En hel dag plus några timmar har gått. Kurrar i magen, åt ju bara halva portionen till middag. Ser goda saker över allt. Men avstår. Under besöket i ”stan” kunde jag inte annat än att längta hem till hälsofilen…men väl hemma lyckades jag faktiskt komma på bättre tankar. Fick bli en halstablett och några klunkar vatten istället. Har ju trots allt inte tränat idag, bara promenerat.  Solbrännan känns bättre också. Gott…kan man börja stretcha ordentligt snart igen kanske 🙂

Hoppade ju över dagens träning till förmån för vilan, men kände ändå att det högg till lite i högra knäet när jag promenerade några kilometer. Är ju just den rörelsen som har varit jobbig…alltså när man rör knäna fram och tillbaka (som man ju gör i typ alla träningsformer).Men lite vila nu och extra försiktighet i kombination med mjuk stretching så är man fit for fight strax igen. Man märker dock hur lång tid det tar för kroppen att återhämta. Särskilt leder. Det här är det jobbiga faktiskt…att man inte som innan skadeperioden bara kunde sticka ut å pressa kroppen till form. Måste vara galet försiktig. Små små steg..långsiktighet 🙂

Precis hemkommen från midnattshopping i Piteå. Under Piteå Summer Games (jättestor fotbollsturnering för ungdomar) så håller alla butiker inne i Piteå City tydligen öppet till 24, riktigt kul! Att solen dessutom skiner gör ju inte saken sämre. Känns väldigt exotiskt. Lampor är helt överflödiga och utöver allt detta så är det tropisk värme ute. I skrivande stund visar termometern 24 grader (00:42). Tror faktiskt att Piteå med omnejd kan ha varit bland de varmaste städerna i Sverige idag? 

Vill träna ikväll igen. Grymt sugen! Men får bita ihop och tänka långsiktigt. Vila är lika viktigt som träning. Lätt att i all sin iver köra på för mycket och dra upp någon gammal skada, eller överbelasta något, som i förlängningen leder till att man kanske måste vila i några veckor. Så…det får bli en vilokväll. Eller…kommer ju bli lite promenader iaf. Ska hälsa på en kompis som bor 40 minuter promenad härifrån, sen in till Piteå och midnattshoppa. Det innebär högst sannolikt en hel del promenad med. Till middag blev det laxfjäril och pressad potatis med dillsås. Åt upp laxfjärilen, och en bråkdel av den pressade potatisen och såsen. Resten lämnade jag. Skumt…jag har väl aldrig lämnat något förut?

Upp tidigt. Tänkte simma, men upptäckte samtidigt att gårdagens tid på stranden hade gjort både rygg och knäveck allt för ömma för att våga sig på simning i stekande sol, utomhus alltså. Satt mig istället med heltäckande kläder i skuggan och avnöjt lite frukost. Sen vidare mot Piteå. Hjälpte till att rodda upp inför helgens stora tillställning. Började känna hunger i magen. Var länge sedan jag känt den känslan. Ett tecken på att man säkert ätit för mycket tidigare? Nåväl, jag vet av erfarenhet att när man just känner så, det är då det bränner fett. Härligt! Lunchen blir sen, runt 16-tiden. Slänger i mig renskav och potatismos. Tar en tur genom stan (Piteå). 

Det är härligt varmt och fullsatt på caféerna trots att klockan är efter 18. Imorgon har de tydligen midnattshopping här dessutom, alla butiker öppna till 24. 

Känner mig tvungen att köpa en glass med choklassås och choklasströssel. Bästa sorten, vattenkyld mjukglass. Den är god. Men efter några tuggor känner jag att det blev för mycket slisk. Men äter upp ändå av ren vana. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu måste jag ut och träna. Trots att rygg och ben värker av solbränna och trots at jag kört flera dagar i rad nu, både löpning och rullskidor samt promenad. Detta är nog på gränsen vad min kropp klarar utan att dra upp gamla skador.

