Tillbaka efter en härlig tur i kvällsolen på längdskidorna. Blev två mil med ok fäste och ganska bra glid. Delvis var spåren isiga och i en av utförslöporna gjorde jag årets första krasch. Backen var brant och svängde kraftigt samtidigt som underlaget bitvis var som en puckelpist. Plötsligt skar innerskidan mot sin ytterkant och fallet var oundvikligt. En rejäl duns på sidan och tappade känseln i vänstra benet. Som tur var gick det över. Avslutade rundan med en bastu och lite käk på det. Nu väntar utgång. Ska bli nice 🙂

Efter en 14 timmars dag och lite lätt tendens till nedsatt immunförsvar (svaga känningar i luftvägar och näsa samt trötthet) tvingade jag mig själv ut på en runda. Givetvis började det snöa. Men inte mer än att det nästan bara var lite mysigt. Temperaturen runt nollan.

Pulsen gick upp högt trots att jag inte kände mig ansträngd. Förmodligen ett så kallat ”stresspåslag”. Tycker dock det är lite konstigt att pulsen kan ligga högt utan att man känner sig trött. Eller trött var jag ju…men inte fysiskt, utan mer mentalt tror jag. Kunde alltså åka och prata i telefon samtidigt som pulsen låg på 160 slag per minut. Ibland när jag kör och pulsen ligger i 160 så känns det tungt…typ uppförsbackar…

Idag fick jag dock upp pulsen i 181 slag som mest utan att pressa mig. Förra rundan låg på 186 slag per minut. Men eftersom jag tog det lugnt blev tiden 7 minuter sämre. Vilket var medvetet. Brände dock mer kalorier än förra rundan så det är positivt.

Hade velat gå och lägga mig klockan 21 för att åtminstone få 8-9 timmar sömn i natt, men den planen gick ju i stöpet. Har bara sovit cirka 5 timmar i snitt senaste kvällarna och jag sover gärna 7-8-9 timmar för att vara riktigt stark. Nu är klockan snart midnatt och både dusch och bastu väntar innan det är läge för läggdags. Men vi får se om jag gjort rätt. All logik sa annars att jag skulle ha kastat mig i säng vid hemkomst…prioriterat sömn….men någonstans så tror jag att träningen utomhus gör att stress försvinner ur kroppen och att man sover effektivare inatt och att de förlorade timmarna tas igen på så vis.

Och om inte annat så är det detta som krävs för att hålla kvar nuvarande form. Finns inte en chans att hinna med 2.5 mils rundorna längre….så 10 km får räcka..och då måste jag minst köra varannan dag, helst varje dag….det farligast som finns nu är att lägga av helt. Har läst att bara man tar sig ut 2-3 gånger i veckan och kör i lugnt tempo så bibehåller man sin form i mycket lång tid. Man förbättrar den inte. Men som sagt, den bibehålls. Istället för att försvinna nästan helt på mycket kort tid om man lägger av med träningen tvärt.

Kände även tendenser till hårdheter innan för späcket på magen idag. Det var länge sedan jag kände något sådant. Gäller att hålla ut nu. Inte tappa greppet.

Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