Varje rund med is-spår är lika läskig. Men man måste ju ut och träna. Det är lätt att dra sig för att ta av sig skidorna och promenera nedför de brantaste backarna. Det är ju lika svårt att gå utan skidor som med. Ren is och pjäxor går inte ihop. Man kan ju pulsa vid sidan om och få in snö i skorna och så vidare. Så brukar jag göra när det är allt för isigt och brant. Men alla andra bara forsar förbi. Jag tänker ibland när man själv chansar att ’usch…ett felskär här och man kommer skada sig allvarligt” det går fruktansvärt fort och man kör bara någon meter från stenar, telefonstolpar och tjocka granar. Men så igår hände det oundvikliga en kvinna kör samma runda som jag med flera och i en av kurvorna så går skidorna rakt fram pga för hög fart. Hon skadar sig allvarligt i höften och får åka ambulans därifrån. Det tog över en timma innan ambulansen kunde hämta henne längst ut i spåret.

Detta får mig att tänka på de kvällar man kört helt själv i ödemarken…då ska man inte chansa, inte ta några risker, det är inte värt det. En krasch ute i skogen en sen kväll mitt i veckan och det kan ta timmar eller dagar innan någon hittar dig så här i slutet av säsongen.

Här är artikeln om Elisabeth Höglund, noterade att den var mest läst på Aftonbladet idag och även löpsedel. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Elisabeth Höglund i skidolycka

Ännu en runda avklarad. Körde 14 km i sjukt isiga spår, närmast att likna vid en rodelbana. GIck lätt och fort men några barmarksfläckar och lite skräp i spåren. Stjärnhimmel och supermåne gjorde dock turen till en riktigt höjdare. Ända tills första branta uppförsbacken. Skidorna fick inget fäste och blev en tokkrasch rakt ner i isen. Därefter tog jag det lugnt även i utförsbackarna. Där ute i vildmarken är det ingen som kan höra Dig skrika. Parkeringen var tom och säsongen nästan slut. Inte värt att chansa med livet som insats.

EDIT: Detta inträffade kvällen efter att jag skrev det här inlägget. Läskigt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Kom precis hem efter en 6000 meters runda på längdskidorna i Ågesta. Personalen hade tyvärr stängt av elljusen och pannlampan dög inte riktigt till. Hade en liten pannlampa ikväll, inte min stora starka tyvärr 🙂

Det var sådant sjukt glid att jag aldrig upplevt dess like. På rakorna tog man ett stav tag, sen gled man. Gled, gled och gled ytterligare ända tills man satte ner stavarna och med flit försökte bromsa. 

Dubbelstakade i alla uppförsbackar. Har aldrig hänt förut. Kände mig som en elitåkare.

Min kamrat som var med körde utan pannlampa. Fattar inte hur han vågade. Det var rejält läskigt och svårt att se även med det lilla ljus jag hade. Men han såg ju ingenting. Och det gick som sagt undan….rejält!

Ute i Ågesta var vi helt ensamma på parkeringen. Verkar som att Stockholmarna givit upp tanken på längdskidor nu. Trots att spåren fortfarande är riktigt fina. Och det är ju nu man kan få både galet glid och fäste samtidigt. Roligaste skidåkningen som finns!

Ska ta käka lite kvällsmat nu, duscha och sen jobba några timmar. Min kollega hämtar upp mig tidigt imorgon bitti vid Aspudden. Så får hoppas det inte blir allt för sent innan sängen tar vid.

Just det….blev ju nytt rekord på rundan. Trots att det kändes som man inte ens hade åkt när vi kom i mål. Så ett tips till er som ska köra Vasaloppet nästa år…se till att ha bra skidor, rätt valla och så schysst glid som möjligt. Med bra glid blir Vasaloppet lätt. Trust me 🙂