Blir det fler sådana här vintrar i Stockholm behöver man snart längre inte bo i fjällen för att kunna åka skidor på vintern. Fast sannolikheten att det blir en repris på denna vinter är väl typ obefintlig. Men man ska aldrig säga aldrig. Håller tummarna för repris! (Klippet från Nykvarn utanför Stockholm, 21 februari 2010)

Stressade hem. Käkade en yoghurt med musli på tåget. Drack lite vatten hemma. Bytte om och tog bilen till längdspåret i Oxvreten. Sen ut i spåret. Tredje passet på tre dagar nu. Var ett riktigt schysst glid inledningsvis. Föret har varit väldigt strävt och kärvt innan. Nu var det både fäste och kanske superglid, men i alla fall bästa hittills den här vintern. Inte alls att jämföra med då skidorna var nya för 12 år sedan…men å andra sidan vägde jag typ 20 kg mindre då också. Så skidorna är lite för mjuka nu och jag trycker ner dem lite för mycket. Men det gör å andra sidan att jag får fäste i uppförsbackarna vilket jag aldrig någonsin haft tidigare.

Temperaturen låg på 7 minus. Många jag mötte körde i skidmasker…kändes lite löjligt vid så här varma grader. Men kanske ovana eller känsliga luftrör.

Trotsade snuvan och tog mig ett litet 60 minuters pass på längdskidorna i Oxvreten. Helt ok spår för att vara så lite snö som det är och riktigt bra spår för att vara Stockholm 🙂

Eftersom jag varit snuvig i nästan en vecka undvek jag att pressa pulsen till max. Kände även att det krampade lite i ryggen stundtals och i mål noterade jag också att kroppen var stelare än normalt. Det går galet fort att tappa…och galet lång tid att bygga upp. Gäller att vara medveten om det. Aldrig sluta träna! Du kommer ångra dig när du sätter igång igen.

I vilket fall så känns kroppen bra nu. Men har läst att det är 50/50 när man tränar med snuva. Det kan bli mycket värre, eller så blir det bra. Tror jag blev bra 🙂