Tog rullskidorna och begav mig ut på landet. Avgaserna, korsningarna och backarna i stan är för jäkliga minst ut sagt. Men på landet brukar det vara fint och lugnt och enkelt att åka.

Idag gick det dock inte så bra som jag hade hoppats på. Först böjde jag sönder båda aluminiumstavarna. Det har aldrig hänt förut. Men jag har blivit tyngre under vintern och starkare. Det i kombination gjorde att stavarna inte höll när jag la på tyngd och kraft. Tur det var aluminium så det gick att böja tillbaka.

Kände att den ökade vikten påverkar lederna något i armbågarna. Fästena ville inte riktigt vara med när styrkan lades på. Så jag höll igen lite med flit för att inte sabba kommande träning. Börja lungt är ju A och O.

Motvinden var kraftig och dammet från vägen som nyss sopats var brutalt. Ångrade varje meter att jag glömt min Camelback med vatten hemma. Kändes som en öken i munnen. 

Pulsen gick upp riktigt högt, men jag kände mig inte direkt utmattad. Däremot var det lite ringrostigt i uthålligheten. Inte samma flyt som senast jag var ute på rullskidorna. Men det kommer väl.

Gick i mål cirka 10 minuter senare än förra säsongen. Sträckan är ganska precis en mil. Vikten gör nog sitt till. Och får även en känsla av att rullskidor kan ge mer träning än vad vanliga skidor gör. Fast å andra sidan har jag aldrig lyckats komma ner i lika snabba tider på vanliga skidor som jag gjorde på rullskidorna förra året.