Tänkte försöka simma 60 minuter idag, men det gick så bra så det fick bli 100 minuter istället…och med något högre tempo sista 40 minutrarna. Kände av lite i ovansidan på vänster lår, i en muskel. Blev konstigt nog glad. Ett tecken på att allt fler muskelgrupper börjar aktiveras. Muskelgrupper som legat i träda många år. Har inte kunnat träna så mycket och så länge tidigare att jag hunnit komma åt dessa muskler…så därför var denna lilla smärta inte negativ, utan snarare bara riktigt härlig. Man är helt enkelt på gång…

Avslutade kvällen med en kort promenad samt GI-tallrik på Café UH i Örnsköldsvik. Lika bra som alltid! Kommer sakna dessa GI-tallrikar när jag sedan far vidare…. när jag promenerade insåg jag vilket stillasittande liv man haft. Den maten man äter räcker ju gott och väl till ett liv med ständig rörelse. Det är egentligen ganska sjukt att sitta still på sin stol på ett kontor 8-17 och bara röra fingrarna…inte konstigt att folk får övervikt och problem med kropparna. När man gick i grundskolan var det ju i alla fall avbrott för gymnastik, specialidrott och annat roligt och rörelsefullt. Varför har man inte sådant på kontorstid idag?

 Anlände till Örnsköldsvik igår natt. Vaknade tidigt. Blå himmel ute mot havet men här vid land bara mulet. Nästan 15 grader i skuggan. Fick bli frukost inomhus. Sommaren över. Hälsoyoghurt, lite flingor, vatten och en brödbit. Lurade på att träna lite. Sugen på jogging men högra knäet värkte stundtals. Tecken på överansträngning. Lunch blev buffé på Harrys nere vid hamnen. Buffé är livsfarligt. Blev såklart tvungen att äta båda rätterna. Först potatisbullar (hemlagade) och bacon samt sylt. Därefter pasta- och kycklinggratäng. Den va sjukt god. Inte så smaklös, torr och plastig som maten på så många andra restauranger. Var tvungen att ta två portioner. Och brödet…galet gott, helt nybakat. Blev tvungen att ta två skivor.

Sen lurade jag på hur det skulle gå med träningen. Ringde ett go-kartföretag och fick reda på att man kunde köra drop-in några kilometer längre bort. Bara 3 km. Hmm..kanske skulle gå? Det vore nice. Nej, blir tight med tid och inte bra för knäet. Lånade en cykel i stället. Visade sig att go-kartbanan låg högst uppe på ett berg. Och då menar jag verkligen högst upp. Uppförsbacken började vid havet och varade konstant i 3 km. Var helt slut när jag kom fram. Den tvåväxlade campingcykeln jag lånat var inte direkt lättcyklad. Plus 5 storlekar för liten för mig. Folk skrattade. Men fram kom jag. Hade nästan maxpuls vid ankomst. Pustade ut i några minuter, torkade bort svetten och sen ut i go-kartsen. Blev två omgångar, riktigt kul. Men inget folk, var helt själv på banan. Precis som nere på byn. Inget folk där heller. Vad är det egentligen med norrland, var är alla människor?

Det finns ett uttryck som heter ”lappsjuka”. Jag börjar förstå. Folk som drabbas av lappsjuka får panik av stillheten. Att inget händer och att det inte finns några människor. När man drabbas – kan vara mitt i natten – tar man taxin och flyr till närmsta flygplats och tar första bästa flyg ner till civilisationen igen.

Rullade ner till hamnen igen, hämtade badbyxor och sen iväg till Örnsköldsviks stolthet: det stora Paradisbadet. Fick ungdomspris för det var bara kort tid till stängning. Trevligt. Snabb bastu och sen in i bassängen och simma. Nästan helt själv där med. Skönt. Inget ont som inte har något gott med sig. Annars brukar det ju vara så mycket folk i bassängerna att det knappt går att simträna.

Belönade mig själv med en GI-tallrik bestående av två biffar, keso och sallad på Café UH. Ett lokalt och religiöst café i Övik som har riktigt god och fruktansvärt prisvärd mat.