Åkte över till Norge för att prova backarna i Trysil. Genom samarbetet med SkiStar Sälen var liftkortet dessutom gratis. Riktigt bra. Och det tar ju bara en timma med bil från Sälen att åka dit och backarna utklassar dem i Åre.

Det blev dessutom min första slalomdag för året. Har ju mest satsat på längdskidor annars. Därför var det kul och även väldigt förvånande att notera att jag inte kände av någon som helst smärta i benen. Ingen mjölksyra. Och åkningen var följsam och smidig. Min kamrat kommenterade även detta. Att det var skillnad på åkstilen mot förra året. Och då ska man veta att första dagen på året brukar vara den sämsta rent åkstilsmässigt.

Minns när jag var i Trysil förra året. Det var vid påsklovet och jag hade åkt slalom hela vintersäsongen. Ändå brände det kraftigt i benen och jag var tvungen att dela upp sista åket i 5 delar för att orka hela vägen ner till dalen. Nu gick det utan minsta lilla stopp. Ger motivation att fortsätta resan. Undrar om vanliga människor fattar hur sjukt mycket jobbigare allt är när man har 30-40 kg överskottsfläsk på ryggen?

Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂

Göteborgarna må vara trevliga, glada och lättsamma individer. Men att namnge byggnader det kan de då inte.

Tog bilen från Halmstad igår kväll för att köra upp mot Dalarna. Vid 21-tiden var jag ganska hungrig och rejält sugen på en MAX-burgare. Vi har ju inte MAX där jag bor tyvärr.

Så strax innan Göteborg gjorde jag lite research och kom fram till att det faktiskt råkar finnas en MAX restaurang just i Göteborg. En enda. Men den skulle ligga bredvid Ullevi. Och mot Ullevi var det skyltat.

Så svänger av E6an och in mot GBG och Ullevi. Efte 2 minuter är jag framme. Tydliga skyltat Ullevi och en gigantisk aréna. Men inget MAX. Var jag än tittar ser jag ingen MAX. Skumt!

Ringer en kompis från GBG som berättar att MAX ligger vid gamla Ullevi. Som är det nya Ullevi. Ok. Vart är jag nu då? Du är vid nya ullevi. Men du ska till det gamla Ullevi. Som är nybyggt. Alltså det nya gamla Ullevi. Ah..ok…hur hittar man dit?

Kompisen förklarar vägen över telefon i typ 10-15 minuter. Jag fattar nada. Det är enkelriktat och skumma omvägar. Men kör man mot Hagaparkeringen ska det vara enkelt att hitta.

Jag kör mot Haga. Kommer in på bussfiler. Enkelriktade filer och även spårvagnsfiler. Hmm..får man köra här? Ser inga bilar. Och plötsligt är det även slut på vägmarkeringar och stoppljusen är inte längre röda och gröna. De är vita. Jag anar att jag är på fel ställe. Men kör jag mot trafiken nu, eller med? Var är mitt körfält? Blir grymt förvirrad. Åker runt i 10 minuter. Hittar tillbaka till Ullevi. Men det är fel Ullevi. Tar en runda till. Frågar folk. Alla säger samma sak, ”ah du ska ju till gamla Ullevi, alltså det nya Ullevi. Det ligger 300 meter från nya Ullevi. I den riktningen!”. Och så pekar de…men säger samtidgit att det nog inte går att köra bil direkt dit, utan att man måste köra ut vänster och sen höger.

Irrar 5 minuter till. Börjar bli stressad. Klockan är mycket. Jag är trött sedan bröllopet. Ska åka 60 mil bil ensam och klockan börjar närma sig 22-tiden. Nu hade jag dock ett tydligt mål. Hitta MAX. Och när jag lagt ner så mycket besvär avbryter jag inte. Ska lyckas till varje pris. Kör en runda till. Frågar en ny Göteborgare. Han skrattar och säger att det är ett väldigt förvillande namn. Men att det tydligen var någon namnprofessor som kommit på det, och att man även haft omröstning och att just detta var det vinnanande bidraget. Hur förvirrande kan det bli? Dessutom verkar alla skyltar peka mot ”fel” Ullevi.

Efter ytterligare 5 minuters irrande fick jag av en slump syn på det andra Ullevi. Jag fick även syn på en MAX-skylt. Lycka!

