Anlände till Sundsvall tidigare idag. Slogs av all trafik. Och hur fort och galet allt kör. Stress på hög nivå. Jag vet att detta troligen är helt vanlig trafik, men att jag hunnit acklimatisera mig vid det norrländska och glesbefolkade inlandet så pass att jag nu blir chockad åt andra hållet. Har varit med om det förut. Tar ett tag att vänja sig. Bilar över allt.

Inne i samhället strosade jag runt lite för att hitta en frisör. Dessvärre inga tider lediga nu under kvällen. Så det fick bli middag istället. Missade lunchen tidigare så var rejält hungrig och det blev såklart en pizza. Dock en väldigt fin sådan. Hög kvalitet och med en ovanlig sammansättning av ingredienserna. Reflexen sa coca-cola, men hjärnan tog som tur var överhand och beställde in vatten till pizzan.

Noterade att alla vid uteserveringen där jag satt hade en ganska hög medelålder, kanske runt 55 år skulle jag tro. Blev lite förvånad. Förvisso kändes det lite yngre än de andra ställena jag varit på, men i en storstad förväntar man sig ju mer folk i åldern 20-40. De lyste tyvärr med sin frånvaro. Gick vidare till Sveriges Radios LIVE-sändning av Svensktoppen. Var en massa folk samlade på torget. Kändes kul att se lite folk för en gångs skull. Men när jag kom närmre så ser jag ju att medelåldern är precis lika hög här, om inte högre! Det var till och med pensionärer som satt på stolar längst fram. Kändes konstigt. Av någon anledning var min sinnebild inställd på att denna tillställning skulle locka ungdomar…typ 15-25 år eller liknande…

Jag vet att jag undrat detta tidigare på mina första resor till Norrland under sommaren; var är alla människor i åldern 18-40?  Jo…svaret vet jag sedan länge. De är på Gotland, Öland, Grebbestad, Tylösand, Halmstad, Båstad och Stockholm. Det är där de håller till. Och där är det nästan tvärt om, man ser nästan ingen i det övre ålders segmentet. De liksom drunknar i hjorden av alla yngre förmågor.

Det är riktigt härligt här uppe i norrland, vackert, varmt, soligt och så vidare…men något man inte ska beskylla norrland för är att vara tätbefolkat. Har knappt träffat en person i egen ålder sedan jag lämnade de större och sydligare städerna. Å andra sidan, de man har turen är träffa är 100% trevliga och jordnära. Man kanske inte har råd att vara stropp och osocial när det är så glest mellan tillfällena. Tog nedanstående bild på en av de populäraste norrlandsstränderna. Sol, sand och beach…men – för att citera den gamla chipsreklamen – vart är brudarna?