Stressade hem. Käkade en yoghurt med musli på tåget. Drack lite vatten hemma. Bytte om och tog bilen till längdspåret i Oxvreten. Sen ut i spåret. Tredje passet på tre dagar nu. Var ett riktigt schysst glid inledningsvis. Föret har varit väldigt strävt och kärvt innan. Nu var det både fäste och kanske superglid, men i alla fall bästa hittills den här vintern. Inte alls att jämföra med då skidorna var nya för 12 år sedan…men å andra sidan vägde jag typ 20 kg mindre då också. Så skidorna är lite för mjuka nu och jag trycker ner dem lite för mycket. Men det gör å andra sidan att jag får fäste i uppförsbackarna vilket jag aldrig någonsin haft tidigare.

Temperaturen låg på 7 minus. Många jag mötte körde i skidmasker…kändes lite löjligt vid så här varma grader. Men kanske ovana eller känsliga luftrör.

Det är inte direkt gott om folk i ens egen ålder här i det norrländska inlandet. De flesta är mycket yngre eller väldigt mycket äldre. Men idag slogs alla rekord. Träffade en pigg och alert dam som visade sig vara snart 104 år! Emmy Granberg hette hon. Måste ju vara en av de absolut äldsta i Sverige? Och måste poängtera att hon satt alltså inte i rullstol, hon promenerade helt själv, dessutom skojade hon och var klar i bollen som vilken annan yngre dam som helst.

Jag hade kanske gissat på någonstans mellan 75-85 år…men 104…galet! Tydligen var hon aldrig sjuk och hade aldrig ätit mediciner. Hennes dotter som var med på shoppingrundan var 76 år.

Annars är det just detta som slår mig hela tiden, var sjutton är alla i ens egen ålder? Som om någon tagit en skyffel och bara skyfflat bort 99% av de jämnåriga i ett enda rejält spadtag. Lite kusligt.