Svänger in mot det rätta Ullevi. Men givetvis inte bara att köra fram. Irrar runt kvarteren 5-6 minuter ytterligare. Byggnationer och annat. Passerar MAX-restaurangen med bara några meter två gånger. Men ingen parkeringsplats. Det skulle ju finnas utanför. Ser en infart, men den är enkelriktad och kameraövervakad. Vågar inte backa ner där. Lurar på om jag ska stanna på cykelvägen och lämna bilen för att gå ner de få metrarna till entrén. Men det kommer massa bilar hela tiden och jag är i vägen. Tar en runda till. Svänger in på en infart på kortsidan av Ullevi. Borde komma ner på MAX-parkeringen. Men det visar sig att den är avspärrad. Stora järnpinnar över vägen. Backar ut. Ut på stora vägen igen. Kör sakta. Ser en liten, nästan dold infart, mellan några buskar och lätt sluttandes mot Ullevi och MAX. Undrar om detta är en infart? Men jag chansar. Kör upp på den höga trottoarkanten och ner mot MAX och Ullevi. Kör några hundra meter till och plötsligt och ÄNTLIGEN där är den…MAX-parkeringen…överlyckligt och kan knappt tro det är sant. Jag lyckades till slut!

Parkerar går in och beställer ett originalamål och chili-cheese samt en cola och minimorötter. Smakar bra. Startar navigatorn och tar mig ut ur stan igen. Skulle egentligen ha träffat en tjejkompis också….men fanns inte en chans att hinna med det nu när jag blivit så försenad. En normal människa hade nog avbrutit eftersöket för länge sedan. Och visst var jag nära flera gånger. Men nu fick jag iaf min burgare och det lär nog dröja innan jag får se en MAX-restaurang igen.

Lurar dock på hur tusan man kan ha ett så rörigt filsystem som Göteborg? Och jag undrar även hur mycket potentiella kunder MAX-restaurangen vid Ullevi missar pga dessa svårigheter att hitta dit samt parkera? Man brukar ju säga att man ska göra det så lätt som möjligt för kunden. Försöka få bort alla problem och hinder till köp. Tex på webben ser man att en sida som kräver 4 klick för att köpa en produkt,  säljer sämre än en sida som bara har 1 eller 2 klick för att genomföra köpet. Men det här var nog det sjukaste jag varit med om. Dels namnförvirringen. Inget vet riktigt vad man menar. Dels skyltförvirringen. Vilket Ullevi pekar de mot? Dels gatuförvirringen med mänger av enkelriktningar. Spårvagnar. Bussfiler. Dåliga skyltar. Mörker. Ombyggnationer. Osv, osv.

Nästa gång svänger jag inte av E6an för att ta en burgare på MAX i Göteborg. Det får istället bli en medhavd macka eller Statoil-sallad tror jag. Vilket är synd, för det är inte var dag man har chans att äta på goda norrländska MAX 🙂

Ni kommer säkert ihåg bilden på Daimförpackningen från i somras. Den där tillverkaren hade angivit vikten till 28 gram med stora synliga bokstäver, trots att den riktiga vikten var 56 gram. Den sanna siffran var dold i en liten, mörk text på kanten av förpackningen. Idag uppmärksammar media den stora kaloribluffen, även kallad GDA-bluffen.

Minns att vi diskuterade här i bloggen om just det oetiska perspektivet samt det sjuka i att exempelvis Coca-Cola ser ut att vara nyttig (om man tittar på GDA). Coca-Colan ser faktiskt ut att vara nyttigare än ett glas mjölk. Vilket ju givetvis inte är sant. Men genom att vinkla siffrorna och tex skriva att Coca-Cola innehåller 0% fett så kan man få produkten att verka nyttigare än vad den är. Smart, men etiskt?

Föreningen Sveriges Konsumenter har också reagerat på detta och i veckan skickades en stämningsansökan riktad mot några av de största och mest välkända företagen med GDA-märkning.  

Länkar till nyhetsartiklar om GDA-stämningen:

• Råd & Rön
• Dagens Nyheter
• Sveriges Konsumenter
• Sveriges Television
• Livsmedelsföretagen
• Dagens Handel
• Packnyheter
• ICA-Nyheter

Och direktlänkt till blogginlägget från i sommras:

• Så lurar godisföretagen Dig

Kolla bilden nedan. Förpackningen väger 56 gram. Men ändå skriver den kända godistillverkaren tydligt att vikten är 28 gram. Man skriver även – och lika tydligt – att daimen innehåller 150 kcal. Men i verkligheten innehåller den dubbelt så många. Den korrekta viktangivelsen finns också där, men placerad i skymundan med mörk text och på kanten av förpackningen, nästan omöjlig att hitta vid första anblick.

Genom att förvandla traditionella måttbenämningar (per 100 gram) till kryptiska ”per servering” eller ”per portion” eller ”i procent av rekommenderat dagligt intag” lurar företagen oss att äta mer.

Se själv. Nästa gång Du går och handlar. Titta på förpackningarna och chockeras över hur tillverkarna vinklar de mest onyttiga produkter till att låta som rena hälsokuren.

EDIT: Drygt fem veckor senare, 2009-08-27, publicerade Sveriges Konsumenter samt DN en stor artikel på ekonomisidorna som tar upp just detta dilemma.

Läs även:

Media uppmärksammar kaloribluffen (GDA)