Gick in på mycket intressanta sajten Skidspår.se som visar aktuell spårstatus på alla längdspår i Sverige. Alla som vill kan lämna omdömen och betyg när som helst på dygnet. Samtidigt hade jag slut på vatten i brunnen hemma och en kamrat som var på väg till Lida Frisluftsområde för att åka längd. Han hade hört att spåren skulle vara i en klass för sig och dessutom var långa 18 km löpan öppen. Ögnade då snabbt igenom omdömena på Skidspår.se och det var idel toppbetyg. Köpte några flaskor vatten på Statoil och tog bilen mot Lida. Vilket dock inte visade sig vara helt lätt.
Eniro visade ut platsen tydligt men någon gatuadress fanns ej förutom ”Lida Friluftsområde, Tullinge”. Så jag gick ut i bilen och knappade in Tullinge men Lida Friluftsområde fanns inte med. Kollade då på Google som hittade Lida Friluftsområde med adressen Tullinge Strand. Gott. Knappade in Tullinge Strand i navigatorn och åkte iväg.
Visade sig dock att Tullinge Strand var fel adress. Den adressen var ca 1.5 mil ifrån Friluftsområdet. Ringde då upp min kompis som fick guida. Efter Tullinge station skulle man följa skyltarna mot Lida. Och i korsningarna som kom därefter så stod det växelvis Lida eller Friluftsområde. Men i den tredej korsningen stod det inte skyltat något alls. Men kunde se att skyltarna som visades för folk som kom från andra hållet pekade tillbaka mot där jag nyss kom ifrån. Och det hade inte varit några avfarter där emellan. Dödläge alltså. Eller status quo. Min kamrat som redan varit där och irrat ett tag talade om att i korsningen utan skylt är det höger. Så jag körde höger och sen på kringelkrokvägar en bra bit tills jag äntligen kom fram.
Men det var värt mödan. Där öppnades en oas av olika längdspår och frilutsaktiviteter. Fanns till och med ett Wärdshus mitt i ödemarken. Och den gigantiska parkeringen var fylld till bristningsgränsen av folk.
Kopplade snabbt på skidorna och mötte upp med min kamrat. Vi bestämde oss för att köra 7 km rundan eftersom den långa 17 km rundan skulle bli allt för mörk innan vi var tillbaka. Vi hade ju inga pannlampor med oss. Sen skulle vi ta 4 varv på 2.5 km el-ljusspåret.
Spåren var galet fina. Precis som i Sälenfjällen. Men tyvärr släppte vi därför garden och förstörde skidorna i några kurvor där det gråbruna i spåren inte var bark eller mossa…det var ren stenkross. Skulle gissa att under spåren så är det stenkross och grus för sommaraktiviteterna. Detta stenkross hade nu tagit sig upp genom den tunna snön och skar djupa revor i längdskidornas underlag. Jag är mycket glad att jag inte tog rundan med några nyinköpta skidor. Undrar om det finns försäkringar för sådant här? Det är ju gratis att åka så man kan nog inte be Lida ersätta skidorna heller för att man inte skyltat om gruset.
I vilket fall så gick det segt. Kände mig mör i kroppen efter många veckor av sömnbrist och dålig uppladdning med pannkakor och julmust på morgonen. Dessutom var 7 km spåret nästan uppför hela tiden. Pulsen låg runt 175 slag per minut nästan hela tiden, trots att jag körde lugnt. I vanliga fall när jag kör lungt ligger pulsen runt 145-155 slag per minut. Dessutom har jag gått upp i vikt över jul och det i kombination med grus i spåren och dåligt glidvallade skidor samt för mjukt spann och universal tejp istället för vanlig fästvalla gjorde att skidorna gav konstanta mothugg. Bra för motionen men inte så kul. Min kamrat fick åka före i egen takt.
På slutet var det dags för 4 varv på 2.5km rundan. Där funkade bara belysningen stundtals. I backarna kunde det plötsligt bli kolsvart. Folk skrek och blev rädda. Läskigt eftersom några utförslöpor var hyfsat isiga och att man dessutom inte hade lokalkännedom.
Men 2.5km spåret var väldigt fint och inte det minsta grusigt. Så det kan jag rekommendera varmt. Dessutom mer utför än 7an och därför riktigt kul att åka.
Efter målgång köpte jag en duschpolett för 190 kr. Då ingick även bastu. Har ju inget vatten hemma och Sydpoolen i Södertälje där jag tänkte relaxa stängde tydligen tidigt på helger. Så enda chansen att få duschat innan jobbet var att köpa denna polett.
Duschutrymmena var dock riktigt fräscha. Blev imponerad. Och bastun startade man med en tajmer. Dock var det inte någon bastuvan lirare som byggt bastun. Den var nämligen helt i kakel. Eller i alla fall golv och väggar. Ett tips är att inte luta sig mot en kakelvägg i en bastu. Hade svårt att sova i natt pga smärtan i ryggen. Men nu vet man ju till nästa gång.
Lurar nu på om jag ska köpa nya skidor för att få upp glidet, eller om jag ska fortsätta med mina gamla laggar från 1997. Det vore kaxigt att ta med dem på ännu en Vasaloppsrunda…men kanske dumdristigt när de är så gamla och dessutom felviktade med typ 25 kg…alltså spannet ligger platt mot marken. Fästzonen som ska ligga i luften när man står med vikten på båda fötterna är nästan helt i spåret. Men dyrt med skidor….och om jag fortsätter tappa vikt vilket är målsättningen har jag ju köpt nya skidor i onödan. Får försöka pressa ner några kilon till istället. Och kanske byta från tejp till vanlig fästvalla.
Drygt fyra veckor kvar nu….blir det Öppet spår så är det en chansning….är föret lättåkt kommer jag nog runt, men är det snöoväder ligger jag pyrt till. En chansning som jag dock tror mig vara beredd att ta.
Ikväll blir det Oxvreten igen. Om vattnet kommit tillbaka i brunnen 🙂
