Varje rund med is-spår är lika läskig. Men man måste ju ut och träna. Det är lätt att dra sig för att ta av sig skidorna och promenera nedför de brantaste backarna. Det är ju lika svårt att gå utan skidor som med. Ren is och pjäxor går inte ihop. Man kan ju pulsa vid sidan om och få in snö i skorna och så vidare. Så brukar jag göra när det är allt för isigt och brant. Men alla andra bara forsar förbi. Jag tänker ibland när man själv chansar att ’usch…ett felskär här och man kommer skada sig allvarligt” det går fruktansvärt fort och man kör bara någon meter från stenar, telefonstolpar och tjocka granar. Men så igår hände det oundvikliga en kvinna kör samma runda som jag med flera och i en av kurvorna så går skidorna rakt fram pga för hög fart. Hon skadar sig allvarligt i höften och får åka ambulans därifrån. Det tog över en timma innan ambulansen kunde hämta henne längst ut i spåret.

Detta får mig att tänka på de kvällar man kört helt själv i ödemarken…då ska man inte chansa, inte ta några risker, det är inte värt det. En krasch ute i skogen en sen kväll mitt i veckan och det kan ta timmar eller dagar innan någon hittar dig så här i slutet av säsongen.

Här är artikeln om Elisabeth Höglund, noterade att den var mest läst på Aftonbladet idag och även löpsedel. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Elisabeth Höglund i skidolycka

Ännu en runda avklarad. Körde 14 km i sjukt isiga spår, närmast att likna vid en rodelbana. GIck lätt och fort men några barmarksfläckar och lite skräp i spåren. Stjärnhimmel och supermåne gjorde dock turen till en riktigt höjdare. Ända tills första branta uppförsbacken. Skidorna fick inget fäste och blev en tokkrasch rakt ner i isen. Därefter tog jag det lugnt även i utförsbackarna. Där ute i vildmarken är det ingen som kan höra Dig skrika. Parkeringen var tom och säsongen nästan slut. Inte värt att chansa med livet som insats.

EDIT: Detta inträffade kvällen efter att jag skrev det här inlägget. Läskigt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Just hemkommen från en härlig 14 km runda i Ågesta. Riktigt fina spår och det gick fort fram. Imponerande att spåren kan hålla sådan hög klass så här sent på säsongen i Stockholm med 10 gradig värme och dagar av plusgrader och regnskurar och vind. Noterade även att vägbanorna börjar torka upp fort nu och det dröjer nog inte länge förrän någon stressad vägverkare går ut och börjar sopa cykelbanorna från gruset. Lekte med tanken att man snart är inne i en period då det både går att åka längdskidor OCH rullskidor i Sthlm. 

Brände 779 kcal vilket motsvarar typ en 100 gram chokladkaka och ett halvt wienerbröd.

Ågesta Längdskidspår

Tillbaka efter en härlig tur i kvällsolen på längdskidorna. Blev två mil med ok fäste och ganska bra glid. Delvis var spåren isiga och i en av utförslöporna gjorde jag årets första krasch. Backen var brant och svängde kraftigt samtidigt som underlaget bitvis var som en puckelpist. Plötsligt skar innerskidan mot sin ytterkant och fallet var oundvikligt. En rejäl duns på sidan och tappade känseln i vänstra benet. Som tur var gick det över. Avslutade rundan med en bastu och lite käk på det. Nu väntar utgång. Ska bli nice 🙂

Blev en liten kvällstur på fjället. Ospårat, solnedgång och månsken. Såg fyra ripor. Stundtals pulsade jag på skidorna med snö upp till knäna. Bra träning. Härlig träning! 🙂