Det här måste vara en av de just nu absolut största fördelarna med landsbygden.

Skulle ta ett simpass idag, i badhuset. Tog bilen och åkte de cirka 8 kilometrarna. Parkerade 2 meter utanför entrén. Nästan alla parkeringsplatser var lediga. Gratis dessutom.

Gick in, pratade lite med kassörskan som dessutom var trevlig, hon berättade att hon precis kommit tillbaka från semestern och varit på fjällvandring i Jämtland.

Betalade 30 kronor för en biljett. Bara att duscha i större städer brukar gå på runt 100 kronor. Så 30 kronor kändes nästan oförskämt billigt.

Fräscht på golven och bland hytterna. Hade varit ganska mycket folk under dagen enligt kassörskan men några spår av dessa såg jag inte.

Bastade. Helt själv i bastun. Kändes lite lyxigt. Kunde ha på precis så mycket vatten jag ville på de heta stenarna.

Gick ut i bassängen. Där var det bara jag. Fick hela 25 meters bassängen helt för mig själv. Dessutom var vattnet varmt. Det är nog första gången på flera år som jag träffar på en kommunal inomhusbassäng med varmt vatten. Annars brukar man få lätt kallchock när man kliver i, trots de ”26 grader” som ofta utlovas.

Simmade helt ensammen i denna jättebassäng i dryga timmen. Ingen som var i vägen, inte en massa ungar att kryssa emellan, inga pensionärer i lååååångsamt tempo och fina frisyrer som inte tål vattenstänk, det var bara att köra på.

Och det var då det slog mig. Detta måste ju vara den absolut största fördelen med landsbygden. Det finns inga köer. Inga människor i vägen. Ingen väntan. Det vill säga den optimala modellen för en stressad människa. 

Man kan bosätta sig på lagom pendlaravstånd från de större städerna och sedan bara njuta av lyxen att ha allt för sig själv. Jag minns tillbaka på Frösöbacken i Östersund. Det var nästan bara jag som åkte i den under vintern. Det kunde komma 2-3 dm nysnö när jag begav mig dit för att som vanligt se liftpersonalen öppna upp anläggningen bara för mig. Kan det bli lyxigare?

Det måste vara det svenska välfärdssystemet som gör detta möjligt. Hur skulle man annars kunna driva sådana här verksamheter utan folk?

Grubblar lite över vad som kommer hända i framtiden när de nya höghastighetstågen lanseras och det plötsligt tar 1 timma från Sälen istället för 5 timmar.

Kanske har vi sett en botten för lands- och glesbygd, kanske kommer den snart att ta fart igen?

I vilket fall är jag grymt nöjd över att man slipper detta eviga problem med folk i vägen när man ska träna. Tänk er gymmet…kö till maskinerna….här är det tomt. Du har hela gymmet för dig själv. Tänk er biltvätten. Här är det inte en människa före i kön. Tänk er banken. Det är bara att kliva in och uträtta det ni ska. Ta ut pengar? Inga problem. Finns inga köer till bankomaterna heller. Parkera? Lätt som en plätt. Gratis och platser i överflöd.

Ja helt klart tror jag mig ha hittat en av de riktigt stora fördelarna. Återstår att se om fler inser detta och vad vi då kan ha att vänta oss på några års sikt.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens resa till Sthlm. Tåget går redan 05:20 så egentligen borde man ha lagt sig för åtminstone en timma sedan.

Under några år har jag grubblat över vad som kunde vara den riktigt stora fördelen med glesbygden. Om det finns någon sådan över huvudtaget? För ingen verkar ju känna till den. Det är ju därför det har blivit ”glesbygd”. Ingen vill bo här. Men idag kom jag i all fall på en fördel med glesbygd. Nämligen den fruktade svininfluensan. När den drabbar städerna om någon månad kommer ju landsbygdsfolket troligtvis klara sig helt oberörda. Det finns ju inga människor att bli smittade av. Blir det en riktig epidemi och sjukhusen fylls till bristningsgränserna med folk, och människor börjar dö, ja då tror jag att i alla fall jag skulle se fördelen med att bo i en lite mer glesbefolkad stad. En knökfull tunnelbanevagn kanske inte är det första man sätter sig i då. I en mer glesbefolkad by skulle man nog kunna klara sig rätt bra från att bli smittad. Och säg att det kommer en ännu farligare influensa…vem vill då bo kvar i städerna eller sitta i ett knökfullt kontorslandskap? Nu nämner jag detta eftersom det är den första spontana riktiga fördel jag hittat som snabbt skulle bli applicerbar för många människor. Men det är inte denna lilla fördel jag letar efter. Jag letar efter något större. Något revolutionerande.

Entreprenören Yngve Bergqvist som bodde ute i den karga ödemarken kom på just en sådan sak. Han grubblade i många år och en dag slog det honom: ”Vi gör något av eländet, vi paketerar och säljer vårt mörker, kyla, vår ensamhet och isen!”. Och vips, året därpå fanns det numera världskända ishotellet i Jukkasjärvi. Han lyckades vända det negativa som ingen ville ha till en världssuccé. Precis samma sak skulle jag vilja göra med glesbygden som ingen vill ha. Jag skulle vilja komma på det där som ingen annan har kommit på, och vända på trenden. Göra något stort av det, dra nytta av det, skapa välfärd. Men frågan återstår alltjämt; vilken kan den vara, den riktigt stora fördelen med glesbygden?