Tror jag börjar ana varför alla stockholmare är så smala jämfört med invånare i andra städer. Stockholm tvingar Dig att promenera i mängder. Känner det redan efter bara några dagar i huvudstaden hur det värker av överansträngning och ovana efter att faktiskt inte ha gjort någonting. Det enda jag gjort är faktiskt att gå och handla, gå till bilen, gå upp och ner för trapporna till lägenheten, gå upp och ner för trapporna på jobbet, gå till tunnelbanan, gå till gallerian, gå till ja…där ser man plötsligt ett mönster. Gå. Du går överallt här i Stockholm och utan att tänka på det. Jag märker det egentligen endast därför att kroppen är så ovan vid att gå efter alla år på landsbygden att det ger ansträngningsymptom av detta enkla promenerande. En riktigt stockholmare tänker nog inte ens på detta. Reflekterar nog inte ens över hur långa han/hon går varje dag. Men det är denna motion som ger resultat. Precis som gymnasieeleverna håller sig smala genom att ständigt vara i rörelse. Det har inte med ämnesomsättning, ålder och annat tjafsa att göra. Det är hur vi lever och hur vi rör oss. Jag är nästan säker på att antalet kcal jag bränt i dag bara på att promenera mellan olika saker blivit mer än vad en lätt runda på rullskidorna skulle ha blivit.

Intressant….jag tror 1.5 års regelbunden träningen nu börjar visa andra positiva sidor, sådan jag inte räknat med tidigare. Verkar som om man äter dåligt och inte tränar så hamnar kroppen i en dålig cirkel. Du blir bara tjockare och svagare och tröttare. Men om du vänder på trenden så får du å andra sidan mycket gratis, ungefär som ett riktigt jobbigt hjul som snurrar…det är galet tungt första metrarna, men sen när det väl kommit i rullning så går det av bara farten, utan att du själv behöver anstränga dig.

Ungefär så känns det just nu. Även om jag vilat för länge (sedan vintern tog slut). Kroppen tycks förbränna trots att jag inte åker rullskidor varannan dag. Och trots att jag inte äter bara sallad. Visst har jag gått upp ett par kilon. Men då ska ändå tänkas på att jag varit snuvig och haft ont i halsen ända sedan snön försvann. Jag har ätit massor av glass, varit på resa och ätit MAX och McDonalds osv. Visst, jag har skippat colan och ätit morötter istället för friterad potatis…men ändå. 

Det känns som att kroppen bränner utan att jag gör något. Känns som att förbränningen startat igen efter år av träda. En riktigt härlig känsla. Märker det när jag träffar kamrater….trots att jag inte tränar längre så får jag nu positiva kommentarer om både form och vikt.  Det slog även mig själv härom kvällen att magen var ”borta”. Tittade ner på magen när jag satt och åt, hade skjorta och fleecetröja på mig. Magen syntes inte. Hade det varit för något år sedan hade det varit en jättemage ivägen. Men nu var det platt. Ok…platt…relativt platt. Jag är fortfarande fet som en gråsäl. Det går inte att sticka under stol med. Men börjar typ bli ”normalt fet” nu. 

Folk verkar inte uppfatta mig som en ”tjockis” på samma vis som för något år sedan. Med lite kläder, skymning och i rätt vinklar ser man faktiskt ganska normal ut just nu 🙂

Så nu verkar snuvan vara på väg att släppa och halsontet har gått över..och rullskidorna är lagade så ja…nu ska första passet för sommaren snart kunna dra igång.

Sen kan man väl även säga som så att jag rör mig i vardagen mycket mer än tidigare just för att skadorna blivit bättre och för att kroppen blivit smidigare och starkare. Det som främst orsakade den enorma viktuppgången var ju ett stort matintresse 🙂 i kombination med skador som gjorde att jag var tvungen att lägga ner all form av motion och rörelse. Inte ens promenader fungerade längre. Eller ens simning och cykel. Så…nu när jag kan gå obekymrat så ger ju det en hel del också, i kombination med att matvanorna har blivit bättre (om än ej perfekta ännu).

Trevlig kväll!

Blev en tung runda idag med. Hård vind och kyla men tog på mig mössan för första gången. Riktigt skönt! Hade även energi i kroppen men efter bara 3 km gick ena staven sönder. Och med över 2 mil kvar på rundan kändes inte det upplyftande direkt. Men kunde Gunde Svan så borde ju även ja kunna, tänkte jag…och körde vidare på en stav. Det funkade. Men gick betydligt långsammare än vanligt. 

Lyckades även tajma in starten med rusningstrafiken. Och det verkar som varenda bil hade startats precis för bensinångorna var verkligen tunga och påfrestande. Ja, du vet ju själv hur en kall nystartad bil på vintern brukar lukta. Avgaserna liksom äter upp allt runt omkring.

Sen började mörkret att falla. Först en magnifik solnedgång och därefter en underbart vacker och stor fullmåne som sakta började sega sig upp bakom grantopparna. Mörkret föll snabbt och med tanke på att vägen saknade vägrenar blev jag tvungen att hoppa ner i diket vid 3 tillfällen då timmerbilarna nästan snuddade vid min kropp i runt 100 km/h.

Kom slutligen i mål efter 2 timmar och 20 minuter…..886 kcal lättare. Skall firas med bastu, en bit mat och så lite mer jobb på det 🙂