Helt galet. Vaknar upp och noterar nästan 30 minusgrader på termometern, 70 cm snö och strålande sol och blå himmel. För skojs skull går jag in på www.temperatur.nu och kikar vad övriga Sverige har för grader. Jag menar…är det nästan 30 minus här i söder så måste det ju nästan vara 100 minus i norrland….men icke….rena tövädret i Abisko exempelvis som bara har futtiga 16 minus.
Nykvarn ligger 28,5 minus och lika så Uppsala samt Södertälje. Brrr…. och i Åre är det bara 22 minus och futtiga 68 cm snö, dvs nästan 2 cm mindre än i sörmländska Nykvarn. Ur led är vädret! 🙂
Följde min kompis tips. Gå 1, jogga 4. Sprang 2 varv på 2,3 km spåret. Skön känsla att vara ute och springa. Kände mig mentalt pigg och alert under hela rundan men fysiskt var det mer påfrestande än rullskidorna. Kände spänningar runt knäna vid varje löpsteg och tendenser till kramp i högra ryggmuskeln. Ovanhetskänslor helt klart. Motiverade mig själv med att om skadorna inte förvärrats till imorgon så kanske jag kan börja jogga lite smått och regelbundet framöver….försökte visualisera hur skönt det skulle vara att springa fram längs samma spår men med lätta steg och utan spänningar i rygg och knän. Vilket inte borde vara ett mål allt för långt bort om rehab-tipsen når väl ut.
Rundan tog ca 34 minuter. Då förstår man hur dålig form jag är i. 34 minuter på ca 4,6 km. Efter att ha tränat skidor och rullskidor regelbundet i över 6 månaders tid. Men är på G helt klart. Under värnplikten sprang jag 5 km på dryga 17 min som bäst. Bara för att jämföra försämringen.
Enligt pulsklockan hade jag legat i mellanzon och nedre mellanzon på pulsen. I vanliga fall brukar jag ligga på medelzon samt övre medelzon. Men förmodligen därför att jag promenerade var 5 minut.
Kaloriförbränningen blev ynka 228 kcal. Att jämföra med rullskidrundan som bränner mellan 900-1100 kcal. Men det kändes ändå tyngre fysiskt att jogga än att åka rullskidor. Troligtvis pga ovanan som sagt.
Åkte förbi butiken på hemvägen för att köpa kvällsmat. En boccolipaj och en liten burk med löksill. Ska tydligen innehålla mycket omega-3 vilket ska vara riktigt bra för kroppen. 15 kr gick burken på. Helt klart bättre att lägga pengarna på en sådan sillburk än tex en Marabou 100 g chokladkaka.
Nästan fyra dagar sedan jag tränade kroppen senast. Så idag var det dags för en rejäl utmaning. Har faktiskt vilat medvetet, dels för att tajma inflyttningsfesten i Åre och dels för att kroppen behöver lite längre sammanhållande vila ibland. Sen har jag även känt av lite i vänster armbågsled. Så den behövde få vila lite extra också. Det är vanligt med problem i axlar och armbågar när man kör mycket rullskidor. Stavisättningen mot asfalten är stenhård och långt ifrån skonsam.
Gick och la mig vid femtiden imorse. Så var rejält trött. Hann inte heller med att äta lunch, så fick bli en liten portion fil istället innan det så var dags att försöka sig på den hittills längsta utmaningen sedan jag började åka rullskidor. 2,6 mil längs med Sälenvägen. Livsfarligt.
Det gick tungt. Pulsen var hög, började jag känna stelhet i höger sida av ryggmuskeln, och lätta hugg i vänster armbågsled samt en stel känsla i hela högerarmen.
Efter drygt 12 km började det kännas bättre i kroppen. Fick upp flytet och kunde pressa på lite. Men 2,6 mil. Det är långt. Kändes som att målet aldrig närmade sig. Det började till och med bli ledsamt där ute på vägarna. Men piggade upp mig själv med att tänka på hur sjukt mycket fett varje stavtag förmodligen brände bort.
Kom i mål rejält stel i knäna. Stretchade lite sen bilen ner till samhället för att köpa en sallad. Hade faktiskt tänkt käka först, men på landsbygden stänger allt klockan 22. Så missar man stängning är det 10 mil till närmsta öppna livsmedelsbutik (Statoil).
Vid middagsbordet infann sig en skön känsla. Förmodligen den här känslan som många idrottare pratar om att man får efter att man tränat. Har aldrig haft den förut. Har faktiskt aldrig tidigare tyckt att det varit skönt efter träningen.
Kalorimätaren stannade på 1049 kcal. Första gången över 1000! Medelpulsen låg på 80% av max och det var ovanligt högt. Men kanske för att jag körde betydligt längre än vanligt….
Får se om man hinner med en till runda på fredag, innan avfärd mot helgens kräftskiva på Orust. Det vore gött! 🙂
