Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂

Galet med folk. I alla riktningar. Vilken kommers!

Och gott om människor i ens egen ålder. Vilken lättnad!

Här råder i sanning varken lågkonjunktur eller avfolkning.

Hämtade mina nya stavar i morse hos MIA Fiskeredskapsfabrik. Sveriges kanske absolut bästa friluftsbutik?

Blev ett par specialgjorda spetsar som funkade riktigt bra på rundan idag. Trots motvind i nästan en timma kom jag in på en hyfsad tid. 

Var rejält trött sista timman. Kände att kolhydraterna i kroppen började att ta slut. Käkade lite för dåligt innan starten plus att jag tog ut mig mer än vanligt. 

Detta tillsammans resulterade i rekord på kaloriförbrukningen i förhållande till tiden….904 kcal. Känns bra. Så nu kan man sätta sig i bilen och åka ner till Sörmland med gott samvete.

Munkburgare 

En enda av dessa läckra nyheter lär motsvara upp mot 3 mil i joggingspåret…..alltså fast tvärt om. Så har du svårt att gå upp i vikt är detta burgaren för dig!

Läs mer här:

”Consisting of a bacon cheeseburger with a buttered, grilled and glazed doughnut standing in for a bun, the Craz-E Burger puts such fatty delights as the deep-fried Mars bar in the shade.

Its 1,500 calories of sugar and saturated fat did not stop it from becoming a huge hit at a major fair in Massachusetts…”

Fick precis se denna nyhet. Det är inte bara stubbar man bör se upp för när man är ute och joggar i mörkret här uppe i Dalarna…. de som inte upplevt det själv förstår nog inte vilken stress det innebär att ständigt vara på sin vakt så fort man behöver gå någonstans eller bara vill ut och motionera i naturen… förra året var jag själv i närkontakt med två björnar strax nedanför Sälenfjället vid sågverket Fiskarheden.

Läs hela artikeln här: Björn attackerade jägare

Läs även tidigare inlägg: Jogging i björnskog

Blev en tung runda idag med. Hård vind och kyla men tog på mig mössan för första gången. Riktigt skönt! Hade även energi i kroppen men efter bara 3 km gick ena staven sönder. Och med över 2 mil kvar på rundan kändes inte det upplyftande direkt. Men kunde Gunde Svan så borde ju även ja kunna, tänkte jag…och körde vidare på en stav. Det funkade. Men gick betydligt långsammare än vanligt. 

Lyckades även tajma in starten med rusningstrafiken. Och det verkar som varenda bil hade startats precis för bensinångorna var verkligen tunga och påfrestande. Ja, du vet ju själv hur en kall nystartad bil på vintern brukar lukta. Avgaserna liksom äter upp allt runt omkring.

Sen började mörkret att falla. Först en magnifik solnedgång och därefter en underbart vacker och stor fullmåne som sakta började sega sig upp bakom grantopparna. Mörkret föll snabbt och med tanke på att vägen saknade vägrenar blev jag tvungen att hoppa ner i diket vid 3 tillfällen då timmerbilarna nästan snuddade vid min kropp i runt 100 km/h.

Kom slutligen i mål efter 2 timmar och 20 minuter…..886 kcal lättare. Skall firas med bastu, en bit mat och så lite mer jobb på det 🙂

Ska försöka bege mig ut på en runda. Behöver verkligen det. Noterade 1 kg ökning på vågen imorse, och detta efter en helg med mycket resande och även slarv med maten.

Att det blåser kraftigt gör inte saken lättare. Konstant 8 meter i sekunden och det ligger nerblåsta mattställningar och skräp flyger runt i luften. Temperaturen på 5 grader i kombination med den kraftiga vinden gör kyleffekten påfrestande.

Men det blir inte bättre av att sitta och vänta. Måste ta mig ut nu….slipa stavarna och rulla ut på vägarna. 2 timmar stakande….

Nu kommer den riktigt tunga perioden. Alla tidigare månader har varit en barnlek mot vad som komma skall. Nu har man nått en punkt där viktminskningen stannat av och nya åtstramningar samt ökad träning krävs för att fortsätta resan vidare mot målvikten. Och precis samtidigt som det är dags att lägga in nästa växel blir klimatet kallare, blåsigare, regnigare och mörkare. Man kan inte längre sticka ut på en rullskidtur i midnattsol klockan 1 på natten. Man kan inte ens sticka ut efter arbetsdagen utan att mörkret hunnit lägga sig över landskapen. Det börjar bli blött på vägarna, isigt och snöblandat regn. Saltet och sanden tränger in i rullskidornas hjullager och angriper med rost. Muskler och leder tar extra mycket stryk eftersom det är kallt och underlaget hårdare än normalt. Motvinden gör det extra jobbigt och till råga på allt börjar det kryllla av baciller, virus och förkylningar. Det är liksom inte bara att glida ut på en runda i solen längre…nu krävs det motivation. 

Kände mig totalt omotiverad inför passet. Motivationen var verkligen nere i botten. Jobbade utomhus hela helgen i snöblandat regn och blåst samt åkte många mil med bil så det blev inte mycket sömn.

Fick verkligen bita ihop för att ta mig ut. Sol och fint väder men termometern visade på ca plus 5 grader. Bara 5-6 mil längre norrut ligger snön redan djup. Men här är det fortfarande barmark.

