Besökte ortopeden i Örnsköldsvik igår. En trevlig kille som drivit eget i 4 år cirka. Pratade med honom om att jag hade problem med överbelastning i knälederna, insidan. Han kollade lite snabbt och sa ”det kan jag förstå”. Berättade även för honom att jag har problem med att det hugger i tåleden varje gång man tar ett steg, och att det blir värre ju mer jag tränar. ”Du behöver en pilott” sa han. Ok..och så fick jag några inlägg i skinn med upphöjningar vid trampdynan. ”Ta de här!”. Eh..men jag har ju inga pengar på mig, svarade jag.

”Det är lungt, du kan betala en annan dag. Bor du här eller?” Eh..nej, jag bor i hamnen just nu, drar vidare strax igen. ”Inga problem, betala när du har möjlighet”.

Galet. Förvisso  är vi i norrland och han var han värmlänning, och de är alltid trevliga, men detta var ju extremt. Han har aldrig träffat mig förut och litar ändå på att jag ska komma in och betala. Speciell känsla!

Så idag gick jag upp till honom igen och betalade för sulorna. Hade varit mycket pinibelt att missa. Passade även på att få en gipsavgjutning av fötterna. Rätt kul att se hur det gick till, och fick även en massa små bra tips av honom.

Sulorna ska vara klara till vecka 31. Blir spännande att prova – vore nämligen grymt kul om specialsulorna fungerar, då kanske man kan snart kan börja röra sig som en normal människa igen…fjällturer, långa promenader, jogging, innebandy, fotboll, ja..hela kittet.

Det här känns bra! 🙂