väldigt mycket människor och ser framför allt skillnaderna på folket mellan olika orter.

Mest slående är att i Stockholm är alla långa och smala. Och på landsbygden är de korta och tjocka. Men inte i alla lägen. Det finns ställen i tex Norrland där människorna är långa och smala och seniga. 

Värst tycker jag det har varit i mellansverige i mindre städer, där har var och varannan varit riktigt överviktig.

När man diskuterar detta med andra människor är det sällan någon som tror på det, eller vill lyssna, det känns liksom taget ur luften.

Därför tyckte jag det var lite kul att ikväll kunna läsa i Aftonbladet att forskare nu även fått detta fenomen bevisat på papper….man visar även på att människor i lägre samhällsklasser är tjockare än de i högre.

Kort sagt, en riktigt kontroversiell artikel och när jag läste den funderade jag faktiskt ett ögonblick hur den kunde publiceras och hur forskarna vågade uttrycka sig på det här viset….fetma är ett känsligt ämne och generaliseringar lika så…men som sagt…nu är det då bevisat. Synintrycken har inte varit förvrängda.

Bor du på landet är det helt enkelt större sannolikhet att du är eller blir tjock än om du bor i Stockholm.

 

Högst upp i trapphuset – inte längre ett problem!

av Bengt

Har inte hälsat på mina vänner på Frejgatan i Stockholm sedan jag började med träning och förbättrade kostvanor i vintras. 

Därför minns jag tydligt hur sjukt jobbigt det var att gå alla trappstegen upp till deras våning (längst upp). Fick vanligtvis stanna halvvägs och pusta ut. Det var verkligen ett projekt att ta de 130 kg fläsk upp hela vägen vid varje besök…för att inte tala om de gånger man sov över och även hade resväskan med sig.

Men idag pratade jag i telefon samtidigt som jag gick upp för trapporna. Och plötsligt var trapporna slut. Jag blev förvånad och undrade om jag kanske gått fel. Men hade nått ända högst upp utan att tänka på det. Inte det minsta andfådd.

Just sådana här kontrastkänslor är enormt upplyftande. Känslan som man i princip bara kan få när man varit borta från en plats en längre tid och sedan kommer tillbaka. Då vid första tillfället så märker man skillnaderna så tydligt. Skillnader som man senare vänjer sig vid och glömmer bort.

Trappan var inte längre ett problem! Träningen och kosten har tydligt börjat ge resultat. Viktklubben är helt klart bra grejer! 🙂

Trapphus
Sida 37 av 56
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Emelie Perdomo
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB