Tog rullskidorna och begav mig ut på landet. Avgaserna, korsningarna och backarna i stan är för jäkliga minst ut sagt. Men på landet brukar det vara fint och lugnt och enkelt att åka.

Idag gick det dock inte så bra som jag hade hoppats på. Först böjde jag sönder båda aluminiumstavarna. Det har aldrig hänt förut. Men jag har blivit tyngre under vintern och starkare. Det i kombination gjorde att stavarna inte höll när jag la på tyngd och kraft. Tur det var aluminium så det gick att böja tillbaka.

Kände att den ökade vikten påverkar lederna något i armbågarna. Fästena ville inte riktigt vara med när styrkan lades på. Så jag höll igen lite med flit för att inte sabba kommande träning. Börja lungt är ju A och O.

Motvinden var kraftig och dammet från vägen som nyss sopats var brutalt. Ångrade varje meter att jag glömt min Camelback med vatten hemma. Kändes som en öken i munnen. 

Pulsen gick upp riktigt högt, men jag kände mig inte direkt utmattad. Däremot var det lite ringrostigt i uthålligheten. Inte samma flyt som senast jag var ute på rullskidorna. Men det kommer väl.

Gick i mål cirka 10 minuter senare än förra säsongen. Sträckan är ganska precis en mil. Vikten gör nog sitt till. Och får även en känsla av att rullskidor kan ge mer träning än vad vanliga skidor gör. Fast å andra sidan har jag aldrig lyckats komma ner i lika snabba tider på vanliga skidor som jag gjorde på rullskidorna förra året.

Just hemkommen från en härlig 14 km runda i Ågesta. Riktigt fina spår och det gick fort fram. Imponerande att spåren kan hålla sådan hög klass så här sent på säsongen i Stockholm med 10 gradig värme och dagar av plusgrader och regnskurar och vind. Noterade även att vägbanorna börjar torka upp fort nu och det dröjer nog inte länge förrän någon stressad vägverkare går ut och börjar sopa cykelbanorna från gruset. Lekte med tanken att man snart är inne i en period då det både går att åka längdskidor OCH rullskidor i Sthlm. 

Brände 779 kcal vilket motsvarar typ en 100 gram chokladkaka och ett halvt wienerbröd.

Ågesta Längdskidspår

Då var det äntligen avklarat. Säsongens första längdpass på riktig snö. Tog bilen bort till Tandådalen och körde runt de båda elljusspåren där. Föret var ganska mjukt och fluffigt (nysnö) men ändå kallt (12 minus).

Spontant kändes skidorna först som gigantiska jättar från att man varit van vid de ultrakorta rullskidorna. Det kändes rejält klumpigt faktiskt. Även stavarna kändes gigantiska. Mina rullskidstavar är lite kortare än vad som är perfekt och mina längdstavar är lite längre än vad som är perfekt. 

Vallatejpen som jag la på i november förra året var nästan helt uttorkad och bortnött från förra säsongens myckna tränande. Så rejält bakhalt blev det och nästan inget glid heller. Men bra träning. 

Kände mig dessutom väldigt stark i armarna (tackar rullskidträningen för detta) och inga som helst krampkänningar i ryggen. Detta trots att jag inte tränat på över en månad.

Undrar hur det hade känts om jag hade tränat lika mycket som i höstas även nu i november och december? 

I vilket fall så pressade jag upp pulsen i 186 slag per minut och låg på ett snitt av 167 slag per minut. Kände mig hela tiden stark och pigg även om det dåliga fästet och dåliga glidet irriterade en hel del.

Lämnade in skidorna nu på Kaisers skidbod. De brukar vara duktiga på att preparera skidor och man får alltid bra service där. Ska hämta ut dem efter lunch och så får vi se om jag kanske hinner med ett pass till. Har spikat in ett pass på tisdag annars tillsammans med lite gamla bekanta här från Sälenfjället.

