Blev en tidig morgon även idag. Sen ner till lokala pizzerian för att handla lunch. Alla kollegorna (som är smala och snärta) valde pizza. Jag förstår dem. Minns mycket väl hur svårt det var att avstå pizzan när man kände lukten och var lite småhungrig. Själv kunde jag inte välja sallad framför pizza/kebab/burgare….det var helt omöjligt. Men idag var det inga problem. Förvånades över mig själv att jag till och med såg fram mot salladen. Blev inte ens sugen på pizza när vi satt vid matbordet. Och efter maten klagade nästan samtliga på att de blivit övermätta och kände sig onyttiga. Min närmsta kollega fick till och med lite lätt ångest.

Själv kände man sig supernöjd, fräsch och med en lätt känsla i kroppen. Man ångrar sig alltid efter en pizza, jag vet det, men det tog mååånga år att lära sig av med vanan och förstå bättre. Får tacka Viktlubb.se för det 🙂

Sedan vid 15-tiden bjöd en av kollegorna på vetelängd. Eftersom jag sedan lunch varit lite småsugen på något gott tog jag en smal skiva. Och noterade även där förvånat att det räckte med den. Har aldrig hänt tidigare. Jag brukar äta hela vetelängder själv annars. Berättade detta för kollegorna men jag tror inte de förstod. Det är svårt att förstå. Många tycker själva att de är grymt onyttiga och tränar dåligt,  och ändå är de normalviktiga och nästan smala….man förstår helt enkelt inte hur riktigt tjocka och överviktiga personer bokstavligen vräker i sig kalorier på ett dygn. Det går nog liksom inte att föreställa sig för en ”normal” människa. Att en överviktig tex lätt och ledigt kan slänga i sig ett par wienerbröd och några bullar varje dag utan problem. Normala människor kanske tar ett wienerbröd eller bulle någon gång i veckan. Och då bara en sådan. Kraftigt överviktiga slänger inte helt ovanligt i sig flera bullar, eller hela påsen. Av ohejdad vana.

I vilket fall blev jag inte det minsa sugen på att ta en bit till och det kändes bra. Såg hur fruktansvärt sugna några av mina kollegor var på mer fikabröd…jag kände igen mig själv från tidigare då jag var i form men drabbad av ett sockersug utan dess like. Det gick helt enkelt inte att motså. Och man förstod inte riktigt varför. Eller man förstod, men man kunde inte göra något åt det.

Nu vet jag om att sockersuget kommer tillbaka med full kraft bara man äter onyttigt i ett par, tre dagar…så det gäller att hålla sig vid en sund nivå. Annars blir det till att pressa hårt i veckor för att komma tillbaka till normalt igen.

Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂

Har slarvat lite med maten senaste 2 veckorna och inte heller kunnat träna lika ofta som tidigare. Noterade idag en ökning på vågen med ca 0,5 – 1 kg. Detta efter att ha legat stilla ett tag. Tänk vad snabbt det vänder åt fel håll om man verkligen inte tänker sig för, minut för minut, dygn efter dygn.

Visst har jag tänkt mig för, men det har ändå blivit lite väl mycket slarv senaste veckorna, godis, choklad, några pizzor, pizzabröd till salladen, glass osv. Plus att jag haft ont i knät och känt mig lite energilös och på gränsen till förkylning.

Två veckor….sen sprang det iväg. Man förstår hur hårfin gränsen är. Det är också därför man måste hålla koll på vågen hela tiden. Så att man upptäcker viktförändringar i tid. Vissa hävdar ju at man kan känna sådant själv. Men inte jag. Snarare tycker jag att midjemåttet minskat något senste tiden. Om jag tänker på hur skärpet sitter.

Man förstår också hur sjukt lite energi som behövs för att driva runt kroppen. Tror många välväxta personer med alla säkerhet skulle kunna halvera matkontot utan att ta skada. Det krävs enormt mycket rörelse för att bränna en normal dags matintag om man även slarvar med en chokladkaka, winerbröd, glass eller liknande kaloribomber.

Man måste tänka att en chockladka är 10 km löpning (förvisso exakt siffra är individuell). Men själv bränner jag ca 250 kcal på 4600 meter. Och det ger 500 kcal på 9200 meter. En chokladkaka innehåller 570 kcal.

Är det värt 10 kronor för att äta en chokladkaka eller wienerbröd och sen tvingas att springa 10 000 meter? Det är sjuka mängder energi i dessa godsaker….det är bara att inse. Amerikanerna har alltid vetat om detta. Minns när jag pluggade där att de ofta sa till mig att hålla mig undan från snabbmaten. Äter du snabbmat smäller du upp som en ballong var deras varning.

Och nu ser vi det på mig själv. Har iaf åkt typ 5 mil rullskidor per vecka, ätit hälsofil till frukost, druckit vatten istället för läsk, ätit sallader istället för vanlig mat, och sen slarvat med någon enstaka pizza och restaurangvarmrätt samt några glassar för mycket….smällde till direkt. Så tänk på det. Akta er för dessa bomber. Försök få in i huvudet att varje godbit motsvarar minst 5 km löpning. Och det vet alla som tränat att springer du 5 km varje dag blir du snabbt ganska atletisk….det samma torde då gälla, fast tvärt om, när du äter ett wienerbröd varje dag. Och det dubbla om du äter två. Hemska tanke…så be aware! 🙂