Blev en tidig morgon även idag. Sen ner till lokala pizzerian för att handla lunch. Alla kollegorna (som är smala och snärta) valde pizza. Jag förstår dem. Minns mycket väl hur svårt det var att avstå pizzan när man kände lukten och var lite småhungrig. Själv kunde jag inte välja sallad framför pizza/kebab/burgare….det var helt omöjligt. Men idag var det inga problem. Förvånades över mig själv att jag till och med såg fram mot salladen. Blev inte ens sugen på pizza när vi satt vid matbordet. Och efter maten klagade nästan samtliga på att de blivit övermätta och kände sig onyttiga. Min närmsta kollega fick till och med lite lätt ångest.

Själv kände man sig supernöjd, fräsch och med en lätt känsla i kroppen. Man ångrar sig alltid efter en pizza, jag vet det, men det tog mååånga år att lära sig av med vanan och förstå bättre. Får tacka Viktlubb.se för det 🙂

Sedan vid 15-tiden bjöd en av kollegorna på vetelängd. Eftersom jag sedan lunch varit lite småsugen på något gott tog jag en smal skiva. Och noterade även där förvånat att det räckte med den. Har aldrig hänt tidigare. Jag brukar äta hela vetelängder själv annars. Berättade detta för kollegorna men jag tror inte de förstod. Det är svårt att förstå. Många tycker själva att de är grymt onyttiga och tränar dåligt,  och ändå är de normalviktiga och nästan smala….man förstår helt enkelt inte hur riktigt tjocka och överviktiga personer bokstavligen vräker i sig kalorier på ett dygn. Det går nog liksom inte att föreställa sig för en ”normal” människa. Att en överviktig tex lätt och ledigt kan slänga i sig ett par wienerbröd och några bullar varje dag utan problem. Normala människor kanske tar ett wienerbröd eller bulle någon gång i veckan. Och då bara en sådan. Kraftigt överviktiga slänger inte helt ovanligt i sig flera bullar, eller hela påsen. Av ohejdad vana.

I vilket fall blev jag inte det minsa sugen på att ta en bit till och det kändes bra. Såg hur fruktansvärt sugna några av mina kollegor var på mer fikabröd…jag kände igen mig själv från tidigare då jag var i form men drabbad av ett sockersug utan dess like. Det gick helt enkelt inte att motså. Och man förstod inte riktigt varför. Eller man förstod, men man kunde inte göra något åt det.

Nu vet jag om att sockersuget kommer tillbaka med full kraft bara man äter onyttigt i ett par, tre dagar…så det gäller att hålla sig vid en sund nivå. Annars blir det till att pressa hårt i veckor för att komma tillbaka till normalt igen.