Drar ut vid 23-tiden. Solen skiner fortfarande. Riktigt härligt. Minns att när jag körde samma runda i Stockholm förra veckan var det för mörkt att se något. Gupp och ojämnheter liksom försvann. Nu var det knall-ljust och friskt i luften. Körde ca 1 mil. Märkte att det gick ovanligt lätt. Förvisso mestadels plant och raksträckor, men ändå. Förra året när jag var här så orkade jag knappt åka i en kvart. Svetten sprutade och det var verkligen ansträngande. Nu gick det alltså nästan för enkelt. Och då har jag ändå också satt i hjul med motstånd i för att ge mer träning. 

Stretchingen var jobbigt. Dels att det brände och dels att det blivit svullnader i knävecken av solskadorna. Strechade därför mindre än vanligt, inte bra, men gjorde allt för ont. Sen kan jag även meddela att myggen och knotten här uppe är ganska så  på hugget….stannar man mer än 2 sekunder så är det moskiter över allt. Bara att rulla vidare eller strecha i farten.

Kvällsmålet blev en burk sardiner i tomatsås och lite Verum hälsoyohurt. Ska tydligen vara väldigt bra för magen med en massa goda bakterier. Men va nästan lite för söt för mig nu…får nog köpa en naturell nästa gång, eller fil. Frukten kändes fräsch dock.

Vid 15-tiden tröttnade jag på att ligga på stranden. Drog upp till taverna och beställde en ceasarsallad. Riktigt fräscht. Och gott! Tänk att just ceasarsalladen kan variera så mellan olika restauranger. Sen blev det dags för något stort. Håll i hatten. Joggingpremiär! Har drömt om att jogga igen, senast var nog runt 2002 eller så…åren går! Har ju förberett åtminstone konditionen hyfsat genom längdåkning och rullskidor. Plus att jag faktiskt blev sponsrad med ett par nya fräscha joggingskor av en kompis som jobbar för ett stor känt skoföretag. De har legat och samlat damm. Så nu var det alltså dags. 

Bestämde mig för att ta det lugnt. Men förutsättningarna kunde ändå inte ha varit bättre. Sol, svalkande vindar och spår med sand och torv i oslagbar norrlandsnatur. Var det någon gång man skulle ta premiärturen i joggingspåret så var det idag!

Promenerar upp till spåret och hittar två leder. En som är 2,5 km och en som är 3,3. Väljer den kortare. 

Känslan är märklig. Har ju inte sprunigt sen 2002. Det är många år sedan. Men känslan från då sitter kvar någonstans i ryggmärgen. Märker därför direkt skillnaden från då. Kroppen är tung som bly. Inget klipp eller stuns i kliven. Det överflödiga fläsket slår emot som en tung gummimatta i stegen. Konditionen känns ok, men känner av en rad muskelgrupper jag trodde försvunnit och förtvinat för länge sen. De finns tydligen kvar där, redo att aktiveras igen.

Joggar lugnt. Det går ganska tungt. Pulsen är dock inte överdrivet hög. Runt 130-155. Men känns ändå mycket jobbigare än på rullskidorna.  

Efter ett tag kommer jag runt. 2.5 km och klockan stannar på drygt 16 minuter. Hmm..kanske fortsätta ett varv till? 5 km? Det är ju sjukt…jag som alldeles nyligen knappt kunde gå längre än ett par, tre kilometer innan skadorna sa ifrån. Ok…det får bli ett varv till. Strechtar 5-6 minuter och fortsätter därefter samma varv igen.

Nu går det lite lättare. Stannar vid mål på totaltiden 36 minuter (inkl. stretchingen). Inte illa…visst, senast jag sprang var tiden under 20 minuter på samma sträcka. Men det kändes inte tungt. Och 36 minuter är ju ingenting…brukar försöka vara ute åtminstone en timme annnars när jag kör med rullskidorna. Hmm…ska jag ta ett varv till..? Nej..det får räcka. Inte överbelasta kroppen nu. Men det här känns riktigt lovande! Premiärturen gick bättre än väntat. Får se hur kroppen känns i morgon, men det vore ju riktigt gott om man kunde börja varva rullskidorna med lite löpning också. 

