Har ju gått sisådär med träning och kost under vintern och våren. Vintern har jag jobbat som en galning och haft långa resor och obekväma tider att hålla. Och när våren kom åkte jag på min värsta halsinfluensa någonsin. Ett envist virus höll greppet nästan två månader!

Därför blev jag så enormt förvånad när jag idag av en slump satte händerna på sidan av bröstkorgen, strax nedanför armhålorna och ovanför bilringen. Valken på mitten, den som alltid varit där, den stora irriterande fettvalken, den var borta! Hur jag än kände kunde jag inte hitta den igen. Spårlöst och plötsligt försvunnen. Istället kändes det fast och jämnt. En fantastisk känsla. Ungefär som den dagen då jag under en föreläsning upptäckte min första valk. Fast tvärt om. En smärre chock.

Bara att köra på. Har faktiskt kommit igång med träningen igen sedan midsommar. Men ny telefon, långa resor och mestadels utan täckning har gjort det svårt att uppdatera bloggen på bästa sätt. Åkte förresten på ytterligare en förkylning precis när jag kommit igång. I tisdags förra veckan. Men vilade och halsontet gick över på 3 dagar. Sen har jag varit snuvig sedan dess, men blir mindre och mindre snuvig för var dag. Och igår tog jag faktiskt första träningspaset igen, och kroppen kändes stark. Är nog ingen fara att träna när man bara är lite snuvig.

Nu ska jag njuta av att första valken är borta och hoppas att de andra också försvinner inom en överskådlig framtid. Gäller att skynda på nu innan hösten och vintern kommer…oddsen att vi får en lika fin och snörik vinter igen i Stockholm är väl tyvärr typ nära på obefintlig. Men det finns ju annat än längd som tur är 🙂

Exempel på hur fettvalkar kan se ut när det gått riktigt illa