Efter att ha bott på landet ett tag så har man liksom vant sig vid förhållandena som råder där. Tillexempel som vid lunch. Man frågar kollegorna standardfrågan: ”var äter vi lunch?”

Varpå det dröjer en liten stund och därefter svarar någon ”Eh…ja, det får väl bli en sallad på Statoil, det är de enda som har öppet”.

Så valet av lunchställe på landsbygden är ganska lätt. För att inte säga väldigt lätt.

I storstaden är det annorlunda. Mycket annorlunda. Man frågar ”va ska vi äta?” och därpå följer en kavalkad av tips, förslag och idéer från medarbetarna. Inom loppet av bara någon minut har minst 10-15 olika ställen räknats upp. Det slutar alltid med att man går ut på stan och väljer första, andra eller kanske tredje bästa ställe.

Idag valde jag att äta sallad. Promenerade de 200 metrarna från kontoret till Hötorgshallen. Nere i källarplanet var det smockfullt av små minirestauranger och take-a-ways. Letade snabbt upp en salladsdisk som såg riktigt fräsch ut. Valde mellan 4 olika sallader…alla till synes lika goda och därefter betalade jag 69 kronor och gick upp till kontoret. På vägen noterade jag ytterligare kanske 4 eller 5 olika salladsförsäljare och ingen var den andre lik. Vilket paradis tänkte jag. Här kan jag äta riktigt fräscha och nylagade sallader var dag utan att bli less. Dessutom med ingredienser som jag aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

På landsbygden var man glad om det fanns någon sallad kvar. Och salladen som fanns kvar var oftast packad i en fabrik någonstans i södra Sverige och därefter upptransporterad och utplacerade i en kyldisk där den legat tills salladen och körsbärstomaterna ändrat färg och börjat få smak av surt och ruttet. Pastan i botten var allt som oftast så vedervärdig och motbjudande äcklig att man tvingades lämna den, trots att man betalat för kalaset. Förvisso bra för magen. GI gör som alla vet susen på vikten. Men även om man fick tag i en hyfsat nylevererad sallad någon dag så var det alltid samma sorter; kyckling, räkor, eller ost och skinka. Det gick väl bra första månaderna….7 dagar i veckan….men sen började man faktiskt ledsna…och såserna ska vi inte tala om..syntetiskt plastiga och med mycket skumma ämnen iblandat.

Nej storstaden må ha många nackdelar men Sveriges bästa salladsutbud har den då bestämt!

Det här måste vara en av de just nu absolut största fördelarna med landsbygden.

Skulle ta ett simpass idag, i badhuset. Tog bilen och åkte de cirka 8 kilometrarna. Parkerade 2 meter utanför entrén. Nästan alla parkeringsplatser var lediga. Gratis dessutom.

Gick in, pratade lite med kassörskan som dessutom var trevlig, hon berättade att hon precis kommit tillbaka från semestern och varit på fjällvandring i Jämtland.

Betalade 30 kronor för en biljett. Bara att duscha i större städer brukar gå på runt 100 kronor. Så 30 kronor kändes nästan oförskämt billigt.

Fräscht på golven och bland hytterna. Hade varit ganska mycket folk under dagen enligt kassörskan men några spår av dessa såg jag inte.

Bastade. Helt själv i bastun. Kändes lite lyxigt. Kunde ha på precis så mycket vatten jag ville på de heta stenarna.

Gick ut i bassängen. Där var det bara jag. Fick hela 25 meters bassängen helt för mig själv. Dessutom var vattnet varmt. Det är nog första gången på flera år som jag träffar på en kommunal inomhusbassäng med varmt vatten. Annars brukar man få lätt kallchock när man kliver i, trots de ”26 grader” som ofta utlovas.

Simmade helt ensammen i denna jättebassäng i dryga timmen. Ingen som var i vägen, inte en massa ungar att kryssa emellan, inga pensionärer i lååååångsamt tempo och fina frisyrer som inte tål vattenstänk, det var bara att köra på.

Och det var då det slog mig. Detta måste ju vara den absolut största fördelen med landsbygden. Det finns inga köer. Inga människor i vägen. Ingen väntan. Det vill säga den optimala modellen för en stressad människa. 

Man kan bosätta sig på lagom pendlaravstånd från de större städerna och sedan bara njuta av lyxen att ha allt för sig själv. Jag minns tillbaka på Frösöbacken i Östersund. Det var nästan bara jag som åkte i den under vintern. Det kunde komma 2-3 dm nysnö när jag begav mig dit för att som vanligt se liftpersonalen öppna upp anläggningen bara för mig. Kan det bli lyxigare?

Det måste vara det svenska välfärdssystemet som gör detta möjligt. Hur skulle man annars kunna driva sådana här verksamheter utan folk?

Grubblar lite över vad som kommer hända i framtiden när de nya höghastighetstågen lanseras och det plötsligt tar 1 timma från Sälen istället för 5 timmar.

Kanske har vi sett en botten för lands- och glesbygd, kanske kommer den snart att ta fart igen?

I vilket fall är jag grymt nöjd över att man slipper detta eviga problem med folk i vägen när man ska träna. Tänk er gymmet…kö till maskinerna….här är det tomt. Du har hela gymmet för dig själv. Tänk er biltvätten. Här är det inte en människa före i kön. Tänk er banken. Det är bara att kliva in och uträtta det ni ska. Ta ut pengar? Inga problem. Finns inga köer till bankomaterna heller. Parkera? Lätt som en plätt. Gratis och platser i överflöd.

Ja helt klart tror jag mig ha hittat en av de riktigt stora fördelarna. Återstår att se om fler inser detta och vad vi då kan ha att vänta oss på några års sikt.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens resa till Sthlm. Tåget går redan 05:20 så egentligen borde man ha lagt sig för åtminstone en timma sedan.