Känns gött att vara med i matchen igen! 🙂

Inte varit ut sedan midsommras. I princip har det varit arbete 7 dagar i veckan sedan dess och har även bott i områden av Sverige där knappt befolkning eller normalt liv och rörelse existerar. Så idag känns det lite extra speciellt. Har nämligen bokat in en helkväll på Café Opera med några kompisar från Dalarna. Tog dessutom sovmorgon till klockan 11 – vilket var behövligt, kunde knappt hålla ögonen öppna igår kväll, trots hård ansträngning. Dessvärre riktigt ruskväder ute, men en liten tur på rullskidorna ska man nog hinna med också innan kvällens bravader.

Dagens runda började segt. Satt hemma och kände mig trött och lite småfrusen trots 8h sömn och bra mat. Men pressade mig ändå ut på rullskidorna.

Tog det lugnt och gladdes åt de för en gångs skull torra vägbanorna och nästan stiltje i luften.

Vid första milen upptäckte jag att tiden var ganska hyfsad trots allt. Bara 1 min och 30 sek senare än personbästa. Det sporrade mig att pressa på lite hårdare trots segheten.

Hoppades kunna komma i närheten av personbästa på nästa mellantid och blev därför rejält förvånad över att notera 1 min snabbare än någonsin tidigare.

Detta i sin tur fick mig att känna vittring av nytt personbästa även på sluttiden, så försökte hålla tempot uppe.

Trötthets- och läggasignerkänslor vällde över mig. Några korta ögonblick började jag även nyttja mitt gamla knep från tiden på K4 i Arvidsjaur, ett steg till, ett stavtag till, du lever fortfarande…

Pressandet gav resultat. I mål noterade jag en förbättrat personbästa med hela 2 minuter! Hade nästan börjat tvivla på att komma i närheten av dessa tider igen nu under hösten. I förrgår tog tex rundan 24 minuter längre tid.

Sitter nu och pustar ut. Känner även tendenser till blodsmak i munn och näsa. Det var så länge sen att jag nästan hade glömt bort hur det känns.

Ikväll kommer man sova gott! 🙂

Pressade mig ut på ännu en runda ikväll. Käkade en bit kycklingsallad innan men kroppen kändes ändå trött på något vis. Dessutom så hade jag som vanligt motvind och riktigt blöta spår….mellantiden visade på 13 minuter senare än personbästa. Den sämsta mellantiden någonsin! Men pressade på, trots krampkänningar i ryggen och blåsor i händerna som blev större och större pga fuktigheten. Kalorimätaren stannade dock på hela 991 kcal…mer än vanligt…perfekt!

Och kvällssolen var väldigt vacker. När jag passerade Jofa-huset i Malung fick jag se något jag aldrig sett förut. En äkta stadssiluett. Ni vet den där klassiska siluetten som man alltid ser i filmer, på tv och i tidningar och på reklamblad etc…men som man av någon anledning aldrig eller sällan får uppleva i verkligheten. 

Riktigt vackert var det. Bifogar bilden nedan.

Därefter en vacker solnedgång, skymning och påfallande kolmörker. Men det känns inte lika läskigt längre att vara ute på riksvägen. Trots att det inte finns någon vägren, cykelbana eller något direkt utrymme för två bilar och en rullskidåkare att mötas..så känns det ändå lite tryggare nu.

Märkte det när jag åkte med en kompis i Stockholm i helgen….vi körde ute på landet…breda fina vägar och nästan ingen trafik. Men han var livrädd….bad mig åka först….man har blivit härdad. Men det är viktigt att ha kvar respekten. Man får inte slappna av för en sekund. Det kommer givetvis en dag då mötande eller omkörande bilist inte har ögonen med sig…

Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂

Ska försöka bege mig ut på en runda. Behöver verkligen det. Noterade 1 kg ökning på vågen imorse, och detta efter en helg med mycket resande och även slarv med maten.

Att det blåser kraftigt gör inte saken lättare. Konstant 8 meter i sekunden och det ligger nerblåsta mattställningar och skräp flyger runt i luften. Temperaturen på 5 grader i kombination med den kraftiga vinden gör kyleffekten påfrestande.

Men det blir inte bättre av att sitta och vänta. Måste ta mig ut nu….slipa stavarna och rulla ut på vägarna. 2 timmar stakande….