Vaknade tidigt, ledig idag, skönt. Käkade en tallrik yoghurt med flingor och några glas vatten till det. Promenerade sen ner till stranden och softade. Perfekt temperatur och skönt svalkande vindar. Skickade ett mms till kompisen och skrev att man nog fick akta ryggen i detta väder. Svaret kom snabbt ”Sälfläsk tål väl hur mycket sol som helst?”. Jaja…tur det är lite folk på stranden i alla fall. Här vågar man ju ligga utan heltäckande kläder, och ska jag vara ärlig, så har faktiskt ryggen fått lite väl mycket färg kanske. Hmm…undrar hur det var det där med sälfläsk och sol egentligen?

Äntligen framme. Har försökt vända tillbaka dygnet och äta regelbundet igen. Lunchen blev dock sen, kl 21. Blev en burrito med smält ost och kyckling samt lite sallad. Såg gott ut, men när jag började äta ångrade jag mig. Var ingen höjdare. Men intalar mig själv att risken att bli magsjuk är mindre om man äter varmt än kallt (läs sallad). Så på suspekta vägrokar får man kanske se detta som en nödlösning. Blev iaf vatten till istället för cola. Här i Byske är dock maten bättre tack och lov. Men ingen middag ikväll. Istället ett pass på rullskidorna. Har även hundratals mail att svara på. Men träningen måste alltid gå först, träning, mat, sova, typ den ordningen. Eller träning, sova mat kanske 🙂 Tänkte skippa middagen ikväll, men efter att ha jobbat med datorn i några timmar kände jag att det skrek efter mat i magen. Fick bli en tallrik yoghurt, lite flingor och vatten. Gott! Säkert bra också att få i sig lite energi efter rullskidpasset. 

Lastbilen går ganska långsamt. Dessutom ska vi stanna på flera olika småorter och hämta ytterligare last. Vid halvfyra har vi packat klart. Gott, nu kanske vi stannar och sover. Men icke sa nicke. Vi fortsätter. Några mil till bara. Men några mil till blir många mil till. Och det finns inget att äta någonstans. Ingen banan kvar heller. Dricker lite vatten och tar en halstablett. 06.20 parkerar vi lastbilen. Jag kastar mig i säng, men han jag åker med undrar om jag inte ska ha frukost. Nicht, svarar jag. 7 drar det igång igen, folk som ringer, och elektriker på plats för att laga något glapp i motorn. Hinner inte käka lunch. Och missade ju frukosten. Stannar för att lasta på lite mer. Jag sköter all lastning, känner att det bränner rätt bra med fett. Härlig känsla. Tar ett äpple och lite vatten. Vid 15.30 är det dags att åka vidare. Insisterar på mat, men restaurangen är såklart stängd. Vi fortsätter. Klockan 18.30 hittar vi en öppen restaurang. Han jag åker med lägger sig och sover, jag går in och äter. Kycklinggryta med ris. Känner hur krafterna och energin bokstavligen hoppar ut i hjärna armar och ben. Skön känsla. Dricker vatten till. Inget bröd. Eftersom detta var första målet sedan igår lunch känner jag mig fortfarande hungrig. Men biter ihop. Inget snask. Inte mer mat. Vi drar vidare. Måste försöka tänka på matvanorna. Regelbundet och på rätt tider. Men svårt när man inte är ensam och svårt när det är jobb i fokus. Den här resan blir en utmaning för både träning och kosthållning. 

Ska ut på jobbresa nu i ett par månader ca. Det är söndag och vi håller på och packa lastbilen. Det tar tid. Vid midnatt är vi klara. Tror att vi ska lägga oss och åka tidigt på morgonen. Men icke sa nicke. Vi pyser iväg strax efter midnatt. Och jag som inte ätit sedan lunch. Tar en banan.