Det gick tungt. Den isande motvinden var hård. Det bet i örongångarna och efter 1 timma och 40 minuter i konstant stakande i isvinden började jag på riktigt ångra att jag inte tog på mig en mössa eller pannband. Kroppen kom inte upp i temperatur trots att jag ändå tog på mig vindjacka och t-shirt för första gången. Utöver detta hade jag köpt nya skidhandskar i Mora som skulle vara riktigt bra enligt försäljaren. Men icke sa nicke. De syntetiska handskarna (som säljaren påstod vara skinn) var både tjockare och otympligare samt resulterade i mer blåsor än någonsin tidigare.

Utöver detta verkade varenda dalmas av någon konstig anledning bestämt sig för att ge sig ut på vägarna i bil just idag. Detta var den sjukaste trafiken i särklass av alla rundor jag gjort. Bil på bil, lastbil på lastbil, buss på buss och husbil på husbil samt pickuper och släp och jordiga vägarbeten som fick munnen att bli som en knastrande sandlåda.

Och om inte detta vore nog så kände jag mig även totalt energilös i kroppen. Hur mycket jag än körde kom inte energin tillbaka. Betade igenom de två och en halv milen på ren vilja, stavtag för stavtag. Bara längtade efter att få komma i mål och falla ihop. Noterade sämsta tiden någonsin. Mellantiden var 7 minuter senare än personbästa och första milen körde jag 3 minuter senare än bästa tiden. Sluttiden blev nästan 1 minut sämre än min sämsta tid någonsin. Pulsmässigt låg jag inte på någon extremt hög nivå heller konstigt nog. Så hjärtat hade mer att ge, trots att kroppen i övrigt var totalt energilös. Märkligt att samma runda kan upplevas så sjukt mycket jobbigare eller lättare olika datum man kör den. Uppenbarligen gäller det att tajma in kroppens formkurva inför eventuellt Vasalopp. Vågar knappt tänka på pinan det skulle innebära att köra nio mil energilös. Gäller väl att sova ordentligt, ta regelbundna återhämtningspauser och äta bra samt inte låta det gå för långt mellan träningspassen.

Nu ska jag faktiskt äta en pizza tror jag. Och en bastu på det. Pust……

Läste precis Aftonbladet Wendelas artikel om svårigheten att komma till anställningsintervju. Daniel Pernikliskis flickvän sökte med stöd och hjälp av arbetsförmedlingens egen jobbcoach över 300 unika jobb. Av dessa blev hon kallad till endast 3 (tre) för intervju. Trots att hennes cv var ”jättebra och inte gick att förbättra” enligt coachen.

Och visst har även jag hört om kamrater och bekanta som sökt jobb i flera månader utan att få komma till en enda intervju. Så lätt är det inte, men något måste ändå vara fel. Något i cv:t gör att rekryterarna väljer att ta in andra kandidater. Något får dessa cv:n att försvinna i mängden. Men vad? Det är ju en sådan fråga man tycker coacherna skulle ha kompetens att svara på. Jämför det gärna med trixet att gå ner i vikt. Väldigt få som lyckas. Men väldigt många experter och förståsigpåare. Vem ska man lyssna på? Vilka tips är de rätta?

Mitt första tips till Daniel Pernikliskis flickvän är att ta cv:T och besöka ett par ytterligare rekryteringsföretag för att få ett ”second opinion”, ett andra utlåtande. Jag skulle nog även försöka kontakta respektive företag innan tiden gått allt för långt och ställa frågan varför ratades just detta cv? Hör med exempelvis AcademicWork.se, eller Kandidathuset.se – dessa båda har jag själv erfarenhet från och vet att de har skickliga och vana cv bedömare.

Därefter tror jag man närmar sig det riktiga problemet. Och nästa steg blir då att fokusera på den rätta lösningen. Tror det är lätt hänt att man fokuserar på fel problem och därmed också levererar fel lösning. Därför är det extra allvarligt när auktoriteter inte har täckning för den påstådda kompetensen. Mycket tid och kraft går till spillo i onödan.

Mitt andra tips är att fokusera på jobb som verkligen är intressanta och som man själv tror sig kunna leverera starkt på. Av hundra lediga jobb kanske bara 2-3 är riktigt intressanta. Fokusera då på dessa och skriv en unik och anpassad ansökan för varje enskilt jobb. Lyft fram de egenskaper som du är stark på och som rimmar med företagets önskemål. Är det ett säljjobb? Berätta då lite kort om din bakgrund som säljare, hur många år du jobbat med just försäljning och nämn kanske även ett par saker som du lyckats med och som du själv varit riktigt nöjd med som direkt skulle kunna kopplas till den sökta tjänsten. Ta bort sådant som inte har med tjänsten att göra. Att du är bra på att tvätta bilar tex, eller att du har högsta betyg i syslöjd. Få fram ett rent och tydligt cv och skriv en intressant och kort resumé. Ring även till företaget innan du skriver ansökan för att få klart för dig vad jobbet verkligen innebär. Var förberedd när du ringer. Ring gärna igen efter ansökan skickats in så att Du vet att allt kommit fram ordentligt. Det händer att ansökningar försvinner.

Mitt tredje tips är att gå igenom ditt eget nätverk. Vilka känner du som har liknande jobb? Sajten Linkedin.com är klockren för detta, men givetvis även Facebook. Finns det någon där du kan ringa och fråga om tjänsten? Kanske finns någon som känner någon på företaget i fråga och som kan lämna över din ansökan personligen tillsammans med ett gott ord? Det gäller att stå ut från mängden och det gäller att tydligt få fram vad man faktiskt är bra på och kan hjälpa till med.

Skulle faktiskt vara kul att se Daniels flickväns cv. Kanske man kunde komma med ytterligare några tips. Håller i vilket fall tummarna att det går bra framöver och att drömjobbet blir hennes inom kort 🙂

Läs mer -> Så vässar du ditt CV – experternas bästa tips