Märkligt det här i hur formen kan skifta i kroppen mellan olika dagar. I tisdags körde jag 26 km på rullskidor non-stop för första gången i mitt liv. Det var en riktig utmaning. Trodde aldrig turen skulle ta slut. 26 kilometer är långt kan jag säga, riktigt långt!

Idag bestämde jag mig för att prova att köra 26 km rundan igen. Nu satt dock jobbigheten kvar i psyket från förra gången. Fick verkligen jobba med motivationen för att få på mig rullskidorna. Nu visste jag ju vad som väntade. Det gjorde jag inte i tisdags.

Men döm om min förvåning när det rullar på fint. Känner mig stark. Dubbelstakar istället för att diagonala. Pulsen ligger på 130-140 slag/min. Och när jag körde i tisdags hade jag delvis kramp i ena ryggmuskeln, ont i höger arm och känningar i vänster armbågsled. Plus att jag då hade en puls på 160-170 slag per minut! Det är en väldigt stor skillnad. Men då hade jag inte vilat ut ordentligt (sovit få timmar) och varit på inflyttningsfest under helgen samt ätit dålig mat, missat någon middag samt ätit glass och druckit läsk.

Idag hade jag ätit rejäl frukost, druckit ordentligt och sen ätit två bananer innan avfärd. Kändes både lättare att åka och dessutom blev jag inte lika törstig som förra gången. Höll ett bra tempo ända till  15 km ungefär, då började stigningarna och längden ta ut sin rätt. Men fortfarande betydligt enklare än förra gången. Behövde inte bita ihop på samma sätt nu. Armbågen kändes bra, ryggen kändes bra och även knäna kändes förvånansvärt bra. Även om jag råkade sträcka högerknät något i en ovarsam rörelse.

I mål noterade jag att även tiden hade förbättrats mot i tisdags. 5 minuter snabbare denna gång, och då var det även motvind halva vägen. Perfekt att avsluta veckan med denna runda. Nu bär det av till Orust och träningsuppehåll i några dagar.